24 (A) Den som spar på riset
        hatar sin son,
    den som älskar honom
        fostrar honom i tid.

Read full chapter

24 Den som spar på riset hatar sin son,
    men den som älskar honom fostrar honom i tid.

Read full chapter

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

Read full chapter

18 (A) Fostra din son
        medan det finns hopp[a],
    sträva inte efter att vålla hans död.

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:18 medan det finns hopp   Annan översättning: ”för det finns hopp”.

18 Fostra din son så länge det finns hopp,
    du vill ju inte bidra till hans död.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

Read full chapter

13 (A) Låt inte pojken vara utan fostran,
    slår du honom med riset
        kommer han inte att dö.
14 När du slår honom med riset
    räddar du hans själ
        från dödsriket.

15 (B) Min son, om ditt hjärta blir vist
    gläder sig också mitt hjärta.
16 Det jublar i mitt innersta
    när dina läppar talar det rätta.

17 (C) Låt inte ditt hjärta
        avundas syndare,
    utan sträva alltid efter
        vördnad för Herren.
18 (D) Förvisso har du då en framtid,
    och ditt hopp blir inte om intet.

19 (E) Hör, min son, och bli vis,
    och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 (F) Umgås inte med drinkare
    eller med dem som frossar i kött,
21 (G) för drinkare och frossare
        blir fattiga
    och dåsighet ger trasiga kläder.

22 (H) Lyssna till din far som gett dig livet
    och förakta inte din mor
        när hon blir gammal.
23 Skaffa dig sanning och sälj den inte,
    skaffa dig vishet,
        fostran och insikt.

24 (I) Den rättfärdiges far får jubla,
    en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
    låt henne som fött dig
        få fröjda sig.

26 Min son, ge mig ditt hjärta
    och låt mina vägar behaga dig.
27 (J) För den prostituerade
        är en djup grop,
    den främmande kvinnan
        en trång brunn.
28 (K) Som en rövare ligger hon på lur,
    hon förökar de trolösas skara
        bland människorna.

29 Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”?
        Vem grälar, vem klagar?
    Vem har onödiga sår,
        vem har dimmiga ögon?
30 (L) De som stannar länge vid vinet,
    de som går och prövar
        kryddat vin.
31 (M) Se inte på vinet,
        att det är så rött,
    att det glänser så i bägaren
        och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm
    och hugger[a] som en giftorm.
33 Då får dina ögon
        se märkliga syner
    och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Det blir som att du ligger
        mitt ute på havet
    eller i toppen av en mast.
35 ”De slog mig,
        men det gjorde inte ont.
    De gav mig stryk,
        men jag kände inget.
    När ska jag vakna?
        Jag vill få tag i mer!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:32 hugger   Andra handskrifter (Septuaginta): ”sprider gift”.

13 Undanhåll inte den unge fostran,
    för om du tuktar honom med ris slipper han dö.
14 Straffa honom med ris
    och rädda honom från dödsriket.

15 Min son, om du blir vis
    gläder jag mig.
16 Det blir min innerliga glädje
    om du talar det som är rätt.

17 Var inte avundsjuk på syndare,
    utan sträva hela tiden efter att frukta Herren.
18 Då har du verkligen en framtid,
    och ditt hopp kommer inte att svikas.

19 Lyssna, min son, var vis
    och håll dina tankar på rätt väg.
20 Håll dig borta från dem
    som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
    och dåsigheten klär dem i trasor.

22 Lyssna till din far som gett dig livet,
    och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
    förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
    en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
    låt henne som fött dig få jubla.

26 Min son, lita på mig
    och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
    och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
    och männen som är otrogna blir bara fler och fler.

29 Vem har bedrövelse och sorg?
    Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
    Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
    och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
    för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
    stinger som en huggorm.[a]
33 Du ser underliga syner,
    och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
    eller satt uppe i den svajande masten[b].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
    någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
    så att jag kan ta mig en sup till?”

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:32 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  2. 23:34 den svajande masten – grundtextens innebörd är osäker.

13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

Read full chapter