Add parallel Print Page Options

Esra leder folket i bön och bekännelse

Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna för fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. De av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningar. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. De stod på sin plats och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud. På leviternas plattform stod Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani och ropade högt till Herren, sin Gud.

Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sa: ”Stå upp och lova Herren, er Gud, som är från evighet till evighet.”

”Lovat vare ditt ärade namn! Det är upphöjt över all välsignelse och lovsång. Du ensam är Herre. Du har gjort himlarna, himlarnas himlar med hela deras härskara, jorden och allt som finns på den, och haven och allt som finns i dem. Du ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.

Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur Ur i Kaldéen och gav honom namnet Abraham. Du fann att han i sitt innersta var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: att ge kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevuséernas och girgashéernas land åt hans ättlingar. Du har hållit vad du lovat, för du är rättfärdig.

Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Sävhavet. 10 Du utförde tecken och under inför farao, inför hans tjänare och folket i hans land, för du visste hur övermodigt egypterna behandlade dem. Du har gjort dig ett namn, som består än idag. 11 Du delade havet för dem, så att de kunde gå genom det på torr mark. Men deras förföljare lät du sjunka i djupet, som en sten i mäktiga vatten. 12 Du ledde dem med en molnstod på dagen och med en eldstod på natten, som lyste vägen de gick.

13 Du steg ner på berget Sinai, du talade till dem från himlen och gav dem rättfärdiga föreskrifter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. 14 Din heliga sabbat gjorde du känd, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. 15 Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att gå och inta det land som du lovat dem med en ed.

16 Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. 17 De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare[a] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, 18 trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud[b] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

19 Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. 20 Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. 21 Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

22 Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden[c]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. 23 Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. 24 Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. 25 De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.

26 Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. 27 Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld.

28 Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet.

29 Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. 30 I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. 31 Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud.

32 Och nu vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller ditt nådesförbund, ringakta inte den plåga som har drabbat oss, våra kungar, furstar, präster, profeter, fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas tid ända fram till den här dagen. 33 Du har varit rättvis i allt som har hänt oss. Du har varit trogen, även när vi gjort fel. 34 Våra kungar, furstar, präster och fäder följde inte din lag och lyssnade inte till de bud och förordningar som du gav dem. 35 Fast de hade sitt eget rike och allt det goda du gett dem, i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, tjänade de dig inte eller vände sig från sina onda gärningar.

36 Så är vi nu slavar, slavar i detta land som du gav våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, där är vi nu slavar. 37 Dess rika skörd tillfaller nu kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”

Folket lovar att lyda Herren

38 ”På grund av allt detta ger vi ett bindande och skriftligt löfte, som undertecknas och förseglas av våra furstar, leviter och präster.”

Footnotes

  1. 9:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 9:18 Eller: din Gud.
  3. 9:22 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.

Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.

Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.

Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.

Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: »Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.

Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig.

Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

10 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.

11 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten.

12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.

13 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose.

15 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem.

16 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.

17 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

18 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser,

19 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå.

20 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.

21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.

22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan

23 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning.

24 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville.

25 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.

26 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

27 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.

28 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.

29 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.

30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag.

33 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.

34 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem.

35 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar.

36 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare,

37 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.» Nehemja, 10 Kapitlet Förbundets förnyelse och innehåll.

38 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

以色列人認罪禱告

這月二十四日,以色列人聚集禁食。他們身披麻衣,頭撒塵土。 以色列人與其他外族人隔離,站著承認自己的罪惡和祖先的過犯。 他們站在自己的地方,宣讀他們上帝耶和華的律法書,長達三個小時[a]。他們又用了三個小時認罪,敬拜他們的上帝耶和華。 利未人耶書亞、巴尼、甲篾、示巴尼、布尼、示利比、巴尼和基拿尼站在臺上,大聲呼求他們的上帝耶和華。 利未人耶書亞、甲篾、巴尼、哈沙尼、示利比、荷第雅、示巴尼和毗他希雅說:「起來稱頌你們的上帝耶和華,直到永永遠遠。耶和華啊,你榮耀的聖名當受稱頌!願你的名被尊崇,超過一切稱頌和讚美!

「你,唯有你是耶和華!你造了天、天上的天和天上的萬象、地和地上的一切、海和海中的一切,你賜給他們生命。眾天軍都敬拜你。 你是耶和華上帝,你揀選了亞伯蘭,帶他離開迦勒底的吾珥,又給他改名為亞伯拉罕。 你知道他對你忠心,就與他立約,把迦南人、赫人、亞摩利人、比利洗人、耶布斯人及革迦撒人的土地賜給他的後代。你實現了你的應許,因為你是公義的。

「你看見我們祖先在埃及所受的苦,又聽見他們在紅海邊的呼求, 10 就行神蹟奇事對付法老及其所有的臣僕和國民,因為你知道他們對以色列人行事狂傲。你使自己威名遠揚直到今日。 11 你在我們祖先面前把海水分開,使他們在海中走乾地過去;你把追趕他們的人扔進深海,好像把石頭扔進大水中。 12 白天,你用雲柱帶領他們;夜間,你用火柱照亮他們當走的路。 13 你降臨在西奈山,從天上與他們說話,賜給他們公正的典章、信實的律法、美好的律例和誡命。 14 你使他們知道你的神聖安息日,藉你僕人摩西賜給他們誡命、律例和法度。 15 他們餓了,你賜下天糧給他們吃;他們渴了,你使磐石流出水給他們喝。你吩咐他們去佔領你起誓賜給他們的土地。 16 但我們的祖先行事狂傲,頑固不化,不肯聽從你的誡命。 17 他們拒絕聽從,忘記了你為他們所行的奇事,頑固不化,自立首領要回埃及做奴隸。但你是樂意饒恕,有恩典,有憐憫,不輕易發怒,充滿慈愛的上帝,你沒有離棄他們。 18 縱使他們為自己鑄造了一頭牛犢,聲稱那是把他們帶出埃及的上帝,大大褻瀆了你, 19 你還是對他們大施憐憫,沒有在曠野離棄他們。白天,雲柱沒有離開他們,仍然引導他們前行;夜間,火柱仍然照亮他們當走的路。 20 你差遣你良善的靈去教導他們,沒有停止賜他們嗎哪吃,也沒有停止賜他們水喝。 21 在曠野的四十年間,你供養他們,使他們一無所缺,他們的衣服沒有穿破,腳也沒有走腫。

22 「你將列國和萬民賜給他們,為他們劃分疆界,他們佔領了希實本王西宏和巴珊王噩的土地。 23 你使他們的子孫多如天上的星星,你帶領他們進入你應許他們祖先的土地。 24 他們的子孫進去佔領了那地方,你在他們面前制伏了那裡的迦南人,把迦南諸王和那地方的人交在他們手裡,任由他們處置。 25 他們奪取堅固的城池、肥沃的土地、裝滿美物的房屋、挖好的水井、葡萄園、橄欖園以及各樣的果樹。他們吃得飽足,身體發胖,享受你的厚恩。

26 「然而,他們不順從你,背叛你,把你的律法拋在背後,又殺掉勸誡他們歸向你的眾先知,大大褻瀆了你。 27 於是你把他們交在欺壓他們的仇敵手中。他們在患難中向你呼求,你就從天上垂聽,懷著豐盛的憐憫賜給他們拯救者,把他們從仇敵手中拯救出來。 28 可是,他們得享平安後,又在你面前作惡,於是你離棄他們,把他們交在敵人手中,使敵人統治他們。他們回轉向你呼求,你就從天上垂聽,你一次次地懷著憐憫拯救他們。 29 你警告他們,要使他們遵守你的律法,但他們行事狂傲,不聽從你的誡命,干犯你的典章。人若遵行這典章就必存活,但他們背棄你,頑固不化,不肯聽從。 30 你多年來容忍他們,差遣你的靈藉著你的眾先知警告他們,但他們依然不肯聽從,於是你把他們交在列邦手中。 31 然而,你大施憐憫,沒有完全毀滅他們,也沒有離棄他們,因為你是有恩典和憐憫的上帝。

32 「因此,我們的上帝啊,你是偉大、全能、可畏、守約、施慈愛的上帝,求你不要輕看我們的王、首領、祭司、先知、祖先和你的子民從亞述諸王時代直到今天所受的苦難。 33 在這臨到我們的一切事上,你都是公義的,因為你行事信實,我們行事邪惡。 34 我們的王、首領、祭司和祖先沒有遵行你的律法,也沒有留心聽從你的誡命和你給他們的警告。 35 他們即使在本國,在你賜給他們廣闊肥沃的土地上得享你的厚恩,也不事奉你,不離開惡道。 36 今天,我們淪為奴隸,在你賜給我們祖先的土地上,在你讓我們祖先享用其出產和各樣美物的土地上,我們淪為奴隸。 37 因為我們的罪過,這地方的豐富出產都歸給了那些你派來統管我們的王。他們隨意統管我們和我們的牲畜。我們生活在極大的苦難中。

38 「鑒於這一切,我們鄭重立約,記載下來。我們的首領、利未人和祭司都在上面蓋了印。」

Footnotes

  1. 9·3 三個小時」希伯來文是「一天的四分之一」。

Folket bekänner sina synder

På tjugofjärde dagen[a] i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden[b]. De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. (A) De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

”Res er och prisa Herren er Gud,
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt
        över allt lov och pris.
(B) Du ensam är Herren.
    Du gjorde himlarna
        och himlarnas himmel
            och hela deras härskara,
    jorden och allt som är på den,
        haven och allt som är i dem,
    och du håller dem alla vid liv.
        Himlens härskara tillber dig.
(C) Du är Herren Gud
        som utvalde Abram
    och förde honom ut
        från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham.
(D) Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund
        med honom:
    att ge åt hans efterkommande
        kananeernas, hetiternas,
            amoreernas, perisseernas,
        jebusiternas och girgasheernas
            land.
    Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
        för du är rättfärdig.

(E) Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop
        vid Röda havet.
10 (F) Du gjorde tecken och under
        mot farao,
    mot alla hans tjänare
        och mot allt folket i hans land,
    för du visste hur arrogant
        egyptierna behandlade dem.
    Du gjorde dig ett namn,
        som är detsamma än i dag.

11 (G) Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet
        på torr mark.
    Men deras förföljare
        sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga vatten.
12 (H) Du ledde dem
    med en molnpelare om dagen
        och en eldpelare om natten,
    för att lysa dem på vägen
        de skulle gå.
13 (I) På Sinai berg steg du ner
        och talade till dem från himlen,
    du gav dem rättfärdiga föreskrifter
        och sanna lagar,
            goda stadgar och bud.
14 Du gav dem kunskap
        om din heliga sabbat
    och gav dem bud,
        stadgar och lagar
    genom din tjänare Mose.
15 (J) Du gav dem bröd från himlen
        när de hungrade
    och lät vatten komma ur klippan
        när de törstade.
    Du befallde dem att gå
        och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand
        hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga
        och hårdnackade
    och lyssnade inte
        till dina befallningar.
17 (K) De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren
        du gjort bland dem.
    De var hårdnackade och valde
        i sin upproriskhet en ledare
    för att vända tillbaka
        till sitt slaveri.
    Men du är en Gud som förlåter,
        nådig och barmhärtig,
            sen till vrede och stor i nåd.
    Du övergav dem inte,
18 (L) fastän de gjorde sig en gjuten kalv
        och sade:
    ”Här är din gud
        som har fört dig upp ur Egypten.”
    Och de gjorde sig skyldiga
        till stora hädelser.

19 (M) Men i din stora barmhärtighet
    övergav du dem ändå inte
        i öknen.
    Molnpelaren vek inte
        från dem om dagen
            utan ledde dem på vägen,
    och eldpelaren lyste i natten
        på vägen de skulle gå.
20 (N) Din gode Ande gav du
        för att undervisa dem.
    Ditt manna nekade du inte
        deras mun,
    och vatten gav du dem
        när de törstade.
21 (O) I fyrtio år försörjde du dem
            i öknen,
        och de saknade ingenting.
    Deras kläder blev inte utslitna,
        och deras fötter svullnade inte.
22 (P) Du gav dem riken och folk
    och fördelade olika områden
        åt dem.
    De intog Sichons land,
        kungen av Heshbons land,
    och kung Og av Bashans land.
23 (Q) Deras barn gjorde du talrika
        som stjärnorna på himlen.
    Du förde dem in i det land
        som du lovat deras fäder
    att få komma till och ta i besittning.
24 (R) Och deras barn kom
        och tog landet i besittning.
    Du kuvade landets invånare
        kananeerna för dem
    och gav dem i deras hand,
        både kungarna och landets folk,
    och de gjorde som de ville
        med dem.
25 (S) De intog befästa städer
        och bördig jord
    och tog över hus
        fyllda med allt gott,
    uthuggna brunnar,
        vingårdar, olivlundar
            och fruktträd i mängd.
    De åt och blev mätta och feta
        och njöt av din stora godhet.

26 (T) Men de gjorde uppror
        och trotsade dig,
    de kastade din lag
        bakom sin rygg.
    De dödade dina profeter
        som varnade dem
    och ville få dem att vända om
        till dig.
    De gjorde sig skyldiga
        till grova hädelser.

27 (U) Då gav du dem
    i deras fienders hand
        som förtryckte dem.
    Men i sin nöd ropade de till dig,
        och du hörde dem från himlen.
    I din stora barmhärtighet
        gav du dem befriare
    som frälste dem
        ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt
        det som var ont inför dig.
    Då lämnade du dem
        i deras fienders hand,
            som fick råda över dem.
    Men de ropade på nytt till dig,
        och du hörde det
            från himlen,
    du räddade dem många gånger
        i din barmhärtighet.
29 (V) Du förmanade dem
    för att återföra dem
        till din undervisning.
    Men de var övermodiga
        och lyssnade inte på dina bud
    utan syndade
        mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
            som håller dem
        ska leva genom dem.
    De var envisa och hårdnackade
        och vägrade lyssna.
30 (W) Du hade tålamod med dem
        i många år
    och förmanade dem
        med din Ande
    genom dina profeter,
        men de lyssnade inte.
    Då gav du dem
        i de främmande folkens hand.
31 (X) Men du som är rik
        på barmhärtighet
    gjorde inte slut på dem
        och övergav dem inte,
    för du är en nådig
        och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,
    väldige och fruktade Gud,
        du som håller förbundet
            och nåden:
    Låt den inte vara liten i dina ögon,
        den plåga som har drabbat oss,
    våra kungar, våra furstar,
        våra präster, våra profeter,
            våra fäder och hela ditt folk –
    från de assyriska kungarnas dagar[c]
        ända till i dag.
33 (Y) Du är rättfärdig
        i allt det som har drabbat oss,
    för du har visat dig trofast
        medan vi har varit ogudaktiga.
34 (Z) Våra kungar, våra furstar,
        våra präster och våra fäder
    höll inte din lag
        och lyssnade inte till dina bud
            och de varningar du gav dem.
35 Trots att de levde i sitt eget rike
    med allt det goda
        som du gav dem
    i det rymliga och bördiga land
        som du skänkte dem,
    har de ändå inte tjänat dig
        eller vänt om
            från sina onda gärningar.
36 I dag är vi slavar
    i det land som du gav våra fäder
        att äta dess frukt och dess goda,
    där är vi slavar.
37 Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss
        för våra synders skull.
    De råder över våra kroppar
        och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd.”

Förbundets förnyelse

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Footnotes

  1. 9:1 tjugofjärde dagen   Två dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum.
  2. 9:1 jord på sina huvuden   För att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).
  3. 9:32 de assyriska kungarnas dagar   Från 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).