Guds dom genom gräshoppor

Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.

Hör detta, ni äldste,
    lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant skett i era dagar
    eller under era fäders tid?
Det här skall ni berätta för era barn,
    era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till ett kommande släkte.
Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
    det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
    och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.

Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
    över att druvsaften har tagits bort från er mun.
Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
    och kindtänder som en lejoninna.
De har ödelagt min vinstock
    och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.

Klaga likt en brud som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
Matoffer och drickoffer har tagits bort
från Herrens hus,
    prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 Fältet är ödelagt,
    marken sörjer,
ty säden är förstörd.
    Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har sinat.
11 Stå med skam, ni jordbrukare,
    jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
    ty skörden på fälten är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
    och fikonträdet har vissnat,
granatträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.

13 Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
    Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
    ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
14 Pålys en helig fasta,
    lys ut en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
    samla alla som bor i landet,
till Herrens, er Guds, hus,
    och ropa till Herren.

15 Ve oss, vilken dag!
    Ty Herrens dag är nära,
som förödelse från den Allsmäktige kommer den.

16 Har inte vårt levebröd tagits bort
    inför våra ögon,
glädje och fröjd
    från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
    under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
    och ladorna förfaller,
ty säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
Kreaturshjordarna irrar omkring,
    de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.

19 Till dig, Herre, ropar jag,
    ty en eld
har förtärt betet i öknen
    och en eldslåga
har förbränt träden på marken.
20 Också de vilda djuren
    längtar efter dig,
ty vattenbäckarna har torkat ut
    och en eld
har förtärt betet i öknen.

Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?

Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.

Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.

Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.

Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.

Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.

10 Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

11 Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.

12 Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.

13 Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer

14 Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.

15 Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

16 Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?

17 Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.

18 Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

19 Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

20 Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.

Locusts Will Destroy the Crops

Joel son of Pethuel received this message from the Lord:

Leaders, listen to this message!
    Listen to me, all you people who live in the land.
Has anything like this ever happened in your life?
    Did anything like this happen during your fathers’ lifetime?
You will tell these things to your children,
    and your children will tell their children,
    and your grandchildren will tell the people of the next generation.
What the cutting locust[a] has left,
    the swarming locust has eaten.
And what the swarming locust has left,
    the hopping locust has eaten.
And what the hopping locust has left,
    the destroying locust has eaten!

The Locusts—A Powerful Army

Drunks, wake up and cry!
    All of you who drink wine, cry
because your sweet wine is finished.
    You will not taste it again.
A powerful nation came to attack my land.
    Its soldiers were too many to count.
Its weapons were as sharp as a lion’s teeth
    and as powerful as a lion’s jaw.

It destroyed my grapevine.
    Its good vines withered and died.
It destroyed my fig tree,
    stripped off the bark and threw it away.

The People Cry

Cry like a young woman crying
    because the man she was ready to marry has died.
Priests, servants of the Lord, cry
    because there will be no more grain and drink offerings in the Lord’s Temple.
10 The fields are ruined.
    Even the ground is crying
    because the grain is destroyed;
the new wine is dried up,
    and the olive oil is gone.
11 Be sad, farmers!
    Cry loudly for the grapes,
for the wheat, and for the barley,
    because the harvest in the field is ruined.
12 The vines have become dry,
    and the fig tree is dying.
All the trees in the field—
    the pomegranate, the palm, and the apple—have withered.
    And happiness among the people has died.
13 Priests, put on sackcloth and cry loudly.
    Servants of the altar, cry loudly.
Servants of my God, you will sleep in sackcloth,
    because there will be no more grain and drink offerings in God’s Temple.

The Terrible Destruction of the Locusts

14 Tell the people that there will be a special time of fasting. Call them together for a special meeting. Bring the leaders and everyone living in the land together at the Temple of the Lord your God, and pray to the Lord.

15 Be sad because the Lord’s special day is near. At that time punishment will come like an attack from God All-Powerful. 16 Our food is gone. Joy and happiness are gone from the Temple of our God. 17 We planted seeds, but the seeds became dry and dead lying in the soil. Our plants are dry and dead. Our barns are empty and falling down.

18 The animals are hungry and groaning. The herds of cattle wander around confused because they have no grass to eat. The sheep are dying.[b] 19 Lord, I am calling to you for help. Fire has changed our green fields into a desert. Flames have burned all the trees in the field. 20 Wild animals also need your help. The streams are dry—there is no water! Fire has changed our green fields into a desert.

Footnotes

  1. Joel 1:4 locust See “locust” in the Word List. Here, Joel might be talking about an enemy army.
  2. Joel 1:18 dying Literally, “being punished.”