Book of Common Prayer

Han har grundat sin stad
    på de heliga bergen.
^2 (B) Herren älskar Sions portar
    mest av alla Jakobs boningar.
^3 (C) Härliga ting har sagts om dig,
    Guds stad. Sela

^4 (D) "Jag ska räkna Rahab^[a] och Babel
        bland mina bekännare,
    Filisteen och Tyrus
        tillsammans med Kush^[b].
            De är födda där."
^5 (E) Om Sion ska det sägas:
        "Den och den är född där."
    Och han, den Högste,
        håller det vid makt.
^6 (F) När Herren upptecknar folken
        ska han räkna så:
    "De är födda där." Sela

^7 (G) Under sång och dans ska man säga:
    "Alla mina källor har jag i dig."

Herre, du har varit vår tillflykt^[a]
    från släkte till släkte.
^2 (B) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

^3 (C) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors^[b] barn!"
^4 (D) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar^[c].
^5 (E) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
^6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

⁷ Vi går under genom din vrede,
    förskräckta av din glöd.
^8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
    våra hemligheter
        i ditt ansiktes ljus.
^9 (H) Alla våra dagar försvinner
        genom din vrede,
    vi slutar våra år som en suck.
^10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
        eller åttio om krafterna räcker.
    När det är som bäst
        är det möda och bekymmer.
    Snart är det slut och vi flyger bort.

^11 (J) Vem känner din vredes kraft
        och din harm
    så att han fruktar dig?
^12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
    så att vi får visa hjärtan.

^13 (L) Kom tillbaka, Herre!
        Hur länge dröjer du?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd
        när morgonen gryr,
    så att vi får jubla och glädjas
        i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
        som du plågat oss,
    lika många år
        som vi sett det onda.
¹⁶ Låt din gärning bli synlig
        för dina tjänare
    och din härlighet över deras barn,
¹⁷ och låt Herren vår Guds ljuvlighet
        vila över oss.
    Ge oss framgång
        med våra händers verk,
    ja, ge framgång
        åt våra händers verk.

^4 [d]Han ensam gör stora under,
    evig är hans nåd.
^5 [e]Han gjorde himlen med förstånd,
    evig är hans nåd,
^6 [f]han bredde ut jorden över vattnen,
    evig är hans nåd,
^7 [g]och gjorde de stora ljusen,
    evig är hans nåd,
⁸ solen till att råda över dagen,
    evig är hans nåd,
⁹ månen och stjärnorna
        till att råda över natten,
    evig är hans nåd.

^10 [h]Han slog de förstfödda i Egypten,
    evig är hans nåd,
^11 [i]och förde Israel ut därifrån,
    evig är hans nåd,
^12 [j]med stark hand och utsträckt arm,
    evig är hans nåd.

^13 [k]Han delade Röda havet mitt itu,
    evig är hans nåd,
¹⁴ och förde Israel igenom det,
    evig är hans nåd,
¹⁵ men skingrade farao
        och hans här i Röda havet,
    evig är hans nåd.

¹⁶ Han förde sitt folk genom öknen,
    evig är hans nåd,
^17 [l]han slog stora kungar,
    evig är hans nåd,
¹⁸ och dräpte mäktiga kungar,
    evig är hans nåd,
^19 [m]Sichon, amoreernas kung,
    evig är hans nåd,
^20 [n]och Og, Bashans kung,
    evig är hans nåd,
^21 [o]och gav deras land som arvedel,
    evig är hans nåd,
²² som arvedel åt sin tjänare Israel,
    evig är hans nåd.

^23 [p]Han tänkte på oss i vår förnedring,
    evig är hans nåd,
²⁴ och ryckte oss
        ur våra fienders våld,
    evig är hans nåd.
^25 [q]Han ger mat åt allt levande,
    evig är hans nåd.

²⁶ Tacka himlens Gud,
    evig är hans nåd!

^10 (A) Jag gläder mig stort i Herren,
        min själ fröjdar sig i min Gud,
    för han har klätt mig
        i frälsningens klädnad
    och svept in mig
        i rättfärdighetens mantel,
    som när brudgummen
        sätter turbanen^[a] på sitt huvud,
    som när bruden
        pryder sig med sina smycken.
^11 (B) För liksom jorden
        låter sina växter spira fram
    och en trädgård
        låter sin sådd växa upp,
    så ska Herren Gud
        låta rättfärdighet och lovsång
            växa upp inför alla folk.

        vill jag inte tiga,
    för Jerusalems skull
        vill jag inte unna mig någon ro
    förrän dess rättfärdighet
        går upp som solens sken
    och dess frälsning
        som ett brinnande bloss.
^2 (D) Folken ska se din rättfärdighet
        och alla kungar din härlighet.
    Du ska få ett nytt namn,
        som Herrens mun ska bestämma.
^3 (E) Du ska vara en härlig krona
        i Herrens hand,
    ett kungligt diadem
        i din Guds hand.
^4 (F) Du ska inte mer kallas
        "den övergivna",^[b]
    ditt land ska inte mer kallas
        "ödemark",
    utan du ska heta "min kära"^[c]
        och ditt land "den äkta hustrun",
    för Herren har dig kär,
        ditt land har fått sin äkta man.
^5 (G) För som när en ung man
    gifter sig med en jungfru,
        så ska dina barn gifta sig med dig,
    och som en brudgum
        jublar över sin brud,
            så ska din Gud jubla över dig.