Book of Common Prayer
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Simsons bröllop och hans gåta
14 Simson gick ner till Timna, och där i Timna fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Ta henne till hustru åt mig.” 3 (A) Hans far och mor sade till honom: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ta henne åt mig, för hon är den rätta i mina ögon.” 4 (B) Men hans far och mor visste inte att det kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
5 Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de nådde vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6 (C) Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som om det vore en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort. 7 När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
8 En tid därefter återvände han för att hämta henne, och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. 9 Han skrapade ut honungen i sina händer och åt medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat ut honungen ur lejonets kropp.
10 Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra. 11 När de fick se honom[a], hämtade de trettio bröllopssvenner som skulle vara med honom. 12 Simson sade till dem: ”Jag ska ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen och gissar rätt, ska jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan säga mig lösningen, ska ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sade till honom: ”Berätta, låt oss höra din gåta!” 14 Då sade han till dem: ”Från storätaren kom något ätbart, från den starke kom något sött.” Men under tre dagar lyckades de inte lösa gåtan.
15 På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: ”Locka din man att ge oss lösningen på gåtan. Annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att plundra oss?” 16 Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: ”Du bara hatar mig, du älskar mig inte alls. Du lade fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte berättat lösningen.” Han svarade: ”Varken min far eller min mor har jag berättat lösningen för. Ska jag då berätta den för dig?” 17 Men hon låg över honom med gråt under de sju festdagarna, och den sjunde dagen gav han henne lösningen eftersom hon pressade honom så hårt. Sedan berättade hon den för sina landsmän.
18 Innan solen gick ner den sjunde dagen gav stadens män honom sitt svar: ”Vad är sötare än honung? Och vad är starkare än ett lejon?” Då sade han till dem: ”Hade ni inte plöjt med min kviga, hade ni inte gissat min gåta.” 19 Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Ashkelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus.
15 Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.
Stefanus tal
7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 (A) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!
Abraham
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. 3 Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.[a] 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.
5 (B) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.[b] 8 (C) Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.
Josef
9 (D) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 (E) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus[c].
11 (F) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. 12 (G) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 (H) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 (I) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 (J) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 (K) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt[d] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.
27 Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna[a], men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: 29 "Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?" 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.
31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät!" 32 Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33 Lärjungarna sade till varandra: "Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?" 34 (A) Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte: fyra månader till[b], sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar[c] sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans. 37 (B) Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort." 40 När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 (C) och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation