Book of Common Prayer
Messiaskungen och hans brud
45 För körledaren, till "Liljorna". En vishetspsalm, en kärlekssång av Koras söner.
2 (A) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
jag säger: Min sång gäller en kung[a].
Min tunga är en snabb skrivares
penna.
3 (B) Skönast är du bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig
för evigt.
4 Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
i din höghet och härlighet.
5 (C) Dra så segerrik ut i din härlighet
för sanning, ödmjukhet
och rättfärdighet.
Din högra hand ska visa dig
underbara ting.
6 Dina pilar är skarpa,
folken ska falla för dig,
kungens fiender ska träffas
i hjärtat.
7 (D) Gud, din tron består
i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 (E) Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[b] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia
doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats
gläder dig strängars klang.
10 (F) Kungadöttrar är bland dina utvalda[c],
drottningen står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 (G) Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din fars hus
12 och låt kungen åtrå din skönhet,
för han är din herre.
Böj dig och tillbe honom!
13 (H) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket
söker din gunst.
Gud är kung
47 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Klappa händer, alla folk,
ropa till Gud med jublande röst!
3 (B) Herren, den Högste, är fruktad,
en stor kung över hela jorden.
4 (C) Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
hans älskade Jakobs stolthet. Sela
6 (D) Gud har farit upp under jubel,
Herren under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår kung, lovsjung,
8 för Gud är kung över hela jorden.
Lovsjung med vishet[a]!
9 (E) Gud är kung över folken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 (F) Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk,
för jordens sköldar[b] tillhör Gud.
Högt är han upphöjd.
Kungens heliga stad
48 [c]En sång, en psalm av Koras söner.
2 (G) Stor är Herren och högt lovad
i vår Guds stad,
på sitt heliga berg.
3 (H) Skönt höjer det sig,
hela jordens fröjd,
Sions berg längst upp i norr[d],
den store kungens stad.
4 (I) Gud bor i dess borgar,
känd som en tillflykt.
5 (J) Se, kungarna slog sig ihop,
de ryckte fram tillsammans.
6 De såg, de häpnade,
förskräcktes och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som en födande kvinna,
8 (K) som när östanvinden krossade
Tarshishskeppen[e].
9 Det vi har hört om,
det fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad.
Gud bevarar den till evig tid. Sela
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand
är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar[f] jublar
över dina domar.
Mannen med mätsnöret
2 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 2 Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” 3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 4 (A) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 5 (B) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”
En ny tid för Israel och folken
6 Upp, upp! Fly från landet i norr[a], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. 7 (C) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. 8 (D) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[b] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 (E) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. 11 (F) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 (G) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.
13 (H) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.
Brevet till Laodicea
14 (A) Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea:
Så säger han som är Amen[a], det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till[b] Guds skapelse: 15 (B) Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! 16 (C) Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. 17 (D) Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. 18 (E) Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva[c] att smörja dina ögon med så att du kan se.
19 (F) Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! 20 (G) Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
21 (H) Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. 22 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
32 (A) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33 På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. 34 Jag säger er sanningen: Det här släktet[a] ska inte förgå förrän allt detta sker. 35 (B) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 36 (C) Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 (D) Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 38 Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 40 Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala vid kvarnen[b]. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.
42 (E) Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 (F) Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten[c] tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 44 Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation