Add parallel Print Page Options

Naghambal si Job

Dayon nagsabat si Job, “Kon makilo lang ang akon mga pag-antos kag mga kalisod, mas mabug-at pa ini sang sa balas sa baybayon. Amo ina kon ngaa nagahambal ako sang mga pulong nga wala ko ginahunahuna sing maayo. Kay daw sa ginpana ako sang Makagagahom nga Dios sang makahililo nga pana,[a] kag ang hilo sini naglapta sa akon bug-os nga lawas. Ang makahaladlok nga mga pana sang Dios napuntirya sa akon. Wala bala ako sing kinamatarong sa pagreklamo? Bisan gani ang asno kag baka nagaima[b] kon wala sing hilamon ukon kumpay. Ang tawo nagareklamo man kon wala sing asin ang iya pagkaon, labi na kon ang iya ginakaon puti sang itlog. Bisan ako wala sing gana sa pagkaon sina.

“O kuntani ihatag sang Dios ang akon ginapangayo. Kuntani mabaton ko ang akon ginahandom. Ang akon ginahandom amo nga patyon na lang ako kuntani sang Dios. 10 Kag kon matabo ini, malipayon gihapon ako, kay sa pihak sang akon mga pag-antos wala ko gid ginsikway ang mga pulong sang Balaan nga Dios.

11 “Wala na ako sing kusog nga maglaom pa. Wala na man ako sing may ginalauman pa, ngaa magpadayon pa ako sa pagkabuhi? 12 May kalig-on bala ako pareho sa bato? Saway bala ang akon lawas? Indi! 13 Wala ako sing kusog sa pagluwas sa akon kaugalingon. Wala na ako sing tsansa nga magmadinalag-on pa.

14 “Bilang mga abyan kuntani mag-unong kamo sa akon pag-antos, bisan sa inyo pagtan-aw ginsikway ko ang Makagagahom nga Dios. 15 Pero kamo nga ginakabig ko nga mga utod indi masaligan; pareho kamo sa ililigan sang tubig nga nagaawas 16 kon mapun-an sang natunaw nga yelo kag snow, 17 kag nagamala sa tion sang tig-ilinit. 18 Kon mag-agi sa sapa ang grupo sang mga tawo nga nagapanglakaton, wala sila sing tubig nga mainom didto, gani pag-abot nila sa desierto nagakalamatay sila. 19 Ang mga negosyante nga taga-Tema kag taga-Sheba nga nagapanglakaton nagalaom nga makainom sila sa sapa, 20 pero napaslawan sila. Naglaom sila nga may tubig didto, pero pag-abot nila wala gali. 21 Huo, pareho gid kamo sa sapa. Wala man kamo sing may mabulig sa akon. Hinadlukan kamo sang makita ninyo ang akon makahaladlok nga kahimtangan. 22 Pero ngaa? Nangayo bala ako sa inyo sang regalo? Nagpangabay bala ako sa inyo nga buligan ninyo ako halin sa inyo manggad, 23 ukon luwason ninyo ako sa kamot sang mapintas nga mga kaaway? 24 Wala! Ang ginapangabay ko lang amo nga sugiran ninyo ako sing husto nga sabat sa natabo sa akon, kag dayon mahipos na ako. Sugiri ninyo ako, diin bala ako nakasala? 25 Wala kaso kon masakit ang inyo ginahambal basta matuod lang. Pero ang inyo ginaakusar sa akon indi matuod, kag indi ninyo mapamatud-an. 26 Gusto ninyo nga tadlungon ang akon mga ginahambal, kay para sa inyo ang akon ginahambal bilang desperado nga tawo wala sing pulos. 27 Ngaa, matarong gid bala kamo? Mahimo gani ninyo nga ipaulipon ang isa ka ilo ukon ibaligya ang isa ka abyan! 28 Tuluka ninyo ako! Mabutig bala ako sa inyo? 29 Untati na ninyo ang inyo pag-akusar sa akon, kay wala ako sing sala. 30 Nagabutig bala ako? Indi bala ako makahibalo kon ano ang malain kag indi?

Footnotes

  1. 6:4 makahililo nga pana: Ang punta sang pana ginatusmog sa hilo agod makapatay dayon.
  2. 6:5 nagaima: ukon, nagainga.

Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas
        i samma vågskål!
Nu är den tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord,
(A) för den Allsmäktiges pilar
        har träffat mig,
    min ande dricker deras gift.
        Fasor från Gud
            går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa ätas utan salt,
    finns det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar röra det,
    det är kväljande mat för mig.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
(B) att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand
        och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
        mitt jubel i skoningslös plåga,
    att jag inte förnekat
        den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,
        att jag skulle hoppas?
    Vad är mitt slut,
        att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
    varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet
        från sin vän,
    men man fruktar inte mer
        den Allsmäktige.
15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar[a],
    som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[b]
        spanar efter dem,
    resande från Saba
        sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram
        blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
        och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?”

