John 10
New Century Version
The Shepherd and His Sheep
10 Jesus said, “I tell you the truth, the person who does not enter the sheepfold by the door, but climbs in some other way, is a thief and a robber. 2 The one who enters by the door is the shepherd of the sheep. 3 The one who guards the door opens it for him. And the sheep listen to the voice of the shepherd. He calls his own sheep by name and leads them out. 4 When he brings all his sheep out, he goes ahead of them, and they follow him because they know his voice. 5 But they will never follow a stranger. They will run away from him because they don’t know his voice.” 6 Jesus told the people this story, but they did not understand what it meant.
Jesus Is the Good Shepherd
7 So Jesus said again, “I tell you the truth, I am the door for the sheep. 8 All the people who came before me were thieves and robbers. The sheep did not listen to them. 9 I am the door, and the person who enters through me will be saved and will be able to come in and go out and find pasture. 10 A thief comes to steal and kill and destroy, but I came to give life—life in all its fullness.
11 “I am the good shepherd. The good shepherd gives his life for the sheep. 12 The worker who is paid to keep the sheep is different from the shepherd who owns them. When the worker sees a wolf coming, he runs away and leaves the sheep alone. Then the wolf attacks the sheep and scatters them. 13 The man runs away because he is only a paid worker and does not really care about the sheep.
14 “I am the good shepherd. I know my sheep, and my sheep know me, 15 just as the Father knows me, and I know the Father. I give my life for the sheep. 16 I have other sheep that are not in this flock, and I must bring them also. They will listen to my voice, and there will be one flock and one shepherd. 17 The Father loves me because I give my life so that I can take it back again. 18 No one takes it away from me; I give my own life freely. I have the right to give my life, and I have the right to take it back. This is what my Father commanded me to do.”
19 Again the leaders did not agree with each other because of these words of Jesus. 20 Many of them said, “A demon has come into him and made him crazy. Why listen to him?”
21 But others said, “A man who is crazy with a demon does not say things like this. Can a demon open the eyes of the blind?”
Jesus Is Rejected
22 The time came for the Feast of Dedication at Jerusalem. It was winter, 23 and Jesus was walking in the Temple in Solomon’s Porch. 24 Some people gathered around him and said, “How long will you make us wonder about you? If you are the Christ, tell us plainly.”
25 Jesus answered, “I told you already, but you did not believe. The miracles I do in my Father’s name show who I am. 26 But you don’t believe, because you are not my sheep. 27 My sheep listen to my voice; I know them, and they follow me. 28 I give them eternal life, and they will never die, and no one can steal them out of my hand. 29 My Father gave my sheep to me. He is greater than all, and no person can steal my sheep out of my Father’s hand. 30 The Father and I are one.”
31 Again some of the people picked up stones to kill Jesus. 32 But he said to them, “I have done many good works from the Father. Which of these good works are you killing me for?”
33 They answered, “We are not killing you because of any good work you did, but because you speak against God. You are only a human, but you say you are the same as God!”
34 Jesus answered, “It is written in your law that God said, ‘I said, you are gods.’[a] 35 This Scripture called those people gods who received God’s message, and Scripture is always true. 36 So why do you say that I speak against God because I said, ‘I am God’s Son’? I am the one God chose and sent into the world. 37 If I don’t do what my Father does, then don’t believe me. 38 But if I do what my Father does, even though you don’t believe in me, believe what I do. Then you will know and understand that the Father is in me and I am in the Father.”
39 They tried to take Jesus again, but he escaped from them.
40 Then he went back across the Jordan River to the place where John had first baptized. Jesus stayed there, 41 and many people came to him and said, “John never did a miracle, but everything John said about this man is true.” 42 And in that place many believed in Jesus.
Footnotes
- 10:34 ‘I . . . gods.’ Quotation from Psalm 82:6.
Johannes 10
Svenska 1917
10 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30 Jag och Fadern äro ett.»
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
42 Och många kommo där till tro på honom.
The Holy Bible, New Century Version®. Copyright © 2005 by Thomas Nelson, Inc.
