Predikaren 1-4
Svenska Folkbibeln 2015
1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.
Allt jordiskt är förgängligt
2 (A) Förgängligt, förgängligt[a]!
säger Predikaren.
Förgängligt, förgängligt!
Allt är förgängligt.
3 (B) Vad vinner människan
med all sin möda
där hon strävar under solen?
4 (C) Släkten kommer, släkten går,
men jorden står evigt kvar.
5 (D) Solen går upp och solen går ner,
och skyndar tillbaka till sin plats
där den går upp.
6 Vinden blåser mot söder
och vänder mot norr,
den vänder och vänder
och börjar sitt kretslopp på nytt.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut,
rinner de igen.
8 (E) Allt är fullt av möda,[b]
människan kan inte beskriva det.
Ögat blir inte mätt av att se,
örat blir inte fullt av att höra.
9 (F) Det som har hänt
kommer att hända igen,
det som är gjort
kommer att göras igen.
Det finns inget nytt under solen.
10 Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.
Att söka vishet är också förgängligt
12 (G) Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 (H) Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt[c] som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 (I) Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.
15 (J) Det som är krokigt kan inte bli rakt,
och det som saknas kan inte räknas.
16 (K) Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem[d] före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. 17 (L) Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.
18 Stor vishet ger stor sorg,
ökad kunskap ger ökad smärta.
Njutning och rikedom är förgängligt
2 (M) Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.
2 (N) Jag sade om skrattet:
”Det är dårskap”,
och om glädjen:
”Vad tjänar den till?”
3 (O) Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp[e] min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
4 (P) Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus[f] åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 (Q) Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap[g] av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 (R) Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder[h]. Jag skaffade mig sångare och sångerskor[i] och det som är mannens lust[j]: en kvinna, ja, kvinnor[k]. 9 (S) Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.
11 (T) Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.
Vishet och dårskap är förgängligt
12 (U) Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 (V) Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 (W) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.
15 (X) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 (Y) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!
Vad får människan för all sin möda?
17 (Z) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 (AA) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.
20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 (AB) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 (AC) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 (AD) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.
24 (AE) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda[l]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 (AF) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom[m]? 26 (AG) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
Allt har sin tid
3 (AH) Allt har sin tid,
det finns en tid för
allt som sker under himlen:
2 (AI) en tid att födas
och en tid att dö,
en tid att plantera
och en tid att rycka upp
det planterade,
3 en tid att dräpa
och en tid att hela,
en tid att riva ner
och en tid att bygga upp,
4 (AJ) en tid att gråta
och en tid att skratta,
en tid att sörja
och en tid att dansa,
5 en tid att kasta bort stenar
och en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn
och en tid att avstå från famntag,
6 en tid att söka upp
och en tid att tappa bort,
en tid att förvara
och en tid att kasta bort,
7 (AK) en tid att riva sönder
och en tid att sy ihop,
en tid att tiga
och en tid att tala,
8 en tid att älska
och en tid att hata[n]
en tid för krig
och en tid för fred.
9 (AL) Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 (AM) Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.
12 (AN) Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 (AO) Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.
14 (AP) Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 (AQ) Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna[o].
Människans förgänglighet
16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 (AR) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.
19 (AS) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 (AT) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?
22 (AU) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se[p] det som ska ske efter henne?
Förtryck, möda och ensamhet
4 (AV) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand[q], och ingen tröstade dem. 2 (AW) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 (AX) Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.
4 (AY) Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 (AZ) Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.
7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 (BA) En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.
9 (BB) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 (BC) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt är förgänglig
13 Bättre en ung[r] som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 (BD) Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för.[s] Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
Förhastade löften
17 (BE) Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.
Footnotes
- 1:2 förgängligt Ordagrant ”vindpust”, en bild för flyktighet, förgänglighet och tomhet.
- 1:8 Allt är fullt av möda Annan översättning: ”Alla ord är fulla av möda”.
- 1:13 utforska allt Salomo var legendarisk för sin mångsidiga vishet (1 Kung 4:29f, 10:3f).
- 1:16 varit i Jerusalem Andra handskrifter: ”härskat över Jerusalem”.
- 2:3 liva upp Annan översättning: ”stärka”, ”locka”.
- 2:4 byggde hus Salomo byggde på sitt palats, ”Libanonskogshuset”, i tretton år (1 Kung 7). Han byggde också templet (1 Kung 5-8) samt många andra projekt (1 Kung 9:15, 19).