24 Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (D) Hur inträngande
        är inte uppriktiga ord!
    Men vad hjälper
        tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans
        ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
    Skulle inte min mun förstå ondska?

Footnotes

  1. 6:15 trolösa som bäckar   Ökenområdenas bäckar har vatten endast på vintern, inte på sommaren när det som bäst behövs.
  2. 6:19 Tema   Handelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

O, att min sorg kunde vägas,
    min bedrövelse läggas i vågskålen!
Den är tyngre än havets sand,
    och det är därför jag talar så hätskt.
För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
    Min ande dricker deras gift.
    Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
    eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
Inte äter man smaklös mat utan salt,
    eller finns det någon smak i en äggvita?
Jag vill inte röra vid det,
    det gör mig sjuk.[a]

O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.[b]

11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?

14 Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
    annars fruktar de inte den Väldige.[c]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
    som en sinande bäckfåra.
16 De är mörka av smältande is
    och försvinnande snö,
17 de försvinner när torrtiden kommer,
    de torkar ut i hettan.
18 Karavanerna viker av från sin väg,
    och när de bara träffar på öken går de under.
19 Karavaner från Tema letar efter dem,
    köpmän från Saba hoppas på dem.
20 De blir besvikna i sin förhoppning,
    de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21     Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
    och blir rädda.
22 Har jag någonsin bett er om någonting?
    Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23 Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
    friköpa mig från våldsmännen?

24 Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
    Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25 Det är smärtsamt att höra sanningen,
    men vad bevisar era argument?[d]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
    betrakta den desperates ord som vind?
27 Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
    eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig!
    Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
    Vänd om! Min integritet består.
30 Finns det någon ondska på mina läppar?
    Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?

Footnotes

  1. 6:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 6:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 6:25 Grundtextens innebörd är osäker.

Job Replies: My Complaint Is Just

Then Job answered and said:

“Oh that my vexation were weighed,
    and all my calamity laid in the balances!
For then it would be heavier than (A)the sand of the sea;
    therefore my words have been rash.
For (B)the arrows of the Almighty are in me;
    my spirit drinks their poison;
    the terrors of God are arrayed against me.
Does the wild donkey bray when he has grass,
    or the ox low over his fodder?
Can that which is tasteless be eaten without salt,
    or is there any taste in the juice of the mallow?[a]
My appetite refuses to touch them;
    they are as food that is loathsome to me.[b]

“Oh that I might have my request,
    and that God would fulfill my hope,
that it would (C)please God to crush me,
    that he would let loose his hand and cut me off!
10 This would be my comfort;
    I would even exult[c] in pain (D)unsparing,
    for I have not denied the words of (E)the Holy One.
11 What is my strength, that I should wait?
    And what is my end, that I should be patient?
12 Is my strength the strength of stones, or is my flesh bronze?
13 Have I any help in me,
    when resource is driven from me?

14 “He who (F)withholds[d] kindness from a (G)friend
    forsakes the fear of the Almighty.
15 My (H)brothers are (I)treacherous as a torrent-bed,
    as torrential (J)streams that pass away,
16 which are dark with ice,
    and where the snow hides itself.
17 When they melt, they disappear;
    when it is hot, they vanish from their place.
18 The caravans turn aside from their course;
    they go up into (K)the waste and perish.
19 The caravans of (L)Tema look,
    the travelers of (M)Sheba hope.
20 They are (N)ashamed because they were confident;
    they come there and are (O)disappointed.
21 For you have now become nothing;
    you see my calamity and are afraid.
22 Have I said, ‘Make me a gift’?
    Or, ‘From your wealth offer a bribe for me’?
23 Or, ‘Deliver me from the adversary's hand’?
    Or, ‘Redeem me from the hand of (P)the ruthless’?

24 “Teach me, and I will be silent;
    make me understand how I have gone astray.
25 How forceful are upright words!
    But what does reproof from you reprove?
26 Do you think that you can reprove words,
    when the speech of a despairing man is (Q)wind?
27 You would even (R)cast lots over the fatherless,
    and bargain over your friend.

28 “But now, be pleased to look at me,
    for I will not lie to your face.
29 (S)Please turn; let no injustice be done.
    Turn now; my vindication is at stake.
30 Is there any injustice on my tongue?
    Cannot my palate discern the cause of calamity?

Footnotes

  1. Job 6:6 The meaning of the Hebrew word is uncertain
  2. Job 6:7 The meaning of the Hebrew is uncertain
  3. Job 6:10 The meaning of the Hebrew word is uncertain
  4. Job 6:14 Syriac, Vulgate (compare Targum); the meaning of the Hebrew word is uncertain