Herrens gärningar mot sitt folk

105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända
        bland folken!
[b]Sjung till honom, lovsjung honom,
        tala om alla hans under!
Ha er ära i hans heliga namn!
    De som söker Herren
        ska glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
    sök alltid hans ansikte.
Tänk på de under han gjort,
    på hans tecken
        och hans muns domar,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
[c]Han minns för evigt sitt förbund,
    i tusen släktled ordet han gett,
[d]förbundet han slöt med Abraham
    och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
    för Jakob som en lag,
        för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
    som er arvedel och egendom."

12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
    från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
    han straffade kungar
        för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!"

16 [h]Han sände svält över landet
    och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
        framför dem,
    Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
    och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
    och Herrens ord
        bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
        på kungens befallning,
    folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
        över sitt hus,
    till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
        efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.

23 [p]Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
        mycket fruktsamt,
    starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
    till att hata hans folk,
        till att handla svekfullt
            mot hans tjänare.

26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
    och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
        och allt blev mörkt,
    och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
        till blod
    och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
    och det kom flugsvärmar
            och mygg
        över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
    och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
        och fikonträd
    och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
    och det kom gräshoppor
        och gräshoppslarver
            i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
    slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av all deras livskraft.

37 [ae]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
44 [ai]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
45 [aj]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!

Gud och hans folk

105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.

Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.

Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!

Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!

5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.

Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.

8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,

10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.

12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.

13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.

14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!

15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.

16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.

17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.

18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.

19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.

20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.

21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.

22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.

23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.

24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.

25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.

26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,

27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.

28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.

29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.

30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.

31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,

32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.

33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.

34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och

35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.

36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.

37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.

38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.

39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.

40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.

41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -

42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.

43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.

44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.

45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!