Klagovisorna 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje sången om lidande och hopp
3 Jag är mannen[a] som upplevt lidande
under hans vredes gissel.
2 Han har drivit mig in i ett mörker
där inget ljus finns.
3 Han har vänt sin hand mot mig,
om och om igen, dagen lång.
4 Han har slitit sönder mitt kött och min hud
och krossat benen i min kropp.
5 Han har byggt en mur omkring mig
och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 I mörker har han låtit mig bo,
liksom de som är döda sedan länge.
7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
tunga bojor har han satt på mig.
8 Hur jag än klagar och ropar,
vänder han sig bort från min bön.
9 Med stenblock har han stängt vägen för mig
och gjort mina stigar oländiga.
10 Han lurar på mig som en björn,
som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
och riktat den mot mig.
13 Pilar från hans koger
har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
och gett mig malört att dricka.
16 Han har krossat mina tänder med stenar
och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
jag hoppas inte längre på något från Herren.”
19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:
22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 ”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
att bära ok som ung.
28 Må han sitta ensam och i stillhet
när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.
31 Herren förkastar inte
för evigt.
32 Även om han ger plågor,
så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
plåga och sorg.
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36 att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?
37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
klaga över sina synder?[d]
40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
bland folken.
46 ”Alla våra fiender
hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
för dottern mitt folk går under.
49 De flödar ur mina ögon
oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.
55 Men nerifrån gravens djup
ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
och du sa: ”Var inte rädd!”
58 Herre, du har tagit dig an mig
och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
vare sig de sitter eller står.
64 Herre, straffa dem
så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!
Footnotes
- 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
- 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
- 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
- 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
- 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
- 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
Lamentations 3
New International Version
3 [a]I am the man who has seen affliction(A)
by the rod of the Lord’s wrath.(B)
2 He has driven me away and made me walk
in darkness(C) rather than light;
3 indeed, he has turned his hand against me(D)
again and again, all day long.
4 He has made my skin and my flesh grow old(E)
and has broken my bones.(F)
5 He has besieged me and surrounded me
with bitterness(G) and hardship.(H)
6 He has made me dwell in darkness
like those long dead.(I)
7 He has walled me in so I cannot escape;(J)
he has weighed me down with chains.(K)
8 Even when I call out or cry for help,(L)
he shuts out my prayer.(M)
9 He has barred(N) my way with blocks of stone;
he has made my paths crooked.(O)
10 Like a bear lying in wait,
like a lion(P) in hiding,(Q)
11 he dragged me from the path and mangled(R) me
and left me without help.
12 He drew his bow(S)
and made me the target(T) for his arrows.(U)
13 He pierced(V) my heart
with arrows from his quiver.(W)
14 I became the laughingstock(X) of all my people;(Y)
they mock me in song(Z) all day long.
15 He has filled me with bitter herbs
and given me gall to drink.(AA)
16 He has broken my teeth with gravel;(AB)
he has trampled me in the dust.(AC)
17 I have been deprived of peace;
I have forgotten what prosperity is.
18 So I say, “My splendor is gone
and all that I had hoped from the Lord.”(AD)
19 I remember my affliction and my wandering,
the bitterness(AE) and the gall.(AF)
20 I well remember them,
and my soul is downcast(AG) within me.(AH)
21 Yet this I call to mind
and therefore I have hope:
22 Because of the Lord’s great love(AI) we are not consumed,(AJ)
for his compassions never fail.(AK)
23 They are new every morning;
great is your faithfulness.(AL)
24 I say to myself, “The Lord is my portion;(AM)
therefore I will wait for him.”
25 The Lord is good to those whose hope is in him,
to the one who seeks him;(AN)
26 it is good to wait quietly(AO)
for the salvation of the Lord.(AP)
27 It is good for a man to bear the yoke
while he is young.
28 Let him sit alone in silence,(AQ)
for the Lord has laid it on him.
29 Let him bury his face in the dust(AR)—
there may yet be hope.(AS)
30 Let him offer his cheek to one who would strike him,(AT)
and let him be filled with disgrace.(AU)
31 For no one is cast off
by the Lord forever.(AV)
32 Though he brings grief, he will show compassion,
so great is his unfailing love.(AW)
33 For he does not willingly bring affliction
or grief to anyone.(AX)
34 To crush underfoot
all prisoners in the land,
35 to deny people their rights
before the Most High,(AY)
36 to deprive them of justice—
would not the Lord see such things?(AZ)
37 Who can speak and have it happen
if the Lord has not decreed it?(BA)
38 Is it not from the mouth of the Most High
that both calamities and good things come?(BB)
39 Why should the living complain
when punished for their sins?(BC)
40 Let us examine our ways and test them,(BD)
and let us return to the Lord.(BE)
41 Let us lift up our hearts and our hands
to God in heaven,(BF) and say:
42 “We have sinned and rebelled(BG)
and you have not forgiven.(BH)
43 “You have covered yourself with anger and pursued(BI) us;
you have slain without pity.(BJ)
44 You have covered yourself with a cloud(BK)
so that no prayer(BL) can get through.(BM)
45 You have made us scum(BN) and refuse
among the nations.
46 “All our enemies have opened their mouths
wide(BO) against us.(BP)
47 We have suffered terror and pitfalls,(BQ)
ruin and destruction.(BR)”
48 Streams of tears(BS) flow from my eyes(BT)
because my people are destroyed.(BU)
49 My eyes will flow unceasingly,
without relief,(BV)
50 until the Lord looks down
from heaven and sees.(BW)
51 What I see brings grief to my soul
because of all the women of my city.
52 Those who were my enemies without cause
hunted me like a bird.(BX)
53 They tried to end my life in a pit(BY)
and threw stones at me;
54 the waters closed over my head,(BZ)
and I thought I was about to perish.(CA)
55 I called on your name, Lord,
from the depths(CB) of the pit.(CC)
56 You heard my plea:(CD) “Do not close your ears
to my cry for relief.”
57 You came near(CE) when I called you,
and you said, “Do not fear.”(CF)
58 You, Lord, took up my case;(CG)
you redeemed my life.(CH)
59 Lord, you have seen the wrong done to me.(CI)
Uphold my cause!(CJ)
60 You have seen the depth of their vengeance,
all their plots against me.(CK)
Footnotes
- Lamentations 3:1 This chapter is an acrostic poem; the verses of each stanza begin with the successive letters of the Hebrew alphabet, and the verses within each stanza begin with the same letter.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
