A A A A A
Bible Book List

Job 3:1-13 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Samtal med tre vänner

(3:1—27:23)

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.

Han sa:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
    och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
Må den dagen vändas i mörker!
    Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
    Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
    Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
    och aldrig mer träda in i någon månad.
Må den natten vara ofruktsam,
    och låt inget glädjerop höras i den.
Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
    av dem som kan mana fram Leviatan.
Må dess morgonstjärnor förmörkas,
    låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10     för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[a] döljas för min syn.

11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
    förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
    och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
    sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
    som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
    och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
    som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
    och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
    de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
    och slaven blir fri från sin herre.

20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
    och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
    eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
    när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
    vars väg är dold,
instängd av Gud?
24     Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25     Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
    bara bekymmer.

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade:

Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
    För vem kan tiga nu?
Tänk på hur många du har gett vägledning
    och styrkt svaga armar.
Dina ord har lyft den som snubblat,
    du har gett stöd åt vacklande knän.
Men när det nu gäller dig själv
    blir du missmodig,
och när det drabbar dig
    blir du förskräckt.
Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
    och din oförvitlighet ditt hopp?

Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
    eller en rättsinnig gått förlorad?
Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
    också får skörda det.
De förintas av Guds andedräkt,
    en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets[b] rytande och unga lejonets vrål tystnar,
    det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
    och lejonungarna skingras.

12 Ett ord kom till mig i hemlighet,
    som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten,
    när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig,
    och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust[c] drog förbi mitt ansikte
    och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade,
    men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
    Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
    och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
    om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
    dem som har sitt ursprung i stoftet,
    som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
    obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem,
    och de dör utan visdom.”

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[d] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[e]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[f]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[g],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

O, att min sorg kunde vägas,
    min bedrövelse läggas i vågskålen!
Den är tyngre än havets sand,
    och det är därför jag talar så hätskt.
För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
    Min ande dricker deras gift.
    Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
    eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
Inte äter man smaklös mat utan salt,
    eller finns det någon smak i en äggvita?
Jag vill inte röra vid det,
    det gör mig sjuk.[h]

O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.[i]

11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?

14 Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
    annars fruktar de inte den Väldige.[j]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
    som en sinande bäckfåra.
16 De är mörka av smältande is
    och försvinnande snö,
17 de försvinner när torrtiden kommer,
    de torkar ut i hettan.
18 Karavanerna viker av från sin väg,
    och när de bara träffar på öken går de under.
19 Karavaner från Tema letar efter dem,
    köpmän från Saba hoppas på dem.
20 De blir besvikna i sin förhoppning,
    de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21     Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
    och blir rädda.
22 Har jag någonsin bett er om någonting?
    Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23 Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
    friköpa mig från våldsmännen?

24 Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
    Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25 Det är smärtsamt att höra sanningen,
    men vad bevisar era argument?[k]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
    betrakta den desperates ord som vind?
27 Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
    eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig!
    Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
    Vänd om! Min integritet består.
30 Finns det någon ondska på mina läppar?
    Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?

Job frågar Gud

En trältjänst är människans tid på jorden.
    Är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
Som en slav väntar hon på kvällsskuggan,
    som en daglönare som ser fram mot lönen.
Så har jag fått på min lott månader av elände
    och ångestfyllda nätter.
När jag går och lägger mig, tänker jag:
    ”Om jag ändå fick stiga upp!”
Natten går,
    och jag kastar mig oroligt av och an ända till gryningen.
Min kropp är täckt av maskar och skorv.
    Huden spricker av variga sår.

Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole,
    de slutar i hopplöshet.
Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
    mina ögon får inte mer se det goda.
Man ser mig ännu, men inte länge till.
    Din blick söker mig, men jag finns inte mer.
Som ett moln löses upp och försvinner,
    så ska den som går ner i dödsriket inte komma tillbaka
10 och aldrig mer återvända till sitt hem,
    ej heller känner hans plats till honom mer.

11 Därför kan jag inte hålla tyst,
    jag måste få tala ut min ångest,
klaga i min själs förtvivlan.
12     Är jag Havet eller havsodjuret Tannin,
så att du måste bevaka mig så?
13     Om jag tänker: ”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska ge mig lindring i mitt elände”,
14     skrämmer du mig med drömmar
och förfärar mig med syner.
15     Jag skulle föredra att bli strypt och dö,
hellre än att fortsätta med denna kropp.
16     Jag avskyr att leva.
Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

17 Vad är då en människa,
    eftersom du gör så stor sak av henne
    och ger henne så mycket uppmärksamhet,
18 synar henne varje morgon
    och prövar henne varje ögonblick av dagen?
19 Kan du inte vända blicken från mig en stund,
    lämna mig ensam så jag åtminstone får svälja min saliv?
20 Har min synd skadat dig,
    du mänsklighetens bevakare?
Varför har du valt mig till måltavla?
    Har jag blivit en börda för dig?[l]
21 Varför förlåter du inte min synd
    och utplånar min missgärning?
Snart kommer jag ändå att ligga i stoftet,
    och när du letar efter mig,
finns jag inte mer.

Bildad både anklagar och ger hopp

Då svarade Bildad från Shuach:

Hur länge tänker du fortsätta tala så?
    Dina ord är en vinande vind.
Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
    Skulle den Väldige förvränga rättfärdigheten?
Dina barn syndade mot honom,
    och han lät deras överträdelse drabba dem.
Men om du vänder dig till Gud
    och ber den Väldige om nåd,
om du är ren och rättsinnig,
    så griper han in för dig
och återupprättar dig på din rättfärdiga plats.
    Din början må vara ringa,
men du blir till sist mycket stor.

Fråga tidigare generationer,
    ta vara på vad dina förfäder funnit!
Vi är bara från gårdagen och vet ingenting,
    som en skugga är våra dagar här på jorden.
10 Men de ska lära dig,
    tala till dig och delge dig sin insikt.
11 Växer papyrus hög där marken inte är sank?
    Skjuter vassen upp om det inte finns vatten?
12 Den vissnar medan den växer,
    innan det är dags att klippa den,
snabbare än gräs.[m]
13     Det är allas öde som glömmer Gud,
och den gudlöses hopp försvinner.
14     Hans tillförsikt är bräcklig,
hans förtröstan som spindelväv.
15     Han lutar sig mot nätet[n],
men det ger efter,
    han hänger sig fast, men det ger vika.
16 Han är som en grönskande växt i solskenet,
    som sträcker ut sina grenar över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig ner i röset,
    de söker fäste bland stenarna.
18 Men när han rycks bort därifrån,
    förnekar hans plats honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19     Detta är glädjen på hans väg,
och andra växer upp och tar hans plats.

20 Gud förkastar inte den oskyldige,
    och inte heller styrker han de onda.
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt
    och dina läppar med glädjerop.
22 De som hatar dig ska få skämmas,
    och de ondas boningar ska inte mer finnas till.

Job svarar Bildad

Då svarade Job:

Visst vet jag allt detta.
    Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon då svara ens en gång av tusen?
Han är vis och mäktig,
    och vem har oskadd trotsat honom?
Han flyttar bergen
    utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
    Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
    och får dess grundvalar att skälva.
Han kan befalla solen att inte gå upp,
    och han kan försegla stjärnorna.
Det är bara han som kan spänna ut himlarna
    och gå fram över havens vågor.
Han har skapat Stora Björn, Orion,
    Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[o]
10 Han gör ofattbara ting,
    alltför många under för att de ska kunna räknas.
11 Han far förbi mig,
    men jag ser honom inte.
Han drar fram,
    men jag märker det inte.
12 Han griper sitt byte,
    men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
    ”Vad är det du gör?”
13 Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    Rahavs[p] följe måste böja sig för honom.

