Add parallel Print Page Options

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.

3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.

Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.

Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.

Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!

Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.

Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.

10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.

11 Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.

12 Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.

13 Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.

14 Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,

15 och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.

16 De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,

17 och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.

18 Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.

19 Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.

20 Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

21 När Jesus hade farit över med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara omkring honom på stranden.

22 Då kom en man, som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan på platsen, och föll förtvivlad ner vid hans fötter

23 och bad honom bota hans lilla dotter.Hon håller på att dö, sa han. Jag ber dig, kom och lägg dina händer på henne så att hon blir frisk igen.

24 Jesus gick med honom följd av en väldig folkmassa som trängde på.

25 I folksamlingen fanns en kvinna, som i tolv år lidit av inre blödningar.

26 Hon hade plågats mycket under åren och behandlats av många läkare. Hon hade använt alla sina pengar för att bli frisk, men hade inte blivit bättre utan snarare sämre.

27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde försiktigt vid hans kläder.

28 Hon tänkte nämligen: Om jag bara kan röra vid hans kläder kommer jag att bli frisk.

29 Och så snart hon hade rört vid honom, stannade blödningen av och hon visste att hon var frisk.

30 Jesus kände genast att helande kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om och frågade: Vem rörde vid mina kläder?

31 Hans lärjungar sa till honom: Här tränger folk på från alla håll och så frågar du vem som rörde vid dig!

32 Men han såg sig omkring för att få veta vem det var som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt, och när hon förstod vad som hänt henne kom hon darrande fram och föll ner vid hans fötter och talade om vad hon hade gjort.

34 Då sa Jesus till henne: Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid. Du är fri från din sjukdom.

35 Medan han fortfarande talade med henne kom några med bud från Jairos hem att det var för sent - hans dotter hade dött, och det var ingen idé längre att Jesus kom.

36 Men Jesus som hörde vad de sa, sa till Jairos: Var inte rädd! Tro bara på mig.

37 Så bad Jesus folkskaran bli kvar på platsen och tillät inte någon att följa med honom till Jairos hem utom Petrus och Jakob och Johannes.

38 När de kom fram såg Jesus att det rådde stor förvirring i hemmet. Alla grät och klagade utan att kunna behärska sig.

39 Då gick han in till dem och sa: Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!

40 Då hånskrattade de åt honom, men han bad dem alla att lämna huset. Sedan tog han med sig flickans mor och far och sina tre lärjungar och gick in i rummet där hon låg.

41-42 Han tog henne vid handen och sa till henne: Res dig upp, min lilla flicka! Och flickan som var tolv år gammal reste sig upp och började gå omkring i rummet. Hennes föräldrar blev utom sig av förvåning,

43 men Jesus förbjöd dem att berätta vad som hänt. Sedan sa han åt dem att ge henne något att äta.

Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.

När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom

och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»

Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»

Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»

10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.

11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.

12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»

13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.

14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.

15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.

18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.

19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»

20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.

22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter

23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»

24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.

25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,

26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.

27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.

28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»

29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»

31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»

32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.

33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.

34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»

37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.

39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»

40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.

41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).

42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.

Jesus botar en besatt

(A) Så kom de över till gerasenernas område[a] på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."[b] 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. 12 Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" 13 Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

14 De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17 Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. 19 Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." 20 Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis[c] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

21 (B) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. 22 (C) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk[d] och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 (D) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, 28 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." 29 Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

30 (E) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" 32 Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

33 Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. 34 (F) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

35 (G) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 (H) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 (I) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Footnotes

  1. 5:1 gerasenernas område   Andra handskrifter: "gadarenernas område" (jfr Matt 8:28). Både Gerasa och Gadara var grekiska städer i samma område strax sydost om Galileiska sjön.
  2. 5:9 Legion   En romersk armé med omkring 6000 man.
  3. 5:20 Dekapolis   Grek. "Tiostad", ett förbund av tio grekiskspråkiga städer öster om Jordan.
  4. 5:23 frisk   Annan översättning: "frälst" (även i vers 28).

Jesus Restores a Demon-Possessed Man(A)(B)

They went across the lake to the region of the Gerasenes.[a] When Jesus got out of the boat,(C) a man with an impure spirit(D) came from the tombs to meet him. This man lived in the tombs, and no one could bind him anymore, not even with a chain. For he had often been chained hand and foot, but he tore the chains apart and broke the irons on his feet. No one was strong enough to subdue him. Night and day among the tombs and in the hills he would cry out and cut himself with stones.

When he saw Jesus from a distance, he ran and fell on his knees in front of him. He shouted at the top of his voice, “What do you want with me,(E) Jesus, Son of the Most High God?(F) In God’s name don’t torture me!” For Jesus had said to him, “Come out of this man, you impure spirit!”

Then Jesus asked him, “What is your name?”

“My name is Legion,”(G) he replied, “for we are many.” 10 And he begged Jesus again and again not to send them out of the area.

11 A large herd of pigs was feeding on the nearby hillside. 12 The demons begged Jesus, “Send us among the pigs; allow us to go into them.” 13 He gave them permission, and the impure spirits came out and went into the pigs. The herd, about two thousand in number, rushed down the steep bank into the lake and were drowned.

14 Those tending the pigs ran off and reported this in the town and countryside, and the people went out to see what had happened. 15 When they came to Jesus, they saw the man who had been possessed by the legion(H) of demons,(I) sitting there, dressed and in his right mind; and they were afraid. 16 Those who had seen it told the people what had happened to the demon-possessed man—and told about the pigs as well. 17 Then the people began to plead with Jesus to leave their region.

18 As Jesus was getting into the boat, the man who had been demon-possessed begged to go with him. 19 Jesus did not let him, but said, “Go home to your own people and tell them(J) how much the Lord has done for you, and how he has had mercy on you.” 20 So the man went away and began to tell in the Decapolis[b](K) how much Jesus had done for him. And all the people were amazed.

Jesus Raises a Dead Girl and Heals a Sick Woman(L)

21 When Jesus had again crossed over by boat to the other side of the lake,(M) a large crowd gathered around him while he was by the lake.(N) 22 Then one of the synagogue leaders,(O) named Jairus, came, and when he saw Jesus, he fell at his feet. 23 He pleaded earnestly with him, “My little daughter is dying. Please come and put your hands on(P) her so that she will be healed and live.” 24 So Jesus went with him.

A large crowd followed and pressed around him. 25 And a woman was there who had been subject to bleeding(Q) for twelve years. 26 She had suffered a great deal under the care of many doctors and had spent all she had, yet instead of getting better she grew worse. 27 When she heard about Jesus, she came up behind him in the crowd and touched his cloak, 28 because she thought, “If I just touch his clothes,(R) I will be healed.” 29 Immediately her bleeding stopped and she felt in her body that she was freed from her suffering.(S)

30 At once Jesus realized that power(T) had gone out from him. He turned around in the crowd and asked, “Who touched my clothes?”

31 “You see the people crowding against you,” his disciples answered, “and yet you can ask, ‘Who touched me?’

32 But Jesus kept looking around to see who had done it. 33 Then the woman, knowing what had happened to her, came and fell at his feet and, trembling with fear, told him the whole truth. 34 He said to her, “Daughter, your faith has healed you.(U) Go in peace(V) and be freed from your suffering.”

35 While Jesus was still speaking, some people came from the house of Jairus, the synagogue leader.(W) “Your daughter is dead,” they said. “Why bother the teacher anymore?”

36 Overhearing[c] what they said, Jesus told him, “Don’t be afraid; just believe.”

37 He did not let anyone follow him except Peter, James and John the brother of James.(X) 38 When they came to the home of the synagogue leader,(Y) Jesus saw a commotion, with people crying and wailing loudly. 39 He went in and said to them, “Why all this commotion and wailing? The child is not dead but asleep.”(Z) 40 But they laughed at him.

After he put them all out, he took the child’s father and mother and the disciples who were with him, and went in where the child was. 41 He took her by the hand(AA) and said to her, “Talitha koum!” (which means “Little girl, I say to you, get up!”).(AB) 42 Immediately the girl stood up and began to walk around (she was twelve years old). At this they were completely astonished. 43 He gave strict orders not to let anyone know about this,(AC) and told them to give her something to eat.

Footnotes

  1. Mark 5:1 Some manuscripts Gadarenes; other manuscripts Gergesenes
  2. Mark 5:20 That is, the Ten Cities
  3. Mark 5:36 Or Ignoring