- 2:7 boskap De kungliga hjordarna var mycket stora (se 1 Krön 27:29f, 28:1, 1 Kung 4:23).
- 2:8 silver och guld och skatter från kungar och länder Från handelsflottan och grannfolkens regenter (se 1 Kung 9:26f, Ps 72:10f).
- 2:8 sångare och sångerskor Vanliga vid kungens hov (2 Sam 19:35, 1 Kung 10:12). Salomo skrev själv sånger (Ps 72, 127, 1 Kung 4:32) och organiserade templets musiker (2 Krön 8:14).
- 2:8 mannens lust Salomo anges som författare till Höga Visans kärlekspoesi. Han fick med tiden allt fler hustrur (Höga V 6:7), delvis på grund av politiska allianser (1 Kung 11).
- 2:8 en kvinna, ja, kvinnor Den troligaste översättningen av hebr. shiddá. Annan översättning (Septuaginta): ”en munskänk och (vackra) servitriser”.
- 2:24 se det goda i sin möda Annan översättning: ”ha det gott under sin möda” (även i 3:13, 5:17).
- 2:25 utom genom honom Andra handskrifter: ”utom jag”.
- 3:8 en tid att hata T ex det onda (Ps 97:10, Ords 8:13).
- 3:15 det förflutna Annan översättning (Septuaginta): ”den som är förföljd”.
- 3:22 låta henne se Annan översättning: ”hämta tillbaka henne så att hon ser”.
- 4:1 Våld kom från förtryckarnas hand Annan översättning: ”Makten var på förtryckarnas sida”.
- 4:13 en ung Möjligen en referens till Jerobeam (1 Kung 11:26f), som gjorde uppror mot den gamle Salomo och senare blev kung över Nordriket (1 Kung 12:20).
- 4:16 alla dem han gick i spetsen för Annan översättning: ”alla som levde före dem”.
Predikaren 1-4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Predikarens personliga erfarenhet
(1:1—2:23)
Allt är meningslöst
1 Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.
2 ”Tomhet, idel tomhet”[a],
säger Predikaren,
”tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.”
3 Vad får en människa ut av allt sitt arbete,
som hon bemödar sig med under solen?
4 Generationer kommer och generationer går,
men jorden består för evigt.
5 Solen går upp och solen går ner
och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.
6 Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,
fram och tillbaka, om och om igen,
och återvänder alltid till sin gång.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt,
och dit floderna har runnit förr,
dit återvänder de igen.
8 Alla ord är otillräckliga,
ingen kan någonsin säga allt.
Ögat får aldrig nog av att se,
och örat fylls inte av vad det hör.
9 Det som gjorts förr
kommer att göras igen.
Ingenting är nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,
så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.
11 Dem som funnits i början minns man inte,
och de som ska komma,
kommer också att glömmas av sina efterkommande.
Att vara vis är meningslöst
12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14 Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.
15 Det som är krokigt kan inte rätas ut,
och det som fattas kan inte räknas.
16 Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17 Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,
18 för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,
ju mer kunskap, desto mer lidande.
Att glädja sig är meningslöst
2 Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. 2 ”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” 3 Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.
4 Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. 5 Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. 6 Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. 7 Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[b]. 9 Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.
10 Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.
Jag unnade mig all glädje,
för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,
och detta var lönen för all min möda.
Att arbeta är meningslöst
11 Jag såg på allt det som jag hade gjort,
all den möda jag lagt ner,
och alltsammans var bara meningslöst,
ett jagande efter vind,
till ingen nytta under solen.
12 Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.
Vad kan den göra som kommer efter kungen?
Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.
13 Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,
liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.
15 Jag sa för mig själv:
”Jag går samma öde till mötes som dåren.
Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.
17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.
20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.
22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.
Glädjen i livet kommer från Gud
(2:24—3:22)
24 Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25 för vem kan äta eller vara glad[c] utan honom? 26 För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
Allt har sin tid
3 Allt har sin tid,
varje sak under himlen sin tidpunkt:
2 En tid att födas och en tid att dö,
en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,
3 en tid att döda och en tid att hela,
en tid att riva ner och en tid att bygga upp,
4 en tid att gråta och en tid att skratta,
en tid att sörja och en tid att dansa,
5 en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar,
en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas,
6 en tid att söka och en tid att tappa bort,
en tid att behålla och en tid att kasta bort,
7 en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,
en tid att vara tyst och en tid att tala,
8 en tid att älska och en tid att hata,
en tid för krig och en tid för fred.