14 Och hur skulle jag kunna svara honom,
    finna ord för att resonera med honom?
15 Även om jag var rättfärdig,
    skulle jag inte kunna svara.
    Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om han skulle svara när jag ropar,
    skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.
17 Han krossar mig i en storm
    och förökar mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
    utan fyller mig med bedrövelse.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste,
    och om det gäller rättvisa,
    vem törs då ifrågasätta honom?
20 Även om jag vore oskyldig,
    skulle min mun döma mig.
Även om jag vore klanderfri,
    skulle den förklara mig skyldig.

21 Jag är oskyldig
    men bryr mig inte om mig själv,
    jag vill inte leva längre.
22 Det gör detsamma,
    och därför säger jag:
    ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”
23 När en olycka bringar plötslig död,
    hånar han de oskyldigas förtvivlan.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer
    förblindar han dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?

25 Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.
26 De försvinner snabbt som vassbåtar,
    som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag tänkte:
    ”Jag ska glömma min klagan,
sluta upp med min sorg och vara glad”,
28     skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.
För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.
29     Jag anses ändå som skyldig.
Så vad tjänar det till att försöka?
30     Även om jag tvättade mig i snö
och gjorde mina händer rena med lut,
31     skulle du ändå sänka mig ner i dyn,
så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32 Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33     Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
    som har makt över oss båda.
34 Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
    så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
    men nu är det inte så med mig.[q]

Job beklagar att han blivit född

10 Jag är trött på livet.
    Jag vill klaga öppet!
Jag ska tala ut om min innerliga bitterhet.
    Jag ska säga till Gud:
Döm mig inte,
    utan låt mig få veta vad du anklagar mig för!
Gläds du åt att förtrycka,
    förkasta en som du själv har skapat,
samtidigt som du ler åt de ogudaktigas planer?
    Har du en människas ögon?
Ser du som de dödliga ser?
    Är dina dagar som den dödliges,
dina år som en människas?
    Du söker ju fel hos mig,
letar efter mina synder,
    fastän du vet att jag inte är skyldig.
Det finns ingen räddning ur din hand.

Du har skapat mig och allt i mig med dina händer,
    och ändå bryter du ner mig.
Tänk på att du formade mig som lera.
    Vill du nu låta mig återvända till stoft igen?
10 Du tömde ut mig som mjölk
    och lät mig stelna som en ost.
11 Du klädde mig i hud och kött
    och band mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet
    och var nådig mot mig,
min ande bevarades genom din omsorg.

13 Men detta hade du i sinnet,
    jag visste dina tankar:
14 om jag syndade,
    skulle du vakta på mig
och aldrig befria mig från min skuld.
15     Ve mig om jag är skyldig!
Och om jag är oskyldig
    kan jag ändå inte lyfta mitt huvud.
Jag är full av skam och inser mitt elände.
16     Om jag försöker resa mig från marken,
rusar du på mig snabbt som ett lejon
    och låter mig känna av din förunderliga makt.
17 Du skaffar nya vittnen mot mig,
    öser över mig din ständigt växande vrede
och låter nya härar anfalla mig.[r]

18 Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
    Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
19 Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
    jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
20 Mina dagar är ju korta.
    Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
21     innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
22     till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.

Sofar anser att Job hädar

11 Då svarade Sofar från Naama:

Kan man lämna detta ordflöde oemotsagt?
    Kan en människa rättfärdiga sig genom allt sitt prat?
Ska ditt tomma prat förstumma andra?
    Någon borde tillrättavisa dig.
Du påstår dig vara ren i din undervisning
    och fläckfri i Guds ögon!
Om ändå Gud ville tala
    och säga dig vad han tänker,
uppenbara för dig vishetens hemligheter,
    för där finns förnuft i dubbelt mått.[s]
Detta ska du veta: Gud har till och med glömt en del av din synd.

Kan du utforska Guds hemligheter?
    Kan du finna gränser för den Väldiges fullkomlighet?
Den är högre än himlen,
    men vad kan du göra?
Den är djupare än dödsriket,
    men vad vet du?
Den sträcker sig längre än jorden
    och vidare än havet.

