Add parallel Print Page Options

Job, bisan magpangayo ka pa sang bulig, wala sing may magbulig sa imo. Bisan ang mga anghel[a] indi magbulig sa imo. Ang kaakig kag kaimon nagapatay sa buang-buang nga tawo, nga wala sing kaalam. Sa akon naobserbaran, posible nga ang isa ka buang-buang nga tawo mag-uswag sa iya pangabuhi, pero gulpi lang nga pakamalauton sang Dios ang iya panimalay. Ang iya mga anak wala sing makadtuan nga makabulig sa ila,[b] kag wala sing may magpangapin sa ila sa korte. Ang iya mga patubas, pati ang mga bunga sang iya mga tanom nga nagatubo sa tunukon nga mga kahoy-kahoy, ginapanguha sang gutom nga mga tawo. Kag ang iya manggad ginapanguha sang mga tawo nga uhaw sa mga pagkabutang. Ang kalisod kag kabudlayan wala nagatubo sa duta. Ang tawo amo ang nagadala sang kalisod sa iya kaugalingon, subong nga ang alipalok[c] nagalupad paibabaw halin sa kalayo.

“Kon ako sa imo, madangop ako sa Dios kag ipresentar ko ang akon kahimtangan sa iya. Kay nagahimo siya sang makatilingala nga mga butang kag mga milagro nga indi matungkad kag indi maisip. 10 Nagapadala siya sang ulan sa kalibutan kag ginapatubigan niya ang mga uma. 11 Ginapataas niya ang mga kubos, kag ginaluwas ang mga nagakalisod. 12 Ginaguba niya ang mga plano sang madaya nga mga tawo, agod indi sila magmadinalag-on. 13 Ginadakop niya ang mga maalam sa ila pagkadayaon, kag ginatapna niya ang padihot sang mga dayaon. 14 Ginadulman sila bisan adlaw, kag nagapangapkap sila nga daw gab-i bisan udtong-adlaw. 15 Ginaluwas sang Dios ang mga imol sa kamatayon kag sa gamhanan nga mga tawo nga nagapigos sa ila. 16 Gani may paglaom ang mga imol, pero ang mga malaot ginatapna sang Dios.

17 “Bulahan ang tawo nga ginatadlong sang Dios ang iya pamatasan. Gani indi pagpakalaina ang pagdisiplina sang Makagagahom nga Dios sa imo. 18 Kay ang iya ginapilas, iya man ginabulong; ang iya ginasakit, iya man ginaayo. 19 Permi niya ikaw luwason sa kalamidad kag katalagman. 20 Luwason niya ikaw sa kamatayon sa tion sang gutom ukon inaway. 21 Protektaran niya ikaw sa pagpakalain sa imo sang iban, kag wala ka sing kahadlukan kon mag-abot ang kalaglagan. 22 Kadlawan mo lang ang kalaglagan kag gutom, kag indi ka mahadlok sa talunon nga mga sapat, 23 kay indi na ini mag-ano sa imo. Kag indi ka na mabudlayan magtanom sa imo batuhon nga uma. 24 Makasiguro ka nga maayo ang kahimtangan sang imo panimalay, kag wala sing may madula sa imo kasapatan. 25 Magadamo ang imo mga kaliwat pareho kadamo sang hilamon sa duta. 26 Magakabuhi ka sing malawig, kag indi ka mapatay sa indi pa husto nga tion. 27 Suno sa amon pag-usisa, matuod gid ini tanan. Gani pamatii ini kag iaplikar sa imo kabuhi.”

Footnotes

  1. 5:1 mga anghel: sa literal, mga balaan.
  2. 5:4 wala… ila: ukon, indi makaluwas sa katalagman.
  3. 5:7 alipalok: sa English, sparks.

(A) Ropa du!

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
(B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
(C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter[a] deras rikedom,
för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
(D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
(E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Footnotes

  1. 5:5 De törstiga flämtar efter   Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[a] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[b]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[c]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[d],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Footnotes

  1. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  2. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.

“Call now; is there anyone who will answer you?
    To which of (A)the holy ones will you turn?
Surely vexation kills the fool,
    and jealousy slays the simple.
(B)I have seen the fool taking root,
    but suddenly I cursed his dwelling.
His children are (C)far from safety;
    they are crushed in (D)the gate,
    and there is no one to deliver them.
The hungry eat his harvest,
    and he takes it even out of thorns,[a]
    and the thirsty pant[b] after his[c] wealth.
For affliction does not come from the dust,
    nor does trouble sprout from the ground,
but man is (E)born to trouble
    as the sparks fly upward.

“As for me, I would seek God,
    and to God would I commit my cause,
who (F)does great things and (G)unsearchable,
    (H)marvelous things without number:
10 he gives (I)rain on the earth
    and sends waters on the fields;
11 he (J)sets on high those who are lowly,
    and those who mourn are lifted to safety.
12 He (K)frustrates the devices of the crafty,
    so that their hands achieve no success.
13 He (L)catches the wise in their own craftiness,
    and the schemes of the wily are brought to a quick end.
14 They meet with darkness in the daytime
    and (M)grope at noonday as in the night.
15 But he (N)saves the needy from the sword of their mouth
    and from the hand of the mighty.
16 So the poor have hope,
    and (O)injustice shuts her mouth.

17 “Behold, (P)blessed is the one whom God reproves;
    therefore (Q)despise not the discipline of the (R)Almighty.
18 For he wounds, but he (S)binds up;
    he (T)shatters, but his hands heal.
19 He will (U)deliver you from six troubles;
    in seven no (V)evil[d] shall touch you.
20 (W)In famine he will redeem you from death,
    and in war from the power of the sword.
21 You shall be (X)hidden from the lash of the tongue,
    and shall not fear destruction when it comes.
22 At destruction and famine you shall laugh,
    and shall not fear (Y)the beasts of the earth.
23 For you shall be in league with the stones of the field,
    and the beasts of the field shall be at peace with you.
24 You shall know that your (Z)tent is at peace,
    and you shall inspect your fold and miss nothing.
25 You shall know also that your (AA)offspring shall be many,
    and your descendants as (AB)the grass of the earth.
26 You shall come to your grave in (AC)ripe old age,
    like a sheaf gathered up in its season.
27 Behold, this we have (AD)searched out; it is true.
    Hear, and know it for your good.”[e]

Footnotes

  1. Job 5:5 The meaning of the Hebrew is uncertain
  2. Job 5:5 Aquila, Symmachus, Syriac, Vulgate; Hebrew could be read as and the snare pants
  3. Job 5:5 Hebrew their
  4. Job 5:19 Or disaster
  5. Job 5:27 Hebrew for yourself