Job 7
New American Bible (Revised Edition)
Chapter 7
1 (A)Is not life on earth a drudgery,[a]
its days like those of a hireling?
2 Like a slave who longs for the shade,
a hireling who waits for wages,
3 So I have been assigned months of futility,
and troubled nights have been counted off for me.
4 When I lie down I say, “When shall I arise?”
then the night drags on;
I am filled with restlessness until the dawn.
5 My flesh is clothed with worms and scabs;(B)
my skin cracks and festers;
6 My days are swifter than a weaver’s shuttle;
they come to an end without hope.
7 Remember that my life is like the wind;(C)
my eye will not see happiness again.
8 The eye that now sees me shall no more behold me;
when your eye is on me, I shall be gone.
9 As a cloud dissolves and vanishes,(D)
so whoever goes down to Sheol shall not come up.
10 They shall not return home again;
their place shall know them no more.
11 My own utterance I will not restrain;
I will speak in the anguish of my spirit;
I will complain in the bitterness of my soul.
12 [b]Am I the Sea, or the dragon,
that you place a watch over me?[c]
13 When I say, “My bed shall comfort me,
my couch shall ease my complaint,”
14 Then you frighten me with dreams
and terrify me with visions,
15 So that I should prefer strangulation
and death rather than my existence.[d]
16 I waste away: I will not live forever;(E)
let me alone, for my days are but a breath.
17 [e]What are human beings, that you make much of them,
or pay them any heed?
18 You observe them every morning(F)
and try them at every moment!
19 How long before you look away from me,
and let me alone till I swallow my spit?
20 If I sin, what do I do to you,
O watcher of mortals?
Why have you made me your target?
Why should I be a burden for you?
21 Why do you not pardon my offense,
or take away my guilt?
For soon I shall lie down in the dust;
and should you seek me I shall be gone.
Footnotes
- 7:1 Drudgery: taken by some to refer to military service; cf. also 14:14.
- 7:12–21 Job now speaks not to his friends (who never speak to God), but to God. He does this frequently; cf. 9:28; 10:2–22; 13:20–28; 14:13–22.
- 7:12 An allusion to the personification of primeval chaos as a monstrous ocean vanquished by God; see note on 3:8.
- 7:15 Existence: lit., bones; the Hebrew is unclear.
- 7:17–18 An ironic allusion to Ps 8:5.
Job 7
Svenska Folkbibeln 2015
7 (A) Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
”När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?”
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 (B) Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 (C) Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 (D) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 (E) Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 (F) Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (G) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (H) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (I) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[a]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
Footnotes
- 7:20 för mig själv Andra handskrifter (Septuaginta): ”för dig”.
Scripture texts, prefaces, introductions, footnotes and cross references used in this work are taken from the New American Bible, revised edition © 2010, 1991, 1986, 1970 Confraternity of Christian Doctrine, Inc., Washington, DC All Rights Reserved. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording, or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the copyright owner.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation