En god och framgångsrik person

1 I landet Us bodde en man som hette Job. Han var en god man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont.

² Job hade en stor familj med sju söner och tre döttrar och var oerhört rik.

³ Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, och han hade en mängd tjänare. Ja, han var den rikaste boskapsägaren i hela området.

⁴ Jobs söner brukade turas om att bjuda sina systrar och bröder till fester i sina hem, där de åt och drack tillsammans.

⁵ När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: Kanske mina barn har syndat och vänt sig bort från Gud i sina hjärtan. Så gjorde Job varje gång.

⁶ En dag när änglarna kom fram inför Herren, var Satan, Åklagaren, tillsammans med dem.

⁷ Varifrån kommer du? frågade Herren vänd till Satan. Från en färd runt hela jorden, svarade Satan.

Satan gör Job fattig

⁸ Har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och ärlig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.

⁹ Varför skulle han inte vara gudfruktig, när du lönar honom som du gör? sa Satan hånfullt.

¹⁰ Du har alltid skyddat både honom, hans hus och tillhörigheter från all skada. Du har välsignat allt han gör och förökat hans boskap! Se bara hur rik han är! Det är inte underligt att han tillber dig!

¹¹ Men ta ifrån honom hans rikedomar, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!

^12-13 Herren svarade Satan: Du får göra vad du vill med hans rikedomar, men Job själv får du inte komma vid.Satan lämnade Herren, och mycket riktigt, inte långt därefter, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, hände det.

^14-15 En budbärare kom rusande till Jobs hus med nyheten: Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabeerna gick till anfall, drog i väg med djuren och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Ja, jag är den ende som kom undan.

¹⁶ Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan med fler dåliga nyheter: Blixten slog ner och brände upp alla dina får och herdarna som vallade dem. Det är bara jag som har kommit undan.

¹⁷ Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en budbärare inrusande och upplyste Job: Kaldeerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort dina kameler. De har även dödat dina tjänare. Jag är den ende som har kommit undan.

¹⁸ Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem,

¹⁹ när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i huset, så att taket störtade in och dödade allesammans. Bara jag klarade mig.

²⁰ Då reste sig Job och rev sönder sin mantel i sorg och förtvivlan. Han rakade av allt hår på huvudet, föll ner på marken inför Gud och sa:

²¹ Jag kom naken ur min mors liv, och jag kan ingenting ta med mig när jag dör. Herren gav mig allt jag hade. Nu har han tagit tillbaka det. Välsignat vare Herrens namn.

²² Trots allt som hade hänt syndade inte Job och smädade inte Herren.

Jobs hälsa angrips

2 Nu kom änglarna på nytt fram inför Herren, och Satan var med dem.

² Varifrån kommer du? frågade Herren Satan.Från en färd runt jorden, svarade Satan.

³ Nå, har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Han är den finaste människan på hela jorden, en god man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin tro på mig, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.

^4-5 Det är inte så konstigt, svarade Satan. En människa ger vad som helst för att rädda sitt eget skinn. Men rör hans kropp, så ska du få se. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!

⁶ Gör vad du vill med honom, svarade Herren. Men du måste skona hans liv!

⁷ Satan lämnade då Herren, och omedelbart drabbades Job av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot.

⁸ Då satte sig Job och sörjde i aska och tog en lerskärva och skrapade sig med den.

⁹ Hans hustru sa: Försöker du fortfarande vara gudfruktig, trots att Gud har gjort allt det här mot dig? Förbanna honom och dö!

¹⁰ Men han svarade: Du talar som en dåre. Vad menar du? Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig hans prövningar? Trots allt som hade hänt honom sa Job aldrig något ont mot Herren.

Job får besök av några vänner

¹¹ När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att trösta och beklaga honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.

¹² Job var så förändrad att de knappt kände igen honom. Under högljudd och förtvivlad gråt rev de sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden för att demonstrera sin sorg.

¹³ Sedan satt de på marken tillsammans med Job, alldeles tysta, i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.

Job förbannar att han blivit född

3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:

^2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.

⁴ Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!

⁵ Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!

⁶ Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.

⁷ Måtte den natten vara blek och glädjelös.

⁸ Låt besvärjare förbanna den!

⁹ Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.

¹⁰ Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!

¹¹ Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?

¹² Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?

¹³ Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,

^14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.

¹⁶ Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!

¹⁷ I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.

¹⁸ Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.

¹⁹ Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.

^20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?

²² Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!

²³ Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?

²⁴ Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.

²⁵ Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.

²⁶ Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.

Elifas tar till orda

4 Elifas från Teman svarade Job:

² Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?

^3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.

⁵ Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.

⁶ Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?

^7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.

⁹ De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.

¹⁰ Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.

¹¹ Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.

¹² Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.

¹³ Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.

¹⁴ Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,

¹⁵ när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.

¹⁶ Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:

¹⁷ 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'

^18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!

²⁰ På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.

²¹ Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.