Book of Common Prayer
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
Syndarens ondska och Guds godhet
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 (A) I mitt hjärta hör jag
vad synden viskar
till den gudlöse.
Han har ingen gudsfruktan
för ögonen,
3 (B) han intalar sig[a] att ingen
ska upptäcka och hata hans brott.
4 Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte vara förståndig
och god.
5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
han går en väg som inte är god.
Han skyr inte något ont.
6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7 (E) Din rättfärdighet
är som väldiga berg,
dina domar
som det stora havsdjupet.
Både människor och djur
räddar du, Herre.
8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Människors barn har sin tillflykt
i dina vingars skugga.
9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström
ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11 Låt din nåd bli kvar
över dem som känner dig,
din rättfärdighet över dem
som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
trampa på mig
eller de gudlösas hand
driva bort mig.
13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
nerslagna så att de inte kan resa sig.
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
Det dåraktiga med avgudar
9 (A) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras vittnen ser inget
och förstår inget,
därför kommer de på skam.
10 (B) Vem vill forma en gud
och gjuta en bild
som inte kan hjälpa honom?
11 (C) Se, hela deras sällskap
ska komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva
bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
Då ska de alla komma på skam
i skräck.
12 Smeden tar sitt verktyg
och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det
med kraftig arm.
Blir han hungrig
förlorar han sin kraft,
dricker han inte vatten
blir han matt.
13 (D) Träsnidaren spänner ut
sitt måttband
och gör märken på trästycket
med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det till en mansbild,
en vacker människogestalt
att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig
och tar stenek och vanlig ek
och väljer[a] åt sig
bland skogens träd.
Man planterar lärkträd,
och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden
och värmer sig med den,
man tänder på den
och bakar bröd.
Men man tillverkar också
en gud och tillber den,
man gör träet till en gudabild
och faller ner för den.
16 Hälften av träet
bränner man upp i eld,
över hälften lagar man kött att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, jag är varm!
Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
gör man en gud, en gudabild.
Man faller ner för den och tillber,
Man ber till den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud!"
18 (E) Dessa människor vet ingenting
och förstår ingenting,
för deras ögon är stängda
så att de inte ser,
och deras hjärtan
så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
har vett eller förstånd att säga:
"Hälften brände jag upp i eld,
på kolen bakade jag bröd
och stekte kött och åt.
Skulle jag nu göra resten
till en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner
för en träbit?"
20 Den som lever av aska
är förledd av ett vilselett hjärta,
så att han inte kan rädda sin själ
eller tänka:
"Är det inte lögn,
detta i min högra hand?"
Det nya livet i Kristus
17 (A) Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, 18 (B) deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. 19 (C) Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.
20 Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. 21 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 (D) Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 (E) Låt er förnyas till ande och sinne 24 (F) och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.
Se upp med hur ni lever
25 (G) Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. 26 (H) Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede[a] 27 (I) och ge inte djävulen något tillfälle[b]. 28 (J) Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
29 (K) Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för[c] dem som hör det. 30 (L) Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 (M) Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. 32 (N) Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.
19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Jesu gärning eller Satans
20 Sedan kom Jesus hem[a]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
22 (A) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul[b]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23 (B) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 (C) Jag säger er sanningen[c]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Jesu familj
31 (D) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 (E) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation