Add parallel Print Page Options

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[a]. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion[b], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12 Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

14 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16 Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

31 Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt,[d] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk[e]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum![f]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

Footnotes

  1. 5:1 Andra handskrifter: Gedara eller Gergesa. Jfr Matt 8:28. Området var icke-judiskt.
  2. 5:9 Legion var en romersk arméavdelning på 6 000 man.
  3. 5:20 Tiostadsområdet, eller Dekapolis som det hette på grekiska, var ett stadsförbund mellan tio städer, som alla utom en låg öster om floden Jordan.
  4. 5:33 Jfr Matt 9:22 med not.
  5. 5:34 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.
  6. 5:41 Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.

Chapter 5

The Healing of the Gerasene Demoniac. [a](A)They came to the other side of the sea, to the territory of the Gerasenes. When he got out of the boat, at once a man[b] from the tombs who had an unclean spirit met him. The man had been dwelling among the tombs, and no one could restrain him any longer, even with a chain. In fact, he had frequently been bound with shackles and chains, but the chains had been pulled apart by him and the shackles smashed, and no one was strong enough to subdue him. Night and day among the tombs and on the hillsides he was always crying out and bruising himself with stones. Catching sight of Jesus from a distance, he ran up and prostrated himself before him, crying out in a loud voice, “What have you to do with me,[c] Jesus, Son of the Most High God? I adjure you by God, do not torment me!” (He had been saying to him, “Unclean spirit, come out of the man!”) [d]He asked him, “What is your name?” He replied, “Legion is my name. There are many of us.”(B) 10 And he pleaded earnestly with him not to drive them away from that territory.

11 Now a large herd of swine[e] was feeding there on the hillside. 12 And they pleaded with him, “Send us into the swine. Let us enter them.” 13 And he let them, and the unclean spirits came out and entered the swine. The herd of about two thousand rushed down a steep bank into the sea, where they were drowned. 14 The swineherds ran away and reported the incident in the town and throughout the countryside. And people came out to see what had happened. 15 As they approached Jesus, they caught sight of the man who had been possessed by Legion, sitting there clothed and in his right mind. And they were seized with fear. 16 Those who witnessed the incident explained to them what had happened to the possessed man and to the swine. 17 Then they began to beg him to leave their district. 18 As he was getting into the boat, the man who had been possessed pleaded to remain with him. 19 But he would not permit him but told him instead, “Go home[f] to your family and announce to them all that the Lord in his pity has done for you.” 20 Then the man went off and began to proclaim in the Decapolis what Jesus had done for him; and all were amazed.

Jairus’s Daughter and the Woman with a Hemorrhage.[g] 21 When Jesus had crossed again [in the boat] to the other side, a large crowd gathered around him, and he stayed close to the sea.(C) 22 One of the synagogue officials, named Jairus, came forward.(D) Seeing him he fell at his feet 23 and pleaded earnestly with him, saying, “My daughter is at the point of death. Please, come lay your hands on her[h] that she may get well and live.” 24 He went off with him, and a large crowd followed him and pressed upon him.

25 There was a woman afflicted with hemorrhages for twelve years. 26 She had suffered greatly at the hands of many doctors and had spent all that she had. Yet she was not helped but only grew worse. 27 She had heard about Jesus and came up behind him in the crowd and touched his cloak. 28 [i]She said, “If I but touch his clothes, I shall be cured.” 29 Immediately her flow of blood dried up. She felt in her body that she was healed of her affliction. 30 Jesus, aware at once that power had gone out from him, turned around in the crowd and asked, “Who has touched my clothes?” 31 But his disciples said to him, “You see how the crowd is pressing upon you, and yet you ask, ‘Who touched me?’” 32 And he looked around to see who had done it. 33 The woman, realizing what had happened to her, approached in fear and trembling. She fell down before Jesus and told him the whole truth. 34 He said to her, “Daughter, your faith has saved you. Go in peace and be cured of your affliction.”(E)

35 [j]While he was still speaking, people from the synagogue official’s house arrived and said, “Your daughter has died; why trouble the teacher any longer?” 36 Disregarding the message that was reported, Jesus said to the synagogue official, “Do not be afraid; just have faith.” 37 He did not allow anyone to accompany him inside except Peter, James, and John, the brother of James. 38 When they arrived at the house of the synagogue official, he caught sight of a commotion, people weeping and wailing loudly. 39 [k](F)So he went in and said to them, “Why this commotion and weeping? The child is not dead but asleep.” 40 And they ridiculed him. Then he put them all out. He took along the child’s father and mother and those who were with him and entered the room where the child was. 41 [l]He took the child by the hand and said to her, “Talitha koum,” which means, “Little girl, I say to you, arise!” 42 The girl, a child of twelve, arose immediately and walked around. [At that] they were utterly astounded. 43 He gave strict orders that no one should know this and said that she should be given something to eat.

Footnotes

  1. 5:1 The territory of the Gerasenes: the reference is to pagan territory; cf. Is 65:1. Another reading is “Gadarenes”; see note on Mt 8:28.
  2. 5:2–6 The man was an outcast from society, dominated by unclean spirits (Mk 5:8, 13), living among the tombs. The prostration before Jesus (Mk 5:6) indicates Jesus’ power over evil spirits.
  3. 5:7 What have you to do with me?: cf. Mk 1:24 and see note on Jn 2:4.
  4. 5:9 Legion is my name: the demons were numerous and the condition of the possessed man was extremely serious; cf. Mt 12:45.
  5. 5:11 Herd of swine: see note on Mt 8:30.
  6. 5:19 Go home: Jesus did not accept the man’s request to remain with him as a disciple (Mk 5:18), yet invited him to announce to his own people what the Lord had done for him, i.e., proclaim the gospel message to his pagan family; cf. Mk 1:14, 39; 3:14; 13:10.
  7. 5:21–43 The story of the raising to life of Jairus’s daughter is divided into two parts: Mk 5:21–24; 5:35–43. Between these two separated parts the account of the cure of the hemorrhage victim (Mk 5:25–34) is interposed. This technique of intercalating or sandwiching one story within another occurs several times in Mk 3:19b–21; 3:22–30 3:31–35; 6:6b–13; 6:14–29; 6:30; 11:12–14; 11:15–19; 11:20–25; 14:53; 14:54; 14:55–65; 14:66–73.
  8. 5:23 Lay your hands on her: this act for the purpose of healing is frequent in Mk 6:5; 7:32–35; 8:23–25; 16:18 and is also found in Mt 9:18; Lk 4:40; 13:13; Acts 9:17; 28:8.
  9. 5:28 Both in the case of Jairus and his daughter (Mk 5:23) and in the case of the hemorrhage victim, the inner conviction that physical contact (Mk 5:30) accompanied by faith in Jesus’ saving power could effect a cure was rewarded.
  10. 5:35 The faith of Jairus was put to a twofold test: (1) that his daughter might be cured and, now that she had died, (2) that she might be restored to life. His faith contrasts with the lack of faith of the crowd.
  11. 5:39 Not dead but asleep: the New Testament often refers to death as sleep (Mt 27:52; Jn 11:11; 1 Cor 15:6; 1 Thes 4:13–15); see note on Mt 9:24.
  12. 5:41 Arise: the Greek verb egeirein is the verb generally used to express resurrection from death (Mk 6:14, 16; Mt 11:5; Lk 7:14) and Jesus’ own resurrection (Mk 16:6; Mt 28:6; Lk 24:6).

Jesus botar en besatt

(A) Så kom de över till gerasenernas område[a] på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."[b] 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. 12 Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" 13 Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

14 De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17 Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. 19 Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." 20 Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis[c] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

21 (B) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. 22 (C) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk[d] och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 (D) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, 28 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." 29 Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

30 (E) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" 32 Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

33 Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. 34 (F) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

35 (G) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 (H) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 (I) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Footnotes

  1. 5:1 gerasenernas område   Andra handskrifter: "gadarenernas område" (jfr Matt 8:28). Både Gerasa och Gadara var grekiska städer i samma område strax sydost om Galileiska sjön.
  2. 5:9 Legion   En romersk armé med omkring 6000 man.
  3. 5:20 Dekapolis   Grek. "Tiostad", ett förbund av tio grekiskspråkiga städer öster om Jordan.
  4. 5:23 frisk   Annan översättning: "frälst" (även i vers 28).