10 Om han kommer och tar någon till fånga och drar inför rätta,
    vem ska då hindra honom?
11 Han känner igen lögnaktiga människor
    och orätt när han ser den.
12 Om en dåraktig människa kan få förstånd,
    då kan en vildåsna födas som människa.[t]

13 Om du uppriktigt vänder dig till Gud
    och sträcker ut dina händer mot honom,
14 om du lägger bort dina händers orätt
    och inte tillåter några överträdelser i dina boningar,
15 då kan du lyfta ditt huvud utan skam,
    stå stadigt och utan fruktan.
16 Då kan du glömma ditt elände,
    minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv blir ljusare än dagen,
    och mörkret som morgonen.
18 Du får känna dig trygg,
    för där finns ett hopp.
Du kan se dig omkring
    och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila
    utan att någon skrämmer dig,
och många kommer att vädja till din välvilja.
20     Men de ogudaktigas ögon ska tyna bort,
de ska inte finna någon möjlighet att fly undan.
    Deras enda hopp är att få ge upp andan.

Job svarar Sofar

12 Job svarade:

Ja, visst är ni kloka människor!
    All visdom kommer att dö ut med er!
Men jag har förstånd, likväl som ni.
    Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?

Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.
Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
    kommer själv att snava.[u]
Rövare bor ostörda i sina tält,
    de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.[v]

Fråga boskapen,
    den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
    de kan tala om det för dig.
Eller tala till jorden,
    så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
    så kan de berätta för dig.
Vem av dessa vet inte
    att det är Herrens hand som gjort detta?
10 För varje varelses liv är i Guds hand,
    och så är också varje människas ande.
11 Prövar inte örat orden,
    liksom tungan prövar matens smak?
12 Visst kommer visdom med åren
    och förstånd av ett långt liv.

13 Hos Gud finns visdom och kraft,
    hos honom finns råd och förstånd.
14 Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
    Den han fångar kan inte fritas.
15 Han håller vattnen tillbaka
    och det blir torka,
släpper han dem lösa
    ödelägger de landet.
16 Hos honom finns styrka och förnuft.
    Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17 Han för bort rådgivare barfota
    och gör domare till dårar.
18 Han tar av kungarnas bojor
    och binder ett skynke kring deras höfter.
19 Präster leder han bort barfota.
    Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar de betroddas tal
    och fråntar de gamla deras insikt.
21 Han öser förakt över furstar
    och avväpnar de starka.
22 Han avslöjar mörkrets hemligheter
    och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23 Han gör nationer starka
    och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
    för att sedan skingra dem.
24 Han berövar jordens ledare förståndet
    och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25 De famlar i ett mörker utan ljus,
    och han låter dem ragla som druckna.

Job menar att han är rättfärdig

13 Jag har sett allt detta,
    jag har hört och förstått.

Footnotes:

  1. 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.
  2. 4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon.
  3. 4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan.
  4. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  5. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 6:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  9. 6:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  10. 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  11. 6:25 Grundtextens innebörd är osäker.
  12. 7:20 Enligt andra handskrifter: Varför har du valt mig till måltavla, låtit mig bli en börda för mig själv?
  13. 8:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  14. 8:15 Egentligen hus, men sammanhanget talar om spindelnät (framkommer tydligt i v. 14).
  15. 9:9 Stjärnbilderna kan inte identifieras med full säkerhet.
  16. 9:13 Rahav tänktes i den dåtida kulturen vara ett havsodjur, likt Leviatan (se 3:8; 40:20—41:25) och Tannin (Jes 27:1) som man föreställde sig bo i havsdjupet och som i grannfolkens mytologi var gudsfientliga makter. Se även fotnoten i Jes 51:9.
  17. 9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.
  18. 10:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  19. 11:6 Eller: för det finns två sidor av förnuftet.
  20. 11:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  21. 12:5 Versen är svårtolkad och kan ev. också översättas: Den bekymmerslöse föraktar dem som har problem och ser problemen som de snavandes öde.
  22. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes