Guds dom över Israels grannfolk

1 Amos var herde och bodde i Tekoa. En dag talade Gud till honom i en syn och lät honom se vad som skulle hända med hans folk. Han fick denna syn två år före jordbävningen, när Ussia var kung i Juda och Joas son Jerobeam var kung i Israel.

² Detta är vad han såg och hörde: Herren talade från templet på berget Sion, och det lät som när ett lejon ryter. Och plötsligt vissnade och torkade alla betesmarker på berget Karmel till herdarnas stora sorg.

³ Herren sa: Folket i Damaskus har syndat gång på gång, och jag kan inte glömma det. Jag ska inte längre avhålla mig från att straffa staden. Folket där har farit alltför hårt fram med mitt folk i Gilead. De har tröskat dem som säd med sitt förtryck av dem.

⁴ Därför ska jag låta kung Hasaels slott brinna ner och förstöra Ben-Hadads starka fästningar.

⁵ Jag ska bryta sönder bommen på Damaskus stadsport och döda kungarna i Aven, och Bet-Eden och Arams folk ska återvända till Kir som slavar. Herren har talat.

⁶ Herren säger: Gasa har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta det bli ostraffat, för folket där skickade mitt folk i landsflykt och sålde dem som slavar i Edom.

⁷ Därför ska jag sätta eld på Gasas murar, och riva ner dess befästningar.

⁸ Jag tänker döda kungarna i Asdod och Askelon, och jag ska utplåna Ekron och filisteerna till sista man. Herren har talat.

⁹ Herren säger: Folket i Tyrus har begått så många brott att jag inte kan glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade, för de bröt överenskommelsen om vänskap med sin bror Israel. De anföll och besegrade honom och förde bort honom i slaveri till Edom.

¹⁰ Därför ska jag sätta eld på Tyrus murar, och stadens alla palats och befästningar ska brinna ner.

¹¹ Herren säger: Edom har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta honom gå ostraffad längre, för han jagade sin bror Israel med svärd. Han var obarmhärtig i sin grymhet.

¹² Därför ska jag sätta eld på Teman och bränna ner Bosras alla fästningar.

¹³ Herren säger: Ammons folk har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem förbli ostraffade.Under krigen i Gilead, då de ville utvidga sina gränser, begick de fruktansvärda brott. De sprättade upp havande kvinnor med sina svärd.

¹⁴ Därför ska jag sätta eld på Rabbas murar och bränna ner dess befästningar. Striderna ska bli hårda och skriken höras långt.

¹⁵ Rabbas kung och furstar måste gå i landsflykt. Herren har talat.

2 Herren säger: Folket i Moab har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta det vara ostraffat. De har vanhelgat Edoms kungs grav utan respekt för de döda.

² Därför tänker jag nu sända en eld över Moab, och den ska förstöra alla Keriots palats. Moab ska duka under till ljudet av krigsrop och trumpetsignaler.

³ Jag ska döda kungen och alla hans furstar. Herren har talat.

⁴ Herren säger: Folket i Juda har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade. De har förkastat Guds lagar och vägrat att lyda honom. De avgudar som deras förfäder dyrkade har lett dem vilse.

⁵ Därför ska jag utplåna Juda med eld och bränna ner Jerusalems alla palats och befästningar.

Guds dom över Israel

⁶ Herren säger: Folket i Israel har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta dem vara ostraffade längre. De har korrumperat rätt och rättvisa genom att ta mutor och sälja den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor.

⁷ De trampar ner de svaga och driver undan de hjälplösa.Far och son ligger med samma tjänsteflicka och vanärar mitt heliga namn.

⁸ Vid högtiderna styr de ut sig i kläder som de behållit i pant trots att detta är förbjudet, och i mitt eget tempel bär de fram offer av vin som de också orättfärdigt lagt beslag på.

⁹ Tänk samtidigt på allt jag har gjort för dem! Jag fördrev amoreerna åt dem, amoreerna som var ståtliga som cedrar och starka som ekar! Men jag högg ner deras frukt och ryckte upp dem med rötterna.

¹⁰ Jag förde ut er ur Egypten och ledde er genom öknen i fyrtio år, för att ni skulle kunna ta amoreernas land i besittning.

¹¹ Jag utsåg era söner till nasirer och profeter. Kan du förneka detta, Israel? frågar Herren.

¹² Men ni fick nasirerna att synda genom att tvinga dem att dricka ert vin, och ni tystade profeterna med era befallningar!

¹³ Därför ska jag låta det uppstå problem i landet. Det ska knaka i fogarna som i en gammal vagn fullastad med säd.

¹⁴ Era snabbaste krigare ska snubbla i flykten. De starka ska alla bli svaga, och inte heller de mäktiga ska kunna försvara sig.

¹⁵ Bågskytten ska missa sitt mål, den snabbaste ska inte hinna fly och inte ens den bäste ryttaren ska klara sig undan.

¹⁶ De modigaste av era män ska kasta sina vapen och springa för livet på den dagen. Herren Gud har talat.

Synden skiljer folket från Gud

3 Lyssna! Detta är er dom! Herren uttalar den över hela Israel, över allt det folk jag förde ut ur Egypten:

² Bland alla folk på jorden har jag utvalt just er. Det är därför jag måste straffa er för all er synd.

³ Hur ska vi kunna vandra tillsammans om vi inte är överens?

⁴ Skulle jag ryta som ett lejon, om jag inte hade orsak till det? Faktum är att jag är beredd att utplåna er. Till och med det unga lejonet ryter när det sätter tänderna i sitt byte.

⁵ En fälla slår inte igen om man inte trampat på den. Ert straff är välförtjänt.

⁶ Larmet har redan gått. Ni har skäl att oroa er! Jag, Herren, ska sända olycka över ert land.

⁷ Men först varnar jag er alltid genom att mina tjänare profeterna får reda på mina planer.

⁸ När lejonet ryter, vem blir då inte rädd? Herren Gud har talat, och jag måste föra hans budskap vidare.

⁹ Låt budet gå till befästningarna i Asdod och Egypten: Inta era platser på Samariens berg för att bevittna Israels brott.

¹⁰ Mitt folk har glömt vad som menas med att handla rätt, säger Herren. Deras hus är fulla av byte från stölder och plundringar.

¹¹ Därför, säger Herren Gud, ska en fiende komma över dem! Han ska bryta ner deras fästningar och plundra deras vackra hem.

¹² Herren säger: En herde försökte rädda sitt får från ett lejon, men det var för sent. Han lyckades bara dra till sig ett par ben och en bit av ett öra ur lejonets käkar. Så ska det vara när israeliterna i Samarien slutligen räddas, de som nu lever så väl.

¹³ Låt detta meddelande gå ut över hela Israel, säger Herren, härskarornas Gud.

¹⁴ Samma dag som jag straffar Israel för dess synd ska jag också bryta ner avgudarnas altaren vid Betel, och altarets horn ska huggas av och falla till marken.

¹⁵ Jag ska förstöra de rikas vackra hem, både deras vinter- och sommarbostäder, och riva deras elfenbenspalats.

Folket vägrar att följa Herren

4 Hör nu på mig, ni Basans feta kor som bor i Samarien, ni kvinnor som uppmuntrar era män att stjäla från den fattige och förtrycka den som behöver hjälp, ni som aldrig får tillräckligt att dricka.

² Herren Gud har svurit i sin helighet att den tid ska komma när han ska sätta ringar i era näsor och leda er fram som boskap! De sista av er ska man dra iväg med hjälp av metkrokar!

³ Man ska dra er ut ur era vackra hem och kasta ut er genom närmaste hål i muren. Herren har talat.

⁴ Fortsätt ni att offra till era avgudar i Betel och Gilgal! Fortsätt att vara olydiga! Era synder hopar sig. Offra varje morgon och ge ert tionde vart tredje år!

⁵ Ge extra offer och skryt sedan över hur präktiga ni är!

⁶ Jag såg till att era magar blev tomma, säger Herren, men det hjälpte inte. Ni ville inte vända om till mig.

⁷ Jag lät skörden bli förstörd genom att hålla regnet borta ända till tre månader före skördetiden. Jag lät det regna i en stad men inte i en annan. När det regnade på ett fält, var det alldeles torrt på ett annat.

⁸ Folk kom från många håll för att dricka vatten i den stad där det hade regnat, men det fanns aldrig tillräckligt med vatten. Och ändå återvände ni inte till mig, säger Herren.

⁹ Jag lät det komma mögel och ohyra på säden, och era åkrar och vingårdar torkade sönder. Gräshoppor åt upp era fikon och olivträd. Och ändå ville ni inte vända om till mig, säger Herren.