9 Vad får då arbetaren ut av sin möda? 10 Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. 11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan,[d] men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. 12 Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. 13 Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. 14 Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.
15 Det som finns har redan varit,
det som ska komma har redan funnits.
Gud kallar fram det förflutna.
Meningslöshet och ondska finns överallt
16 Dessutom såg jag under solen att på rättsplatsen satt orätt, på rättfärdighetens plats orätt.
17 Jag sa för mig själv:
”Gud dömer både den rättfärdige och den gudlöse.
För det finns en tid för allt som sker och för varje handling.”
18 Jag sa vidare för mig själv: ”Så är det för människornas skull. Gud prövar dem, för att de ska inse att de inte är bättre än djuren. 19 Människor och djur har samma öde. Den ene dör liksom den andre, och båda har samma livsande. Människan har inget företräde framför djuren. Allting är meningslöst.
20 Alla går mot samma mål –
till den jord som de har kommit ifrån
måste de vända tillbaka.
21 Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”
22 Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?
Livets vanmakt
(4:1—7:29)
4 Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:
Jag såg de förtrycktas tårar,
och ingen tröstade dem,
förtryckarens våld mot dem,
men ingen tröstade dem.
2 Jag prisade de döda, de som redan dött,
lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.
3 Lyckligare än de båda är dock de
som inte blivit till och därför sluppit se
allt det onda som görs under solen.
4 Sedan såg jag att all möda och prestation härstammar från människans avund mot en annan. Också detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
5 Dåren lägger händerna i kors
och förtär sig själv.
6 Det är bättre med en handfull ro
än två händer fulla med möda och jagande efter vind.
7 Jag såg åter någonting meningslöst under solen:
8 En man som är alldeles ensam.
Han har ingen son och ingen bror,
och ändå är det ingen ände på hans slit,
inte heller får hans ögon nog av rikedomar.
”För vems skull bemödar jag mig och försakar det goda?”
Även detta är meningslöst och ett ont arbete.
9 Två är bättre än en,
för de får god lön för sin möda.
10 Om de faller, kan den ene hjälpa den andre upp igen.
Men ve den ensamme som faller!
Det finns ingen som hjälper honom upp.
11 Likaså, om två sover tillsammans värmer de varandra,
men hur ska den ensamme hålla sig varm?
12 Den ensamme kan bli överfallen,
men två kan stå emot.
Och en tredubbel tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt varar inte för evigt
13 Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som inte längre har vett att låta varna sig. 14 Han steg från fängelset till kungatronen, fastän han var född fattig i sitt rike. 15 Jag såg att allt levande som vandrar under solen slöt sig till denne yngling, som nu skulle tillträda tronen. 16 Folket som han ledde var så talrikt att det inte går att beskriva det. Och ändå blev han inte till någon glädje för sina efterkommande. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
Varning för förhastade löften
17 Tänk dig för när du träder in i Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör, för i sin okunnighet gör de det onda.
Footnotes
- 1:2 Det hebreiska ordet kan också översättas intighet, förgänglighet, vindfläkt.
- 2:8 Grundtextens innebörd av uttrycket kvinna…kvinnor är osäker. Enligt bl.a. Septuaginta munskänkar.
- 2:25 Grundtextens innebörd är osäker.
- 3:11 Det är osäkert om det är människans evighetslängtan som åsyftas, eller om satsen hör ihop med den föregående och ska tolkas som att allt det sköna Gud gjort ska bestå för evigt.
Predikaren 6-7
Svenska Folkbibeln 2015
Livet är förgängligt
6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 (A) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.
3 (B) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 (C) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 (D) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 (E) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
10 (F) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 (G) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?
7 (H) För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
Livsvisdom
2 (I) Bättre gott namn än god salva[a],
och bättre dödens dag
än födelsens dag.
3 (J) Bättre gå till sorgehus
än till gästabud,
för det är slutet för alla människor,
och den som lever
bör ta det till hjärtat.
4 (K) Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat bra.
5 (L) De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 (M) Bättre höra den vises tillrättavisning
än höra dårars sång,
7 för dårens skratt är som
sprakandet av törne[b]
under grytan.
Också det är förgängligt.
8 (N) Oärlig vinst gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 (O) Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 (P) Var inte snar till vrede,
för vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
Varför var det bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 (Q) Vishet är lika gott som ett arv[c],
en förmån för dem som ser solen.
13 Vishetens beskydd
är som pengars beskydd.
Men kunskapens fördel
är att visheten ger liv
åt sin ägare.
14 (R) Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt
det han har gjort krokigt?
15 (S) På glädjens dag ska du vara glad,
på olyckans dag ska du tänka på
att Gud har gjort
både den ena och den andra,
för att människan inte ska förstå
vad som kommer efter henne.
16 (T) Allt har jag sett
under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under
i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge
i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och inte alltför vis.
Varför förstöra dig själv?
18 (U) Var inte alltför ogudaktig
och inte dåraktig.
Varför dö före din tid?
19 (V) Det är bäst att hålla fast vid det ena
utan att släppa det andra,
för den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 (W) Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 (X) För det finns ingen
rättfärdig människa på jorden
som gör det goda och aldrig syndar.
22 (Y) Fäst dig inte
vid allt som människor säger,
så hör du inte
att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv
många gånger
har förbannat andra.
24 (Z) Allt detta har jag prövat
genom vishet.
Jag sade: ”Jag vill bli vis.”
Men visheten var
fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt,
vem finner det?
26 (AA) Och jag vände mitt hjärta
till att förstå, utforska,
söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ondska är dårskap
och dåraktighet galenskap.
27 (AB) Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är snaror[d] och nät,
vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud
kommer undan henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker
men inte har funnit.
En man bland tusen
har jag funnit,
men någon kvinna bland alla dessa
har jag inte funnit.
30 (AC) Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människan rak,[e]
men de har tänkt ut
många påhitt.
Footnotes
- 7:2 Bättre gott namn än god salva På hebreiska tov shem mi-shémen tov.
- 7:7 sprakandet av törne De värdelösa törnbuskarna gav mycket ljud men lite värme i brasan.
- 7:12 lika gott som ett arv Annan översättning: ”gott tillsammans med ett arv” (men jfr vers 13).
- 7:27 den kvinna vars hjärta är snaror Salomos hedniska hustrur förledde honom till avgudadyrkan (1 Kung 11:4).
- 7:30 rak Annan översättning: ”ärlig” eller ”rättfärdig” (så som hon skulle vara).
Predikaren 6-7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hela livet är meningslöst
6 Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: 2 Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.
3 Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. 4 Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. 5 Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. 6 Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?
7 All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren?
Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
9 Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
10 Allt som finns har redan sitt namn,
och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11 Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?
7 Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?
Visa levnadsråd
2 Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym,
och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
3 Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe,
för det är varje människas öde,
och det bör varje levande betänka.
4 Att sörja är bättre än att skratta,
för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.[a]
5 Den vises tankar är i sorgehuset
men dårens på nöjesställen.
6 Det är bättre att bli kritiserad av en vis man
än att lyssna på dårars sång.
7 Som törnris som sprakar under grytan
är dårens skratt.
Även det är meningslöst.
8 Rofferi gör en vis man till en dåre,
och mutor fördärvar hans sinne.
9 Slutet är bättre än början,
tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig,
för förargelse bor i dårars hjärtan.
11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar,
men fördelen med kunskapen
är att visheten ger sin ägare liv.
14 Se på Guds gärningar:
Vem kan göra rakt
vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna,
men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis.
För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös,
och var inte en dåre.
Varför skulle du dö i förtid?
19 Det bästa är att gripa tag i det ena
utan att släppa det andra.
Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.
20 För den vise är visheten en större styrka
än tio mäktiga män i staden.
21 Det finns ingen rättfärdig på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra,
så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat med visheten.
Jag sa: ”Jag vill bli vis”,
men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta
och mycket grundläggande –
vem kan någonsin finna den?
26 Sedan beslöt jag att försöka lära känna,
utforska och söka visheten och meningen,
för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.
27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna,
vars hjärta är snaror och nät,
och vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren blir hennes fånge.
28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren,
”jag har lagt det ena till det andra
för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit:
Jag har funnit en ärbar[b] man bland tusen,
men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.
30 Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människorna rättsinniga,
men själva söker de allt annat.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.