A A A A A
Bible Book List

Klagovisorna 1-2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Första klagosången över Jerusalem[a]

Se, så övergiven hon sitter,
    den folkrika staden!
Som en änka har hon blivit,
    hon som var så stor bland folken.
Ländernas drottning
    har blivit en slavinna.

Hon gråter bittert i natten,
    hennes kinder blir våta av tårar.
Bland alla vänner som älskade henne
    finns nu ingen som tröstar henne.
Alla har svikit henne
    och blivit hennes fiender.

Juda har förts bort i landsflykt
    efter förnedring och hård slavtjänst.
Nu bor hon bland andra folk
    och finner ingen ro.
Alla hennes förföljare hann ifatt henne,
    och ingen flyktväg fanns.

Vägarna till Sion sörjer,
    för ingen kommer till högtiderna.
Alla hennes stadsportar är övergivna.
    Hennes präster suckar,
och hennes unga kvinnor jämrar sig,
    själv sörjer hon bittert.

Hennes ovänner har tagit makten,
    hennes fiender är trygga.
Herren har straffat henne
    för hennes många synder,
hennes barn har drivits bort i fångenskap,
    bortförda av fienden.

Sion har förlorat all sin prakt.
Hennes furstar är som hjortar
    som inte funnit bete,
kraftlösa tvingades de fly
    undan sina förföljare.

I sin misär och hemlöshet
    minns Jerusalem alla de skatter
som hon ägde
    i gångna tider.
När hennes folk föll i fiendens hand
    kom ingen till hennes hjälp.
Motståndarna såg på henne
    och skrattade åt hennes undergång.

Jerusalem har begått svåra synder
    och därför orenat sig.
Alla de som ärat henne
    föraktar henne nu
när de ser henne naken.
    Hon suckar och vänder sig bort.

Orenhet fläckar hennes kläder.
    Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
    och ingen finns som tröstar henne.
Herre, se mitt elände,
    fienden triumferar!”

10 Motståndaren har räckt ut sin hand
    efter alla hennes skatter.
Hon har sett främmande folk
    träda in i hennes helgedom,
de som du hade förbjudit
    att komma in i din församling.

11 Hela hennes folk suckar
    och letar efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
    för att hålla sig vid liv.
”Se, Herre,
    se hur föraktad jag är!”

12 ”Betyder detta ingenting för er,[b]
    alla ni som passerar här längs vägen?
Se, och tänk efter, om ni någonsin sett en plåga
    som är lik den som kommit över mig,
den som Herren har låtit drabba mig
    på sin brinnande vredes dag.

13 Han har sänt en eld från höjden,
    skickat ner den ända in i mitt innersta.
Han har brett ut ett nät för mina fötter,
    vänt sig bort från mig
och lämnat mig övergiven,
    sjuk och svag dagen lång.

14 Till ett ok har mina synder vävts samman,
    hans hand knöt ihop dem
och lade dem över min nacke.
    Han har tagit all min kraft ifrån mig
och överlämnat mig åt dem
    som jag inte kan stå emot.

15 Herren har förkastat
    alla kämpar som förr fanns hos mig.
Han har kallat samman en armé mot mig
    för att krossa mina unga män.
Som i en vinpress har Herren trampat
    jungfrun, dottern Juda.

16 Därför gråter jag,
    tårarna strömmar från mina ögon.
Långt borta från mig är den som kunde trösta
    och ge mig ny livslust.
Mina barn är utblottade,
    för min fiende har tagit över.”

17 Sion sträcker ut sina händer,
    men ingen tröstar henne.
Herren har uppbådat
    alla Jakobs grannfolk som hans fiender.
Jerusalem har blivit
    som något orent bland dem.

18 Herren är rättfärdig,
    för jag var upprorisk mot hans bud.
Lyssna nu, alla folk,
    och se min plåga!
Mina unga kvinnor och män
    har förts bort i fångenskap.

