Book of Common Prayer
Tacksägelse och lovsång
66 För körledaren, en sång, en psalm.
Hylla Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära!
Höj en lovsång till honom!
3 Säg till Gud: ”Väldiga är dina verk!
För din stora makt kryper dina fiender inför dig.
4 Hela jorden böjer sig ner inför dig,
de lovar dig,
de prisar ditt namn.” Séla
5 Kom och se vad Gud har gjort,
hans väldiga gärningar för människobarn!
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de kunde ta sig över floden till fots.
Låt oss glädjas i honom!
7 Han härskar med sin makt för evigt.
Han vakar över folken,
och de upproriska kan inte resa sig mot honom. Séla
8 Prisa vår Gud, ni folk,
och låt hans lov höras,
9 för han bevarar våra liv
och låter inte våra fötter vackla.
10 Gud, du har prövat oss
och renat oss som silver.
11 Du lät oss fångas i nätet
och lastade på oss en tung börda.
12 Du lät människor rida över oss.
Vi gick genom eld och vatten,
men du förde oss in i överflöd.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel,
för jag vill fullfölja mina löften till dig,
14 som mina läppar lovade och min mun uttalade
när jag var i nöd.
15 Jag vill offra till dig feta djur,
med rök från baggar.
Jag vill offra tjurar och bockar. Séla
16 Kom och lyssna, alla ni som fruktar Gud,
jag vill berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom,
och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft orätt inom mig
skulle Herren inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade Gud på mig
och hörde min bön.
20 Välsignad är Gud,
som inte avvisade min bön
och inte höll tillbaka sin nåd mot mig.
Guds välsignelse
67 För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Gud, var nådig mot oss och välsigna oss!
Låt ditt ansikte lysa mot oss, séla,
3 så att man på jorden får lära känna din väg
och alla folk den räddning du ger.
4 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
5 Må alla folken glädja sig och jubla,
för du dömer folken rättvist,
och du leder folken på jorden. Séla
6 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
7 Jorden ger sin skörd,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Gud välsignar oss,
och hela jorden ska frukta honom.
Tacksägelse för räddning från en säker död
116 Jag älskar Herren,
för han har hört min röst och mina böner.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Dödens snaror omslöt mig,
dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
nöd och förtvivlan kom över mig.
4 Då ropade jag på Herrens namn:
”Herre, rädda mitt liv!”
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren beskyddar de okunniga.
Jag var nere, och han räddade mig.
7 Nu kan min själ komma till ro på nytt,
för Herren har varit god mot mig.
8 Du har räddat mig från döden,
mina ögon från tårar
och mina fötter från att snava.
9 Jag får leva inför Herren
i de levandes länder.
10 Jag trodde när jag sa:
”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
”Alla människor är lögnare.”
12 Men vad kan jag nu göra för Herren
som tack för all hans godhet mot mig?
13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren.
15 För hans frommas död
är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har befriat mig från mina bojor.
17 Jag vill ge dig ett tackoffer
och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Uppmaning till alla folk att prisa Herren
117 Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk,
2 för hans nåd mot oss är stor,
och Herrens trofasthet varar i evighet.
Halleluja!
Hanna tackar Herren
2 Hanna bad:
”Jag fröjdar mig i Herren!
Han har återupprättat mig[a].
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
vara lycklig för att du har räddat mig.
2 Ingen är helig som Herren!
Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.
3 Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
och era stora ord!
Herren vet allt
och han kommer att döma varje handling.
4 Krigarnas bågar är sönderbrutna,
men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
5 De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
medan hon som hade många barn tynar bort.
6 Herren dödar
och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
och räddar dem därifrån.
7 Herren gör fattig och rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.
Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
9 Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.
Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10 De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
Han dömer hela jorden.
Regler för församlingens liv
2 Men du ska tala om vad den sunda läran förutsätter. 2 De äldre männen ska uppträda nyktert, värdigt, visa självbehärskning och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
3 Också de äldre kvinnorna ska uppträda på ett värdigt sätt. De ska inte sprida skvaller och inte dricka för mycket vin, utan lära ut det som är gott. 4 De ska lära de yngre kvinnorna att älska sin man och sina barn, 5 att vara självbehärskade, rena, att sköta sitt hem, vara goda och underordna sig sin man, så att ingen hånar Guds ord.
6 På samma sätt ska du uppmana de unga männen att visa självbehärskning. 7 Var också själv ett föredöme för dem genom att göra gott. Din undervisning ska vara uppriktig och seriös. 8 Håll dig till sunt tal, så att du inte kan kritiseras för något. Då måste dina motståndare skämmas, eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.
9 Uppmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, så att de lyder dem i allt utan att säga emot. 10 De får inte stjäla något utan ska alltid vara goda och pålitliga, så att de på alla sätt gör Guds, vår Frälsares, lära attraktiv.
En ängel meddelar att Jesus ska födas
26 I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen, 27 till en jungfru[a] som hette Maria och som var trolovad[b] med en man som hette Josef, av Davids släkt.
28 Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”
29 Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Jakobs släkt[c] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”
34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”
35 Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden. 37 Ingenting är omöjligt för Gud.”
38 Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.