Book of Common Prayer

Staden där folken föds på nytt

87 ^(A) En psalm, en sång av Koras söner.

FJÄRDE BOKEN

Guds evighet och vår förgänglighet

90 ^(A) En bön av gudsmannen Mose.

Evig är hans nåd

Jakob kommer till Laban

29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. ^2 (A) Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen^[a] som låg över brunnens öppning var stor. ³ Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

⁴ Jakob frågade männen: ”Mina bröder, varifrån är ni?” De svarade: ”Vi är från Harran.” ^5 (B) Då sade han till dem: ”Känner ni Laban, Nahors son^[b]?” ”Honom känner vi”, svarade de. ⁶ Han frågade dem vidare: ”Är det väl med honom?” De svarade: ”Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren^[c].” ⁷ Jakob sade: ”Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.” ⁸ Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.”

⁹ Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. ¹⁰ När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. ¹¹ Och Jakob kysste Rakel^[d] och brast i gråt. ¹² Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

¹³ När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. ¹⁴ Och Laban sade till honom: ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

¹⁵ Laban sade till Jakob: ”Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön.” ¹⁶ Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. ¹⁷ Leas ögon var matta^[e], men Rakel var välväxt och vacker att se på. ^18 (C) Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag kan arbeta för dig i sju år^[f] för Rakel, din yngre dotter.” ¹⁹ Laban svarade: ”Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig.” ²⁰ Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

Förhållandet till svaga bröder

14 ^(A) Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter. ^2 (B) Den ene har tro till att äta allt^[a], den andre är svag och äter bara grönsaker. ^3 (C) Den som äter ska inte förakta den som inte äter, och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ^4 (D) Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

^5 (E) Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. ^6 (F) Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ^7 (G) Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ^8 (H) Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ^9 (I) Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

^10 (J) Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol. ^11 (K) Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.^{[b] 12 (L)} Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.

^13 (M) Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. ^14 (N) Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent. ^15 (O) Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för.

^16 (P) Låt därför inte det goda ni fått bli smädat. ^17 (Q) Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor. ^19 (R) Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ^20 (S) Riv inte ner Guds verk på grund av mat.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har ska du behålla för dig själv^[c] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han väljer. ²³ Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

^47 (A) Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

^48 (B) Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" ⁴⁹ Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. ^51 (C) Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

⁵² Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. ^53 (D) Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" ⁵⁴ Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. ^55 (E) Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. ^56 (F) Abraham, er far, jublade över att få se min dag.^[a] Han såg den och gladde sig." ⁵⁷ Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett^[b]!" ⁵⁸ Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

^59 (G) Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.