Job 7
Svenska Folkbibeln 2015
7 (A) Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
”När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?”
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 (B) Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 (C) Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 (D) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 (E) Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 (F) Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (G) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (H) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (I) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[a]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
Footnotes
- 7:20 för mig själv Andra handskrifter (Septuaginta): ”för dig”.
Job 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job frågar Gud
7 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.
2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.
3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.
6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.
7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.
8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.
9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,
10 och för alltid vara borta från hem och familj.
11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!
12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?
13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.
16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?
18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?
19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?
20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.
Job 7
English Standard Version
Job Continues: My Life Has No Hope
7 “Has not man (A)a hard service on earth,
and are not his (B)days like the days of a hired hand?
2 Like a slave who longs for (C)the shadow,
and like (D)a hired hand who looks for his (E)wages,
3 so I am allotted months of (F)emptiness,
(G)and nights of misery are apportioned to me.
4 (H)When I lie down I say, ‘When shall I arise?’
But the night is long,
and I toss and turn till the dawn.
5 My flesh is clothed with (I)worms and (J)dirt;
my skin hardens, then (K)breaks out afresh.
6 My days are (L)swifter than (M)a weaver's shuttle
and come to their end without hope.
7 “Remember that my life is a (N)breath;
my eye will never again see good.
8 (O)The eye of him who sees me will behold me no more;
while your eyes are on me, (P)I shall be gone.
9 As (Q)the cloud fades and vanishes,
so he who (R)goes down to Sheol does not come up;
10 he (S)returns no more to his house,
nor does his (T)place know him anymore.
11 “Therefore I will not (U)restrain my mouth;
I will speak in the anguish of my spirit;
I will (V)complain in (W)the bitterness of my soul.
12 Am I the sea, or (X)a sea monster,
that you set a guard over me?
13 (Y)When I say, ‘My bed will comfort me,
my couch will ease my complaint,’
14 then you scare me with dreams
and terrify me with visions,
15 so that I would choose strangling
and death rather than my (Z)bones.
16 I (AA)loathe my life; I would not live forever.
(AB)Leave me alone, for my days are (AC)a breath.
17 (AD)What is man, that you make so much of him,
and that you set your heart on him,
18 (AE)visit him every morning
and (AF)test him every moment?
19 How long will you not (AG)look away from me,
nor leave me alone till I swallow my spit?
20 If I sin, what do I do to you, you watcher of mankind?
Why have you made me (AH)your mark?
Why have I become a burden to you?
21 Why do you not pardon my transgression
and take away my iniquity?
For now I shall lie in (AI)the earth;
you will (AJ)seek me, (AK)but I shall not be.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
