Lukas 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. 4 Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. 5 Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.
6 Men medan de var där blev det dags för henne att föda, 7 och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. 9 Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10 men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11 Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias[b], Herren. 12 Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 ”Ära till Gud i höjden,
och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”
15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”
16 Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19 men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.
20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.
21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22 När det sedan var dags för föräldrarnas rening[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.[d] 24 Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31 som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
39 När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41 Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden[e]. 42 Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. 43 Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44 Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. 45 Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46 Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”
49 ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” 50 Men de förstod inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.
Footnotes
- 2:7 De nyfödda hade inga kläder, utan lindades in i tyg.
- 2:11 Kristus, se not till Matt 1:1.
- 2:22 Fyrtio dagar efter födseln om det var en pojke. Jfr 3 Mos 12:2-8.
- 2:23 Den som föddes först, både bland boskapen och bland människorna, skulle tillhöra Gud. Djuret offrades, medan barnet, om det var en pojke, skulle tjäna Gud. För ett barn offrades ett djur. Jfr 2 Mos 13:2,13 och 4 Mos 18:15.
- 2:41 Se not till Matt 26:2.
Lukas 2
Svenska Folkbibeln
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius[b] var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.[c] 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."[d]
15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.[e] 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.[f] 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
30 Ty mina ögon har sett
din frälsning,
31 som du har berett att skådas
av alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbaras
för hedningarna
och en härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem. 42 När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. 43 Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det. 44 De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?" 50 Men de förstod inte vad han sade till dem. 51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
Footnotes
- Lukas 2:1 kejsar Augustus regerade 31 f. Kr. - 14 e. Kr.
- Lukas 2:2 Kvirinius var den romerske kejsarens särskilde representant i den östra delen av Romarriket under tiden 12 f. Kr. - 16 e. Kr.
- Lukas 2:11 Herren Se not till Rom 10:9.
- Lukas 2:14 människor hans välbehag Annan översättning: "Guds välbehags människor."
- Lukas 2:23 2 Mos l3:2, 12.
- Lukas 2:26 Smorde Messias. Se även not till Matt 1:1.
Lukasevangeliet 2
Svenska Folkbibeln 2015
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen[b] skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen[c], och den hölls när Quirinius[d] styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 (A) Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 (B) och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet[e].
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren[f]. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 (D) När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till[h] i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 (E) När tiden var inne för deras rening[i] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.[j] 24 (F) De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor[k].
25 (G) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde[l]. 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 (H) "Herre, nu låter du din tjänare
gå hem i frid,
så som du har lovat,
30 (I) för mina ögon har sett
din frälsning
31 (J) som du har berett
inför alla folk:
32 (K) ett ljus med uppenbarelse
för hedningarna
och härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34 (L) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35 (M) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 (N) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 (O) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
39 (P) När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40 (Q) Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 (R) Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. 42 När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, 43 men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. 44 De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 (S) Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far[m]?" 50 (T) Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
51 Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 (U) Och Jesus växte i vishet, ålder[n] och välbehag inför Gud och människor.
Footnotes
- 2:1 kejsar Augustus regerade 31 f Kr-14 e Kr.
- 2:1 hela världen Grek. oikouméne(jfr "ekumenik"), den bebodda och civiliserade världen vilket i officiellt språkbruk var liktydigt med Romarriket.
- 2:2 den första skattskrivningen Längre fram genomförde Quirinius år 6 e Kr en andra skattskrivning som ledde till ett lokalt uppror (jfr Apg 5:37).
- 2:2 Quirinius Den romerske kejsarens särskilde representant i östra delen av Romarriket under tiden 12 f Kr-16 e Kr. Vid tiden för Jesu födelse var han militär befälhavare ("styrde", grek. hegemoneúontos) men ännu inte ståthållare.
- 2:7 gästrummet Grek. katályma betyder normalt "gästrum" (jfr Luk 22:11). Det upptagna gästrummet kan ha legat i ett härbärge (jfr Jer 41:17) eller troligare hos släktingar till Josef (vers 4). Boningshus (jfr Matt 2:11) kunde ha en stalldel med krubbor för djuren.
- 2:11 Herren Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, som normalt uttalades Adonai ("Herren").
- 2:14 bland människor som han älskar Andra handskrifter: "åt människor hans välbehag."
- 2:21 blev till Grek. syllemfthénaisyftar på graviditetens startpunkt ("avlades"). Andligen är Messias ursprung "från evighetens dagar" (Mika 5:2, jfr även Joh 1:1).
- 2:22 tiden … för deras rening En kvinna som fött en son skulle stanna hemma i 40 dagar och därefter frambära ett reningsoffer i templet (se 3 Mos 12:1f).
- 2:23 2 Mos 13:2, 12.
- 2:24 ett par turturduvor eller två unga duvor En barnaföderska skulle egentligen offra ett lamm och en duva, men den som var fattig kunde i stället offra två duvor (se 3 Mos 12:8).
- 2:26 Smorde Hebr. "Messias" och grek. "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.
- 2:49 hos min Far Annan översättning: "i det som hör till min Far".
- 2:52 ålder Annan översättning: "längd".
Luke 2
New Century Version
The Birth of Jesus
2 At that time, Augustus Caesar sent an order that all people in the countries under Roman rule must list their names in a register. 2 This was the first registration;[a] it was taken while Quirinius was governor of Syria. 3 And all went to their own towns to be registered.
4 So Joseph left Nazareth, a town in Galilee, and went to the town of Bethlehem in Judea, known as the town of David. Joseph went there because he was from the family of David. 5 Joseph registered with Mary, to whom he was engaged[b] and who was now pregnant. 6 While they were in Bethlehem, the time came for Mary to have the baby, 7 and she gave birth to her first son. Because there were no rooms left in the inn, she wrapped the baby with pieces of cloth and laid him in a feeding trough.
Shepherds Hear About Jesus
8 That night, some shepherds were in the fields nearby watching their sheep. 9 Then an angel of the Lord stood before them. The glory of the Lord was shining around them, and they became very frightened. 10 The angel said to them, “Do not be afraid. I am bringing you good news that will be a great joy to all the people. 11 Today your Savior was born in the town of David. He is Christ, the Lord. 12 This is how you will know him: You will find a baby wrapped in pieces of cloth and lying in a feeding box.”
13 Then a very large group of angels from heaven joined the first angel, praising God and saying:
14 “Give glory to God in heaven,
and on earth let there be peace among the people who please God.”[c]
15 When the angels left them and went back to heaven, the shepherds said to each other, “Let’s go to Bethlehem. Let’s see this thing that has happened which the Lord has told us about.”
16 So the shepherds went quickly and found Mary and Joseph and the baby, who was lying in a feeding trough. 17 When they had seen him, they told what the angels had said about this child. 18 Everyone was amazed at what the shepherds said to them. 19 But Mary treasured these things and continued to think about them. 20 Then the shepherds went back to their sheep, praising God and thanking him for everything they had seen and heard. It had been just as the angel had told them.
21 When the baby was eight days old, he was circumcised and was named Jesus, the name given by the angel before the baby began to grow inside Mary.
Jesus Is Presented in the Temple
22 When the time came for Mary and Joseph to do what the law of Moses taught about being made pure,[d] they took Jesus to Jerusalem to present him to the Lord. 23 (It is written in the law of the Lord: “Every firstborn male shall be given to the Lord.”)[e] 24 Mary and Joseph also went to offer a sacrifice, as the law of the Lord says: “You must sacrifice two doves or two young pigeons.”[f]
Simeon Sees Jesus
25 In Jerusalem lived a man named Simeon who was a good man and godly. He was waiting for the time when God would take away Israel’s sorrow, and the Holy Spirit was in him. 26 Simeon had been told by the Holy Spirit that he would not die before he saw the Christ promised by the Lord. 27 The Spirit led Simeon to the Temple. When Mary and Joseph brought the baby Jesus to the Temple to do what the law said they must do, 28 Simeon took the baby in his arms and thanked God:
29 “Now, Lord, you can let me, your servant,
die in peace as you said.
30 With my own eyes I have seen your salvation,
31 which you prepared before all people.
32 It is a light for the non-Jewish people to see
and an honor for your people, the Israelites.”
33 Jesus’ father and mother were amazed at what Simeon had said about him. 34 Then Simeon blessed them and said to Mary, “God has chosen this child to cause the fall and rise of many in Israel. He will be a sign from God that many people will not accept 35 so that the thoughts of many will be made known. And the things that will happen will make your heart sad, too.”
Anna Sees Jesus
36 There was a prophetess, Anna, from the family of Phanuel in the tribe of Asher. Anna was very old. She had once been married for seven years. 37 Then her husband died, and she was a widow for eighty-four years. Anna never left the Temple but worshiped God, going without food and praying day and night. 38 Standing there at that time, she thanked God and spoke about Jesus to all who were waiting for God to free Jerusalem.
Joseph and Mary Return Home
39 When Joseph and Mary had done everything the law of the Lord commanded, they went home to Nazareth, their own town in Galilee. 40 The little child grew and became strong. He was filled with wisdom, and God’s goodness was upon him.
Jesus As a Boy
41 Every year Jesus’ parents went to Jerusalem for the Passover Feast. 42 When he was twelve years old, they went to the feast as they always did. 43 After the feast days were over, they started home. The boy Jesus stayed behind in Jerusalem, but his parents did not know it. 44 Thinking that Jesus was with them in the group, they traveled for a whole day. Then they began to look for him among their family and friends. 45 When they did not find him, they went back to Jerusalem to look for him there. 46 After three days they found Jesus sitting in the Temple with the teachers, listening to them and asking them questions. 47 All who heard him were amazed at his understanding and answers. 48 When Jesus’ parents saw him, they were astonished. His mother said to him, “Son, why did you do this to us? Your father and I were very worried about you and have been looking for you.”
49 Jesus said to them, “Why were you looking for me? Didn’t you know that I must be in my Father’s house?” 50 But they did not understand the meaning of what he said.
51 Jesus went with them to Nazareth and was obedient to them. But his mother kept in her mind all that had happened. 52 Jesus became wiser and grew physically. People liked him, and he pleased God.
Footnotes
- 2:2 registration Census. A counting of all the people and the things they own.
- 2:5 engaged For the Jewish people, an engagement was a lasting agreement. It could only be broken by divorce.
- 2:14 and . . . God Some Greek copies read “and on earth let there be peace and goodwill among people.”
- 2:22 pure The Law of Moses said that forty days after a Jewish woman gave birth to a son, she must be cleansed by a ceremony at the Temple. Read Leviticus 12:2–8.
- 2:23 “Every . . . Lord.” Quotation from Exodus 13:2.
- 2:24 “You . . . pigeons.” Quotation from Leviticus 12:8.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
The Holy Bible, New Century Version®. Copyright © 2005 by Thomas Nelson, Inc.
