Markus 3-4

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus botar en man på sabbaten

(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)

3 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.

² De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.

³ Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” ⁴ Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. ⁵ Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.

⁶ Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare^[a] på hur de skulle få Jesus dödad.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)

⁷ Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, ⁸ Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.

⁹ Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. ¹⁰ Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.

¹¹ När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” ¹² Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

¹³ Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, ¹⁴ utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, ¹⁵ och han gav dem makt att driva ut onda andar.^{[b] 16} De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, ¹⁸ Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”^{[c] 19} och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

²⁰ När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. ²¹ När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

²² Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul^[d]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

²³ Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Ett rike där man strider mot varandra går ju under. ²⁵ Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. ²⁶ Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

²⁸ Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. ²⁹ Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

³⁰ De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.^[e]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

³¹ Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

³² Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” ³³ Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” ³⁴ Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. ³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. ² Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

³ ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” ⁹ Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

¹¹ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, ¹² för att

¹³ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

¹⁴ Det lantbrukaren sår är ordet. ¹⁵ Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. ¹⁶ Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, ¹⁷ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

¹⁸ Sådden bland tistlar är de som hör ordet ¹⁹ men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

²⁰ Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om lampan

(Luk 8:16-18)

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. ²² Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. ²³ Lyssna, hör, du som har öron!” ²⁴ Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. ²⁵ Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.”

Liknelsen om säden som växer

²⁶ Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. ²⁷ Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. ²⁸ Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. ²⁹ När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.”

Liknelsen om senapsfröet

(Matt 13:31-32; Luk 13:18-19)

³⁰ Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta^[g] av alla frön som sås i jorden, ³² men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

³³ Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. ³⁴ Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.

Jesus stillar stormen

(Matt 8:18; 18:23-27; Luk 8:22-25)

³⁵ När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” ³⁶ Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. ³⁷ Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. ³⁸ Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?”

³⁹ Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰ Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”

⁴¹ Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”