19 Jag kallade på mina älskare,
    men de svek mig.
Mina präster och äldste
    gick under i staden
medan de letade efter något att äta
    för att hålla sig vid liv.

20 Herre, se, jag är i nöd!
    Mitt inre är i uppror,
mitt hjärta vänder sig inom mig,
    så upprorisk som jag varit.
Ute har svärdet gjort mig barnlös,
    och inomhus finns bara död.

21 Man hör hur jag suckar,
    men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
    och gläds över att du har gjort så här.
Den dag som du förkunnat har du låtit komma,
    men för dem ska det gå som för mig.

22 Låt all deras ondska komma inför dig,
    och gör med dem
så som du har gjort med mig
    för alla mina synders skull.
Mina suckar är många
    och mitt hjärta är tungt.”

Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk

Hur har inte Herren i sin vrede
    höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
    Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
    på sin vredes dag.

Skoningslöst har Herren skövlat
    alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
    dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
    och vanärat dem.

I vredens hetta har han brutit ner
    Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
    när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
    vars lågor förtärde allt som fanns.

Han har spänt sin båge som en fiende
    redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
    som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
    har han öst ut sin vrede som en eld.

Herren har blivit som en fiende,
    han har skövlat Israel
och alla dess palats,
    han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
    med stor sorg och klagan.

Han har ödelagt sin egen boning
    som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
    Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
    I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.

Herren har förkastat sitt altare
    och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
    överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
    som på en högtidsdag.

Herren har bestämt sig
    för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
    och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
    och tillsammans har de nu rasat samman.

Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
    hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
    lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
    och profeterna får inte längre några syner från Herren.

10 Dotter Sions äldste
    sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
    de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
    har böjt sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon är utmattade av gråt,
    mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
    för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
    på stadens gator.

12 De frågar sina mödrar
    var bröd och vin finns,
och de segnar ner
    likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
    i sina mödrars armar.

13 Vad ska jag säga om dig?
    Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
    för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
    Vem kan bota dig?

14 Dina profeter har sett syner för dig
    som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
    för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
    falska och förledande.

15 Alla som går vägen förbi
    klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
    åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
    den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

16 Alla dina fiender gapar åt dig.
    De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
    Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”

17 Herren har gjort som han har planerat.
    Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
    Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
    och gett dina ovänner makten.

18 Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,[c]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.

19 Gå upp och ropa i natten,
    i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
    för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
    i varje gathörn.

20 ”Se, Herre, tänk på
    vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
    som de fött till livet?
Ska präster och profeter
    dödas i Herrens helgedom?

21 Unga och gamla ligger på marken,
    på gatorna,
mina unga män och kvinnor
    har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
    du har slaktat dem skoningslöst.

22 Som till en högtidsfest
    inbjöd du förskräckelser från alla håll.
Herrens vredes dag
    kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
    har fienden dödat.”

Footnotes:

  1. 1:1 Kap. 1—4 består av sånger där varje vers börjar i turordning med en bokstav ur det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, i kap. 3 tredubblat. Femte och sista sången avviker från mönstret och utgör en bön. Städer, i Klagovisorna Jerusalem, presenteras ofta i poetiska texter i femininform.
  2. 1:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hebreerbrevet 10:1-18 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jesus Kristus offrade sig en gång för alla

10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.

Därför säger Kristus, när han kommer till världen:

”Offer och gåvor önskade du inte.
    Men en kropp har du berett åt mig.
Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
    Då sa jag:
’Se, här är jag.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
Jag vill göra din vilja, Gud.’ ”[a]

För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. 10 Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.

11 Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. 12 Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, 13 och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.[b] 14 Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.

15 Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:

16 ”Detta är det förbund jag ska ingå med dem
    efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan
    och skriva dem i deras sinne.”

17 Sedan tillägger han:

”Jag ska aldrig mer komma ihåg
    deras synder och överträdelser.”[c]

18 Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.

Footnotes:

  1. 10:7 Se Ps 40:7-9.
  2. 10:13 Jfr Ps 110:1.
  3. 10:17 Se Jer 31:33-34.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes