Book of Common Prayer
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (B) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (C) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (D) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (E) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (F) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[b] Sela
7 (G) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (H) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Herrens ära och makt
29 (A) En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbe Herren i helig skrud!
3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
ärans Gud dundrar,
Herren över väldiga vatten.
4 (C) Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får dem att hoppa som kalvar,
Libanon och Sirjon[a]
som unga vildoxar.
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[a]. En psalm av David.
2 (A) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (B) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[b]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[c]
4 (C) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (D) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[d]
6 (E) En liten tid[e] lät du honom
vara lägre än[f] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (F) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[g]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (E) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (F) När de vandrar genom tåredalen[b]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[c] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (G) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[d]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (I) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (A) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
18 Har du sett ut över[a] jordens vidder?
Berätta, om du förstår allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förråd,
har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24 (A) Var går vägen dit där ljuset[b] delar sig,
där östanvinden breder ut sig
över jorden?
25 (B) Vem öppnar rännor för regnflödet
och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
över folktomma trakter,
öknar där ingen människa finns,
27 (C) för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växt åt gräsets brodd?
28 (D) Har regnet någon far?
Vem födde daggens droppar?
29 (E) Från vilket sköte kom isen?
Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 (F) Kan du knyta samman
Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
i rätt tid
och leda Björnen[c] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
så att de går ut
och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
och vem gav förstånd
åt luftens tecken?[d]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem tömmer ut
himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
Babylons fall
18 (A) Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 (B) Och han ropade med stark röst: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3 (C) Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx[a]."
4 (D) Och jag hörde en annan röst från himlen: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5 (E) Hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 6 (F) Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat. 7 (G) Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx, för hon säger i sitt hjärta: Jag tronar som drottning, jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg. 8 (H) Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld. Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.
Mord och vrede
21 (A) Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen.[a] 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot[b]’ till sin broder är skyldig inför Rådet[c], och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna[d].
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig[e], 24 (B) så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.
25 (C) Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26 Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation