Lukas 7
Svenska 1917
7 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.
2 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
3 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
4 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta,
5 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.»
6 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.
7 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
8 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
9 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»
10 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.
11 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
12 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.
13 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.»
14 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»
15 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.
16 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.»
17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
18 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
19 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»
20 När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'»
21 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn.
22 Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
23 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
24 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
25 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.
26 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
27 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
28 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han.
29 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
30 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom.
31 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika?
32 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.'
33 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.'
34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!'
35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»
36 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords.
37 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse
38 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
39 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.»
40 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.
41 »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
42 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»
43 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du»
44 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
46 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
47 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.»
48 Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»
49 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»
50 Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.»
Lukasevangeliet 7
Svenska Folkbibeln 2015
En hednisk officers tro
7 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum. 2 (A) En officer[a] där hade en tjänare[b] som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket, 3 och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare. 4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom. 5 Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."
6 Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. 7 Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. 8 Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
9 När Jesus hörde detta blev han förundrad över honom. Han vände sig till folket som följde honom och sade: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." 10 Och de som skickats ut återvände hem och fann tjänaren frisk.
Jesus uppväcker en änkas son
11 Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12 (B) Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.
13 När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." 14 Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" 15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.
16 (C) Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." 17 Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
Jesus svarar Johannes Döparen
18 (D) Allt detta fick även Johannes höra genom sina lärjungar. Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar 19 och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma[c]? Eller ska vi vänta på någon annan?" 20 Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"
21 Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. 22 (E) Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går[d], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 23 Salig är den som inte tar anstöt av mig."
Jesus vittnar om Johannes
24 När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[e] som vajar för vinden? 25 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 (F) Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[f] 28 (G) Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han."
29 (H) Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom.
31 "Vad ska jag då likna människorna i det här släktet vid? Vad liknar de? 32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi spelade flöjt[g] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 33 Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! 35 (I) Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."
Synderskan som smorde Jesu fötter
36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39 Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
40 Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – 41 "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer[h], den andre femtio. 42 När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" 43 Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."
44 (J) Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja[i], men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."
48 (K) Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" 50 Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
Footnotes
- 7:2 officer Romersk centurion med befäl över cirka 100 man.
- 7:2 tjänare Annan översättning: "pojke" (jfr möjlig parallell i Joh 4:46). Ordet syftar på någon som står under familjefaderns auktoritet (jfr ordet "dräng" som på danska betyder "pojke").
- 7:19 den som skulle komma Dvs den väntade Messias (se Luk 3:16).
- 7:22 Blinda ser, lama går Tecken på den messianska tidsåldern (jfr t ex Jes 29:18, 35:5-6, 61:1).
- 7:24 Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå Annan översättning: "Varför gick ni ut i öknen? För att se ett strå" (på samma sätt i vers 25 och 26).
- 7:27 Mal 3:1.
- 7:32 flöjt var ett vanligt instrument vid fest (jfr 1 Kung 1:40, Jes 30:29).
- 7:41 denarer En denar motsvarade en enkel arbetares dagslön (Matt 20:2).
- 7:44f vatten … hälsningskyss … olja Artighetsbetygelser som visas en välkommen gäst (jfr 1 Mos 18:4, Rom 16:16, Ps 23:5).
Lukas 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En romersk officer visar stor tro
7 När Jesus hade slutat predika gick han tillbaka till staden Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk arméofficer som hade en tjänare som var mycket omtyckt. Nu var tjänaren sjuk och låg för döden.
3 När officeren hörde talas om Jesus sände han några ansedda judiska förtroendemän för att be Jesus komma och bota tjänaren.
4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt att han skulle följa med dem och hjälpa mannen, och de berättade vilken fin människa officeren var.Om någon förtjänar din hjälp så är det han, sa de.
5 Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss!
6-7 Jesus följde med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: Herre, gör dig inte besvär med att komma till mitt hem för jag är inte värdig en sådan ära, och därför vågar jag inte ens komma och möta dig. Säg bara ett ord där du är, så kommer min tjänare att bli frisk.
8 Jag vet det för jag står under mina överordnades befäl, och jag har själv soldater under mig och behöver bara säga: 'Gå!' så går de, eller 'kom!' så kommer de, och till min tjänare: 'Gör det här, eller det där
9 Jesus blev häpen och vände sig till folkskaran och sa: Inte ens bland judarna i Israel har jag mött en man med sådan tro.
10 Och när officerens vänner återvände hem fann de tjänaren fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Därefter gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till staden Nain, som vanligt med en stor folkhop i hälarna.
12 När han närmade sig staden, mötte de ett begravningsfölje. Pojken som dött var ende sonen till en änka, och många sörjande från staden gjorde henne sällskap.
13 När Jesus såg henne fylldes hans hjärta av medlidande och han sa: Gråt inte!
14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. Min son, sa han. Kom tillbaka till livet igen.
15 Då satte sig pojken upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 Människorna runt omkring var skakade av vad de sett och lovprisade Gud, högt och ljudligt, och sa: En mäktig profet har trätt fram ibland oss, och vi har sett hur Gud verkar ibland oss i dag.
17 Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig från den ena ändan av Judeen till den andra och till och med utanför landets gränser.
Jesus skingrar Johannes tvivel
18 Johannes döparens lärjungar fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde. När de berättade det för Johannes
19 skickade han två av dem till Jesus för att fråga: Är du verkligen Messias? Eller ska vi fortsätta vänta på honom?
20-22 När de båda lärjungarna fann Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Och blinda gav han deras syn tillbaka. När de ställde de frågor, som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom allt vad ni sett och hört här i dag: blinda ser, lama går, leprasjuka blir fullständigt botade, döva hör igen, döda återvänder till livet, och de fattiga får höra de goda nyheterna.
23 Och säg också: 'Lycklig är den som inte förlorar tron på mig.'
24 När de hade gått talade Jesus till folket om Johannes och sa: Hurdan var den man som ni gick ut i öknen för att se? Var han svag som ett grässtrå, som böjer sig för varje växling i vinden?
25 Var han klädd i dyrbara kläder? Nej, män som lever i lyx hittar man i palatsen, inte ute i öknen.
26 Var han en profet? Ja, han är mer än en profet.
27 Han är den som Skriften talar om när den säger: 'Se! Jag sänder ut min budbärare framför dig, för att röja väg för dig.'
28 Av alla människor är ingen större än Johannes. Och ändå är den minste i Guds rike större än han.
29 Och alla som hörde Johannes predika, till och med de mest ogudaktiga av dem, höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt. Och Johannes döpte dem,
30 alla utom fariseerna och laglärarna. De förkastade Guds plan och vägrade låta döpa sig av honom.
31 Vad ska jag säga om sådana människor? frågade Jesus. Vad ska jag likna dem vid?
32 De är som barn som leker på gatan och ropar till sina kamrater: Ni tycker inte om att vi leker bröllop, och ni tycker inte om att vi leker begravning.
33 Johannes döparen var ofta utan mat och drack inte en droppe vin i hela sitt liv, och då sa ni: 'Han måste vara galen!'
34 Men jag äter och dricker vin, och då säger ni: 'Se hur han äter! Och dricker gör han också! Och han är god vän med syndare och umgås med allt slags löst folk!'
35 Men ni kan förstås alltid bortförklara era motsägelser!
En syndig kvinna smörjer Jesu fötter
36 Simon, en av fariseerna, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. När de satt sig ner för att äta
37 fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.
38 När hon kom in i huset böjde hon knä bakom Jesus, och grät tills hans fötter blev våta av hennes tårar. Hon torkade dem sedan med sitt hår och kysste dem och hällde olja över dem.
39 När värden, som var en farisé, såg vad som hände och såg vem kvinnan var, sa han till sig själv: Det här bevisar att Jesus inte är någon profet, för om Gud verkligen hade sänt honom, skulle han ha vetat vad för slags kvinna hon är.
40 Men Jesus förstod hans tankar och sa: Simon, jag har något att säga dig. Simon svarade: Säg det, Mästare.
41 Då berättade Jesus följande för honom: En man lånade ut pengar till två personer, fem tusen kronor till den ene och femhundra till den andre.
42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han efterskänkte skulden. Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?
43 Jag antar att det var den som var skyldig honom mest, svarade Simon. Ja, det är riktigt, sa Jesus.
44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sa till Simon: Ser du denna kvinna som böjer knä här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte ens om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat dem med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig inte den sedvanliga hälsningskyssen, men hon har gång på gång kysst mina fötter ända sedan jag kom hit.
46 Och du försummade den vanliga artigheten att smörja mitt huvud med olivolja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.
47 Alla hennes synder är förlåtna, och de är många. Därför visar hon så stor kärlek. Den som har fått lite förlåtet visar lite kärlek.
