A A A A A
Bible Book List

Klagovisorna 3-5 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Tredje sången om lidande och hopp

Jag är mannen[a] som upplevt lidande
    under hans vredes gissel.
Han har drivit mig in i ett mörker
    där inget ljus finns.
Han har vänt sin hand mot mig,
    om och om igen, dagen lång.

Han har slitit sönder mitt kött och min hud
    och krossat benen i min kropp.
Han har byggt en mur omkring mig
    och omslutit mig med bitterhet och elände.
I mörker har han låtit mig bo,
    liksom de som är döda sedan länge.

Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
    tunga bojor har han satt på mig.
Hur jag än klagar och ropar,
    vänder han sig bort från min bön.
Med stenblock har han stängt vägen för mig
    och gjort mina stigar oländiga.

10 Han lurar på mig som en björn,
    som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
    slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
    och riktat den mot mig.

13 Pilar från hans koger
    har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
    en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
    och gett mig malört att dricka.

16 Han har krossat mina tänder med stenar
    och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
    och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
    jag hoppas inte längre på något från Herren.”

19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
    är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
    jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:

22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
    hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
24 Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
    Därför vill jag hoppas på honom.

25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
    mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
    vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
    att bära ok som ung.

28 Må han sitta ensam och i stillhet
    när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
    kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
    mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.

31 Herren förkastar inte
    för evigt.
32 Även om han ger plågor,
    så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
    plåga och sorg.

34 Att man krossar under sina fötter
    alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36     att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?

37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
    om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
    klaga över sina synder?[d]

40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
    och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
    och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
    dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
    som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
    bland folken.

46 ”Alla våra fiender
    hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
    för dottern mitt folk går under.

49 De flödar ur mina ögon
    oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
    och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
    hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]

52 De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
    och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
    jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.

55 Men nerifrån gravens djup
    ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
    ”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
    och du sa: ”Var inte rädd!”

58 Herre, du har tagit dig an mig
    och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
    Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
    alla sammansvärjningar mot mig.

61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
    alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
    viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
    vare sig de sitter eller står.

64 Herre, straffa dem
    så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
    låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
    låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!

Fjärde klagosången om Sions förnedring

Ack, vad det fina guldet
    har förlorat sin glans,
så matt dess lyster har blivit!
    Heliga ädelstenar
ligger utspridda i gathörnen.

Hur kan Sions ädlaste söner,
    värda sin vikt i guld,
nu betraktas som lerkärl,
    som verk av en krukmakares händer?

Till och med schakalerna ger di
    och matar sina ungar,
men dottern mitt folk har blivit lika grym
    som strutsarna i öknen.

Dibarnets tunga klibbar fast
    vid gommen av törst,
barnen ber om bröd,
    men ingen ger dem något.

De som förr ätit delikatesser
    tynar bort på gatorna.
De som vuxit upp i purpur
    ligger nu på sophögar.

Mitt folks skuld
    är större än den som Sodom bestraffades för,
då förödelsen kom över staden på ett ögonblick,
    utan att någon rörde sin hand.[g]

Hennes furstar var renare än snö,
    vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
    deras gestalt[h] som safir.

Nu är deras väsen svartare än sot.
    Man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud stramar kring benen,
    den har blivit torr som trä.

De som dödades av svärd fick ett bättre öde
    än dessa som dör av svält,
tynar bort och plågas av hunger
    i brist på åkerns gröda.

10 Godhjärtade mödrar
    har med egna händer
kokat sina barn till mat åt sig själva
    när mitt folk gick under.

11 Herren har gett fullt utlopp åt sin förbittring,
    utgjutit sin brinnande vrede.
Han har tänt en eld i Sion
    som har förtärt staden till grunden.

12 Inga kungar på jorden,
    ingen i hela världen,
skulle ha trott att en fiende eller ovän
    kunde komma in genom Jerusalems portar.

13 För hennes profeters synder,
    på grund av hennes prästers skuld
har det skett,
    för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.

14 Blinda irrar de omkring på gatorna,
    så fläckade av blod
att ingen vågar
    röra vid deras kläder.

15 ”Bort härifrån! Oren!”
    ropar man till dem.
”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!”
    De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man:
”Här får de inte stanna.”

16 Herren själv har skingrat dem,
    han vill inte mer ha med dem att göra.
Man visar ingen respekt för prästerna,
    ingen nåd gentemot de äldste.

17 Våra ögon har svikit oss,
    när vi förgäves har spanat efter hjälp,
sett från våra torn efter ett folk
    som ändå inte kunde rädda oss.

18 Man följer våra steg,
    så att vi inte kan gå ut på våra gator.
Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade.
    Vårt slut har kommit.

19 Våra förföljare är snabbare
    än örnar i skyn.
Över bergen har de jagat oss
    och lurpassar på oss i öknen.

20 Vår livsande, Herrens smorde,
    fångades i deras snaror,
han, i vars skugga vi hade tänkt
    att vi skulle få leva bland folken.

21 Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom,
    som bor i landet Us.
Också till dig ska bägaren räckas.
    Du ska bli drucken och naken.

22 Ditt straff är avtjänat, dotter Sion,
    din förvisning ska ta slut.
Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom,
    han ska avslöja dina synder.

Femte sången: folkets bön

Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
    Se vår förnedring!
Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
    våra hus ägs nu av utlänningar.
Vi har blivit faderlösa barn,
    våra mödrar är som änkor.
Vi måste betala för vattnet vi dricker,
    och vår ved får vi köpa.
Våra förföljare är alldeles inpå oss,
    vi är uttröttade men får ingen vila.
Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
    för att få bröd att mätta oss med.
Våra förfäder syndade och finns inte mer,
    vi får bära deras skuld.
Slavar härskar över oss,
    och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
    för svärdet härjar i öknen.
10 Vår hud glöder som en ugn,
    vi är febriga av hunger.
11 De har kränkt kvinnorna i Sion
    och flickorna i städerna i Juda.
12 Furstarna har de hängt,
    och de äldste visas ingen respekt.
13 Unga män sliter vid kvarnstenarna,[i]
    pojkar dignar under bördor av ved.
14 De gamla samlas inte längre i stadsporten,
    och de ungas musik har upphört.
15 Glädjen är borta ur våra hjärtan,
    vår dans har vänts till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss som syndade så!
17 Därför är vårt hjärta så tungt,
    därför har våra ögon blivit skumma.
18 Sions berg ligger öde,
    schakaler strövar omkring där.

19 Men du, Herre, regerar för evigt,
    din tron består från generation till generation.
20 Varför har du glömt oss för alltid,
    övergett oss för resten av livet?
21 För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
    Låt allting bli återställt som det var förut,
22 om du inte helt har förkastat oss
    och är så vred på oss.

Footnotes:

  1. 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
  2. 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
  3. 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
  4. 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
  5. 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
  7. 4:6 Grundtextens innebörd i versens sista del är osäker.
  8. 4:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  9. 5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hebreerbrevet 10:19-39 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Varning för att överge tron på Jesus

19 Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen[a] 20 på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.[b]

21 Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, 22 låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten[c]. 23 Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. 24 Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.

26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[d] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
    Han ska inte dröja.

38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
    Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[e]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Footnotes:

  1. 10:19 Jfr 9:2-5.
  2. 10:20 Jfr Matt 27:50-51.
  3. 10:22 Det rena vattnet syftar på den rituella tvättning de judiska prästerna fick gå igenom innan de skulle tjäna Gud, och i kristen symbolik på dopet.
  4. 10:30 Se 5 Mos 32:36.
  5. 10:38 Se Hab 2:3-4.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes