Book of Common Prayer
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 (E) Herre, kungen gläds
över din makt,
hur högt jublar han inte
över din frälsning!
3 (F) Du ger honom
vad hans hjärta begär,
du nekar honom inte
vad hans läppar ber om. Sela
4 (G) Du möter honom
med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld
på hans huvud.
5 (H) Han bad dig om liv
och du gav honom det,
långt liv i evigheters evighet.
6 Stor blir hans ära
genom din frälsning,
majestät och härlighet
skänker du honom.
7 (I) Du gör honom till välsignelse
för evigt,
du fyller honom med glädje
inför ditt ansikte,
8 (J) för kungen litar på Herren.
Genom den Högstes nåd
ska han inte vackla.
9 Din hand ska nå alla dina fiender,
din högra hand ska nå
dem som hatar dig.
10 (K) Du ska sätta dem
som i en glödande ugn
när du visar ditt ansikte.
Herren ska sluka dem i sin vrede,
eld ska förtära dem.
11 (L) Du ska utrota deras livsfrukt
från jorden,
deras avkomma
från människors barn,
12 för de ville dra ondska över dig,
de smidde listiga planer
men förmår ingenting.
13 (M) Du ska driva dem tillbaka,
du ska sikta med din båge
mot deras ansikten.
14 Res dig[d], Herre, i din makt!
Vi vill spela och sjunga
om din väldiga kraft.
Den evige Kungen och Prästen
110 [a]En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter."[b]
2 [c]Din makts spira
ska Herren sträcka ut från Sion.
Härska mitt bland dina fiender!
3 [d]Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här.
I helig skrud[e] kommer din ungdom
till dig,[f]
som dagg ur morgonrodnadens
sköte.
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
Herrens dag
18 (A) Ve dem som längtar
efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus.
19 (B) Det blir som när man flyr
för ett lejon men möter en björn,
och som när man kommer hem
och stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker
och inte ljus,
becksvart utan en strimma av ljus.
21 (C) Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 (D) För även om ni offrar
både brännoffer och matoffer åt mig
har jag ingen glädje i dem,
jag vill inte se era gemenskapsoffer
av gödkalvar.
23 Ta bort dina sångers buller ifrån mig,
jag vill inte höra ditt strängaspel.
24 Men låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten
som en ständigt rinnande ström.
25 (E) Var det åt mig ni frambar
slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?[a]
26 (F) Ni bar[b] Sickut, er kung[c],
och Kijjun, er guds stjärna[d],
era gudabilder som ni gjort åt er.
27 Men jag ska föra er i fångenskap
bortom Damaskus,[e]
säger han vars namn är
Herren Gud Sebaot.
I väntan på Kristi ankomst
17 (A) Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 (B) De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."[a] 19 (C) Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
20 (D) Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva[b] på[c] er allra heligaste tro och be i den helige Ande. 21 (E) Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv. 22 Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, 23 (F) andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet.
Lovprisning
24 (G) Han som har makt att bevara er från fall och föra fram er fläckfria och jublande inför sin härlighet – 25 (H) den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära, majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.
Skatt till kejsaren
15 (A) Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna[a] för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[b] eller inte?"
18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar[c], 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 (B) De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation