Anden utgjuts på pingstdagen

(A) När pingstdagen[a] kom var de alla samlade. (B) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. (C) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. (D) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:1 pingstdagen   Pingsten, femtio (grek. pentekosté) dagar efter påsk, var en skördefest då man samlades i Jerusalem från vida omkring (5 Mos 16:10-16, Apg 2:5) för att bära fram det första av årets gröda inför Gud (2 Mos 23:16, 4 Mos 28:26). Rabbinerna firade dessutom pingsten till minne av laggivningen, då Gud uppenbarade sig i dunder och eld på berget Sinai (2 Mos 19-20).