48 Jesus sa sedan till henne: Dina synder är förlåtna.
49 Då sa männen vid bordet till varandra: Vem är denne man, som går omkring och till och med förlåter synder?
50 Och Jesus sa till kvinnan: Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.
Luke 7
New Catholic Bible
From the Beatitudes to the Parables[a]
Chapter 7
Jesus Heals the Centurion’s Servant.[b] 1 After Jesus had finished speaking to the people, he entered Capernaum. 2 A centurion who dwelt there had a servant whom he regarded highly and who was ill and near death. 3 When he heard about Jesus, he sent some Jewish elders to ask him if he would come and heal his servant.
4 When they came to Jesus, they pleaded earnestly with him, saying, “He deserves this favor from you, 5 for he loves our people, and he was the one who built our synagogue for us.”
6 Jesus went with them. When he drew near the house, the centurion sent friends to say to him, “Lord, do not trouble yourself, for I am not worthy to have you come under my roof. 7 That is the reason why I did not presume to approach you personally. But say the word and let my servant be healed. 8 For I also am a man subject to authority, with soldiers who are subject to me. I say to one: ‘Go,’ and he goes, and to another: ‘Come here,’ and he comes, and to my servant: ‘Do this,’ and he does it.”
9 When Jesus heard these words, he was amazed, and, turning to the crowd that was following him, he said, “I tell you, in no one throughout Israel have I found faith as great as this.” 10 When the messengers returned to the house, they found the servant completely healthy.
11 Jesus Raises the Son of a Widow.[c] Soon afterward, Jesus went to a town called Nain, accompanied by his disciples and a large crowd. 12 As he drew near to the gate of the town, a man who had died was being carried out, the only son of his widowed mother. A large group of people from the town accompanied her.
13 When the Lord saw her, he was filled with compassion, and he said to her, “Do not weep.” 14 After this, he came forward and touched the bier, and the bearers halted. Then he said, “Young man, I say to you, arise!” 15 The dead man sat up and began to speak, and Jesus gave him to his mother.
16 Fear seized all who were present, and they glorified God, saying, “A great prophet has risen among us,” and “God has visited his people.” 17 The news of what he had done spread throughout Judea and the surrounding region.
18 Jesus Answers the Baptist’s Question.[d] When the disciples of John brought him reports about all these things, 19 John designated two of his disciples and sent them to the Lord to ask, “Are you the one who is to come, or are we to wait for another?” 20 When they came to him, they said, “John the Baptist has sent us to you to ask: ‘Are you the one who is to come, or are we to wait for another?’ ”
21 At that time, Jesus had just cured many people of diseases and afflictions and evil spirits, and had restored the sight of many who were blind. 22 And he gave them this reply: “Go back and tell John what you have seen and heard: the blind receive their sight, the lame walk, those who have leprosy are cleansed, the deaf hear, the dead are raised to life, the poor have the good news proclaimed to them. 23 And blessed is anyone who takes no offense at me.”
24 Jesus Praises John the Baptist.[e]When John’s messengers had departed, Jesus spoke to the crowds about John: “What did you go out into the desert to see? A reed swaying in the wind? 25 What did you go out to see? Someone robed in fine clothing? Those who are robed in gorgeous clothing and live luxuriously are to be found in royal palaces. 26 Then what did you go out to see? A prophet? Yes, I tell you, and far more than a prophet. 27 This is the one about whom it is written:
‘Behold, I am sending my messenger ahead of you,
who will prepare your way before you.’
28 “I tell you, among those born of women, no one is greater than John, and yet the least in the kingdom of God is greater than he.”
29 (All the people who heard him, including the tax collectors, acknowledged the saving justice of God, for they had received John’s baptism. 30 However, the Pharisees and the teachers of the Law who had refused his baptism rejected God’s plan for them.)
31 Indecisive Children.“Then to what shall I compare the people of this generation? What are they like? 32 They are like children sitting in the marketplace and calling to each other:
‘We played the flute for you,
but you would not dance;
we sang a dirge,
and you refused to mourn.’
33 “For John the Baptist has come, eating no bread and drinking no wine, and you say: ‘He is possessed.’ 34 The Son of Man has come eating and drinking, and you say: ‘Look at him! He is a glutton and a drunkard, a friend of tax collectors and sinners.’ 35 Yet wisdom is proved right by all her children.”
36 Jesus Pardons a Sinful Woman.[f] One of the Pharisees invited Jesus to dine with him. When he arrived at the Pharisee’s house, he took his place at table. 37 A woman of that town, who was leading a sinful life, learned that Jesus was a dinner guest in the Pharisee’s house. Carrying with her an alabaster jar of ointment,[g] 38 she stood behind him at his feet, weeping, and began to bathe his feet with her tears and to dry them with her hair. Then she kissed his feet and anointed them with the ointment.
39 When the Pharisee who had invited him saw this, he said to himself, “If this man were really a prophet, he would have known who and what kind of woman this is who is touching him—that she is a sinner.” 40 Jesus then said to the Pharisee, “Simon, I have something to say to you.” He replied, “What is it, Teacher?”
41 “There were two men who were in debt to a certain creditor. One owed him five hundred denarii, and the other owed fifty. 42 When they were unable to repay him, he canceled both debts. Now which one of them will love him more?” 43 Simon answered, “I would imagine that it would be the one who was forgiven the larger amount.” Jesus replied, “You have judged rightly.”
44 Then, turning toward the woman, he said to Simon, “Do you see this woman? I entered your home, and you provided no water for my feet, but she has bathed them with her tears and wiped them with her hair. 45 You gave me no kiss, but she has not ceased to kiss my feet from the time I came in. 46 You did not anoint my head with oil, but she has anointed my feet with ointment. 47 Therefore, I tell you: her many sins have been forgiven her because she has shown great love. But the one who has been forgiven little has little love.”
48 Then Jesus said to her, “Your sins are forgiven.” 49 Those who were at table began to say to themselves, “Who is this man who even forgives sins?” 50 But Jesus said to the woman, “Your faith has saved you. Go in peace.”
Footnotes
- Luke 7:1 The first 17 verses in this section recount two miracles of Christ, which highlight his mission both to the Jews and to the Gentiles. The next 33 verses then have to do with Jesus and the Baptist. The first Christian generations no doubt encountered groups who were followers of John the Baptist. Hence, it was most necessary to comprehend well the destiny of this prophet. Several times Luke sketches a parallel between John and Jesus (see Lk 1:5-56; 3:1-20; 9:7-9). Each time the Baptist impresses us by his courage, and each time Christ’s mission seems so different from his. Between these two destinies there is a kind of rupture, the difference of the two Testaments.
- Luke 7:1 Every miracle testifies to Christ’s power to save people. But this miracle is reported above all to teach the cost of faith in Jesus and to astound us with the faith of a pagan. Luke describes the deep religious attitude of this man. At that time, it was only at great cost that a Roman official would invite a Jew or show consideration for the one God worshiped by a conquered people. This miracle, granted to a pagan who trusted solely in the power of Jesus, discreetly announces the call of non-Jews to salvation (see Acts 10:34-35).
- Luke 7:11 Luke is the only one who reports this incident, which takes place in a village in the area of Nazareth. God manifests himself once again as he did in the time of the prophets Elijah and Elisha (see 1 Ki 17:17-24; 2 Ki 4:18-37).
- Luke 7:18 Jesus answers John by telling him of the signs which he, Jesus, is performing: those foreseen by the Prophets (Ps 72:2, 12-13; Isa 61:1-2). He is not the liberator of a nation but someone who takes the side of the wretched and marginalized of this world (see Lk 4:16-19).
- Luke 7:24 John the Baptist, messenger of the Savior, surpasses the Prophets because he precedes and announces the coming of the Lord (Lk 1:17, 76; Mal 3:1), but Jesus alone inaugurates this new time of the kingdom. The austere preaching of John moved the people and the tax collectors, those who were despised, whereas the officials of the religion rejected him in the same way they disdained the call to joy addressed to them by Jesus. This shows the narrow-mindedness of those who believe themselves wise in the face of the unexpected accomplished by God. But the true believers welcome the plan of the Lord who saves, i.e., his “wisdom.”
- Luke 7:36 The other three evangelists place this incident just before the Passion. Luke, however, keeps it here to show that his primary concern is with the mercy and forgiveness of God. He is the only evangelist to hand down the memory of good relations between Jesus and the Pharisees who invite him to dine (see also Lk 11:37; 14:1): these men, too, are children of Israel and will be given the instruction that they really need.
- Luke 7:37 The woman is certainly not Mary Magdalene (see Lk 8:2) nor Mary the sister of Lazarus (Lk 10:39; Jn 11:5). The immense popularity of Mary Magdalene was due to a confusion, which occurred as far back as Christian antiquity, between the sinful woman who is forgiven here and the real Mary Magdalene, who was one of the main figures on Calvary and at the tomb.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
