Add parallel Print Page Options

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade Job:

Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?

3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.

Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.

Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?

7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.

De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.

10 Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.

11 Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.

12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.

13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.

14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,

15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.

16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:

17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'

18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!

20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.

21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.

Elifas första tal

(A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

Tar du illa upp
        om man försöker tala till dig?
    Vem kan hålla tillbaka sina ord?
(B) Se, du har väglett många
    och stärkt kraftlösa händer.
Dina ord har rest upp
        den som har snubblat,
    och du har gett kraft
        åt vacklande knän.
(C) Men nu gäller det dig,
        och då blir du modlös,
    du blir förskräckt
        när det drabbar dig.
Är inte din gudsfruktan
        din tillförsikt
    och dina vägars ostrafflighet
        ditt hopp?

Tänk efter:
    När gick en oskyldig förlorad,
        och var gick de rättsinniga
            under?
(D) Jag har sett att de som plöjer ondska
    och sår olycka får skörda sådant.
(E) De förgås för Guds andedräkt,
    de försvinner
        för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder
        bryts av.
11 Det gamla lejonet
        förgås i brist på rov
    och lejonhonans ungar skingras.

12 Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
13 när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:18 finner fel hos sina änglar   Jfr änglarnas uppror i 2 Petr 2:4, Upp 12:7.
  2. 4:19 hyddor av lera   Människokroppen (jfr 1 Mos 2:7, 2 Kor 5:1f, 2 Petr 1:13f).

Eliphaz

Then Eliphaz the Temanite(A) replied:

“If someone ventures a word with you, will you be impatient?
    But who can keep from speaking?(B)
Think how you have instructed many,(C)
    how you have strengthened feeble hands.(D)
Your words have supported those who stumbled;(E)
    you have strengthened faltering knees.(F)
But now trouble comes to you, and you are discouraged;(G)
    it strikes(H) you, and you are dismayed.(I)
Should not your piety be your confidence(J)
    and your blameless(K) ways your hope?

“Consider now: Who, being innocent, has ever perished?(L)
    Where were the upright ever destroyed?(M)
As I have observed,(N) those who plow evil(O)
    and those who sow trouble reap it.(P)
At the breath of God(Q) they perish;
    at the blast of his anger they are no more.(R)
10 The lions may roar(S) and growl,
    yet the teeth of the great lions(T) are broken.(U)
11 The lion perishes for lack of prey,(V)
    and the cubs of the lioness are scattered.(W)

12 “A word(X) was secretly brought to me,
    my ears caught a whisper(Y) of it.(Z)
13 Amid disquieting dreams in the night,
    when deep sleep falls on people,(AA)
14 fear and trembling(AB) seized me
    and made all my bones shake.(AC)
15 A spirit glided past my face,
    and the hair on my body stood on end.(AD)
16 It stopped,
    but I could not tell what it was.
A form stood before my eyes,
    and I heard a hushed voice:(AE)
17 ‘Can a mortal be more righteous than God?(AF)
    Can even a strong man be more pure than his Maker?(AG)
18 If God places no trust in his servants,(AH)
    if he charges his angels with error,(AI)
19 how much more those who live in houses of clay,(AJ)
    whose foundations(AK) are in the dust,(AL)
    who are crushed(AM) more readily than a moth!(AN)
20 Between dawn and dusk they are broken to pieces;
    unnoticed, they perish forever.(AO)
21 Are not the cords of their tent pulled up,(AP)
    so that they die(AQ) without wisdom?’(AR)