Book of Common Prayer
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
Folkets olydnad
16 På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. 17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. 18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. 19 Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. 20 När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.
21 Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. 22 Till och med prästerna[a], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”
23 Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”
24 Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem[b].
Jesus Kristus är Herre över allting
15 Han är den osynliga Gudens avbild,
den förste före hela skapelsen,[a]
16 för i honom skapades allt som finns i himlen och på jorden,
både det synliga och det osynliga,
troner och auktoriteter, härskare och makter.[b]
Allt är skapat genom honom och till honom.
17 Han finns[c] till före allting,
och i honom hålls allting samman.
18 Han är också huvudet för kroppen,
det vill säga församlingen.
Han är alltings början, den förste som uppväckts från de döda,[d]
och därför är han den främste i allting.
19 Gud ville nämligen låta all sin fullhet[e] bo i honom,
20 och genom hans blod på korset har Gud slutit fred
och försonat allting med sig,
både det som finns på jorden och det som finns i himlen.
21 Ni, som förut var främmande för Gud och på grund av ert sinnelag och era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig genom att Kristus dog i sin fysiska kropp. Han ska låta er stå inför sig heliga, fläckfria och oklanderliga, 23 om ni bara håller fast vid er tro, väl grundade i den, och inte låter någonting rubba det hopp i evangeliet som ni hört och som förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Jesus blir döpt
13 Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, 14 men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” 15 Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.
16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[a] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. 17 Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.