Add parallel Print Page Options

11 Öppna dina portar, Libanon.
    Eld ska förtära dina cedrar.
Klaga, cypress, för cedern har fallit,
    och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
    för den täta skogen har huggits ner.
Hör herdarnas klagan,
    när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
    när Jordandalens prakt är skövlad.

De två herdarna

Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[b] åt mig.

13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

17 Ve en sådan värdelös herde
    som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
    Må hans arm helt förtvina
    och hans högra öga helt förblindas!”

Footnotes

  1. 11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på.
  2. 11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen.

De härliga trädens fall

11 Öppna dina dörrar, Libanon,

    så att eld kan förtära
    dina cedrar.
Jämra dig, du cypress,
    för cedern har fallit,
        de härliga träden är skövlade.
    Jämra er, ni Bashans ekar,
        för den täta skogen är fälld.
(A) Hör herdarnas jämmer
        när deras härlighet skövlas!
    Hör de unga lejonens vrål
        när Jordans härlighet skövlas!

De två herdarna

Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, (B) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, (C) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (D) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[a] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

12 (E) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[b]. 13 (F) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (G) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”

17 (H) Ve den oduglige herden[c]
        som överger sin hjord!
    Må svärdet träffa hans arm
        och hans högra öga,
    må hans arm förtvina helt
        och hans högra öga
            helt förmörkas.

Footnotes

  1. 11:11 de olyckliga fåren   Annan översättning (så Septuaginta): ”boskapshandlarna”.
  2. 11:12 trettio siklar silver   Drygt 300 gram, priset för en slav (2 Mos 21:32). Citeras i Matt 27:9 som en profetia om hur Jesus blev förrådd för 30 silvermynt.
  3. 11:17 den oduglige herden   Annan översättning (så Septuaginta): ”avgudaherden”.

11 Open your doors, Lebanon,
    that the fire may devour your cedars.
Wail, cypress tree, for the cedar has fallen,
    because the stately ones are destroyed.
Wail, you oaks of Bashan,
    for the strong forest has come down.
A voice of the wailing of the shepherds!
    For their glory is destroyed—a voice of the roaring of young lions!
    For the pride of the Jordan is ruined.

Yahweh my God says: “Feed the flock of slaughter. Their buyers slaughter them and go unpunished. Those who sell them say, ‘Blessed be Yahweh, for I am rich;’ and their own shepherds don’t pity them. For I will no more pity the inhabitants of the land,” says Yahweh; “but, behold, I will deliver every one of the men into his neighbor’s hand and into the hand of his king. They will strike the land, and out of their hand I will not deliver them.”

So I fed the flock to be slaughtered, especially the oppressed of the flock. I took for myself two staffs. The one I called “Favor” and the other I called “Union”, and I fed the flock. I cut off the three shepherds in one month; for my soul was weary of them, and their soul also loathed me. Then I said, “I will not feed you. That which dies, let it die; and that which is to be cut off, let it be cut off; and let those who are left eat each other’s flesh.” 10 I took my staff Favor and cut it apart, that I might break my covenant that I had made with all the peoples. 11 It was broken in that day; and thus the poor of the flock that listened to me knew that it was Yahweh’s word. 12 I said to them, “If you think it best, give me my wages; and if not, keep them.” So they weighed for my wages thirty pieces of silver. 13 Yahweh said to me, “Throw it to the potter—the handsome price that I was valued at by them!” I took the thirty pieces of silver and threw them to the potter in Yahweh’s house. 14 Then I cut apart my other staff, Union, that I might break the brotherhood between Judah and Israel.

15 Yahweh said to me, “Take for yourself yet again the equipment of a foolish shepherd. 16 For, behold, I will raise up a shepherd in the land who will not visit those who are cut off, neither will seek those who are scattered, nor heal that which is broken, nor feed that which is sound; but he will eat the meat of the fat sheep, and will tear their hoofs in pieces. 17 Woe to the worthless shepherd who leaves the flock! The sword will strike his arm and his right eye. His arm will be completely withered, and his right eye will be totally blinded!”

11 Open your doors, Lebanon,(A)
    so that fire(B) may devour your cedars!
Wail, you juniper, for the cedar has fallen;
    the stately trees are ruined!
Wail, oaks(C) of Bashan;
    the dense forest(D) has been cut down!(E)
Listen to the wail of the shepherds;
    their rich pastures are destroyed!
Listen to the roar of the lions;(F)
    the lush thicket of the Jordan is ruined!(G)

Two Shepherds

This is what the Lord my God says: “Shepherd the flock marked for slaughter.(H) Their buyers slaughter them and go unpunished. Those who sell them say, ‘Praise the Lord, I am rich!’ Their own shepherds do not spare them.(I) For I will no longer have pity on the people of the land,” declares the Lord. “I will give everyone into the hands of their neighbors(J) and their king. They will devastate the land, and I will not rescue anyone from their hands.”(K)

So I shepherded the flock marked for slaughter,(L) particularly the oppressed of the flock. Then I took two staffs and called one Favor and the other Union, and I shepherded the flock. In one month I got rid of the three shepherds.

The flock detested(M) me, and I grew weary of them and said, “I will not be your shepherd. Let the dying die, and the perishing perish.(N) Let those who are left eat(O) one another’s flesh.”

10 Then I took my staff called Favor(P) and broke it, revoking(Q) the covenant I had made with all the nations. 11 It was revoked on that day, and so the oppressed of the flock who were watching me knew it was the word of the Lord.

12 I told them, “If you think it best, give me my pay; but if not, keep it.” So they paid me thirty pieces of silver.(R)

13 And the Lord said to me, “Throw it to the potter”—the handsome price at which they valued me! So I took the thirty pieces of silver(S) and threw them to the potter at the house of the Lord.(T)

14 Then I broke my second staff called Union, breaking the family bond between Judah and Israel.

15 Then the Lord said to me, “Take again the equipment of a foolish shepherd. 16 For I am going to raise up a shepherd over the land who will not care for the lost, or seek the young, or heal the injured, or feed the healthy, but will eat the meat of the choice sheep, tearing off their hooves.

17 “Woe to the worthless shepherd,(U)
    who deserts the flock!
May the sword strike his arm(V) and his right eye!
    May his arm be completely withered,
    his right eye totally blinded!”(W)