¹⁰ Jag sände samma plågor en gång över Egypten. Jag lät era unga män dö i krig, och jag lät fienden föra bort era hästar som byte. Stanken från de döda var fruktansvärd. Och ändå vägrade ni att omvända er.

¹¹ En del av era städer förstörde jag på samma sätt som jag gjorde med Sodom och Gomorra. De som överlevde är som vedträn ryckta ur elden. Och ändå har ni vägrat att vända om till mig, säger Herren.

¹² Därför ska jag låta allt detta onda drabba er. Gör dig därför beredd, Israel, att möta din Guds dom.

¹³ Den du har att göra med är han som formade bergen, skapade vinden och känner varje tanke. Han vänder dag till natt, och han går fram över jordens höjder. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

Amos sörjer över Israel

5 Med sorg sjunger jag denna klagosång för dig, Israel:

² Det vackra Israel ligger slaget till marken och kan inte resa sig. Ingen vill hjälpa henne. Hon är lämnad ensam att dö.

³ Herren Gud säger: Den stad som sänder ut tusen man i strid ska bara få tillbaka hundra av dem. Och den stad som sänder ut hundra ska bara få tillbaka tio.

⁴ Herren säger till folket i Israel: Sök mig, så ska ni få leva.

⁵ Sök inte avgudarna i Betel, Gilgal eller Beer-Seba. Folket i Gilgal ska drivas i landsflykt, och över dem som bor i Betel ska det komma fördärv.

⁶ Sök Herren och förbli vid liv, annars ska han gå fram som en eld över Israel och bränna ner hela Betel. Ingen ska kunna släcka elden!

⁷ Ni onda människor! Ni låter rättvisan bli en besk medicin för den fattige och förtryckte. Rättfärdighet och rättvisa är meningslösa uttryck för er!

⁸ Sök honom som skapade Karlavagnen och Orion, som låter mörkret övergå i ljusan dag och gör dagen till natt, han som låter vattnet från havet falla ner som regn över jorden! Herren är hans namn.

⁹ Snabbt som blixten slår han ner på de starka och bryter ner allt motstånd.

¹⁰ Ni hatar rättvisa domare och ser med förakt på den som talar sanning!

¹¹ Ni trampar på de fattiga och stjäl det sista de har med era många skatter och böter. Därför ska ni aldrig få bo i de vackra stenhus ni bygger åt er och inte dricka vinet från de underbara vingårdar ni planterar.

¹² Era synder är så många och så stora. Jag känner så väl till dem allesammans. Ni är fiender till allt som är gott. Ni tar mutor och vägrar den fattige rättvisa.

¹³ Därför kommer de förståndiga inte att försöka hindra Herren på straffets fruktansvärda dag.

¹⁴ Fly det onda och gör det goda, så ska ni få leva! Då ska Herren, härskarornas Gud, verkligen vara er hjälpare, som ni har sagt att han är.

¹⁵ Hata det onda och älska det goda! Se till att rättvisan segrar i domstolen! Då kanske Herren, härskarornas Gud, ska ha förbarmande med det som återstår av hans folk.

¹⁶ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Man ska höra dödsklagan och rop på varje gata och väg. Bönder ska gråta med gråterskor.

¹⁷ Det kommer att vara sorg och klagan i varje vingård, när jag går fram bland er.

¹⁸ Ni säger: 'Om bara Herrens dag var här, då skulle Gud befria oss från alla våra fiender.' Men ni vet inte vad ni talar om. Den dagen kommer att vara mörker och inte ljus, ett fruktansvärt mörker utan en strimma av ljus.

¹⁹ På den dagen ska ni vara som en man som flyr för ett lejon och möter en björn, och när han kommer hem till sitt hus blir han biten av en orm.

²⁰ Ja, det kommer att bli en mörk och hopplös dag för er.

²¹ Jag hatar er, ni skenheliga som låtsas hylla mig vid era religiösa fester och högtider.

²² Jag ska inte ta emot era offer. Jag kommer inte att se till era gåvor.

²³ Sluta att sjunga era lovsånger - de klingar falskt i mina öron.

²⁴ Jag skulle vilja se en flod av rättfärdighet och en ström av goda gärningar.

²⁵ Frambar ni offer och gåvor till mig under de fyrtio åren ni var i öknen? Nej, och jag begärde det inte heller!

²⁶ Men nu bär ni omkring Sickut, kungsguden, och Kiun, stjärnguden, som ni själva gjort åt er.

²⁷ Jag ska föra bort er i fångenskap öster om Damaskus, säger Herren, härskarornas Gud.