Font Size
Job 4
Svenska 1917
Job 4
Svenska 1917
4 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Job 4
Svenska Folkbibeln 2015
Job 4
Svenska Folkbibeln 2015
Elifas första tal
4 (A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp
om man försöker tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 (B) Se, du har väglett många
och stärkt kraftlösa händer.
4 Dina ord har rest upp
den som har snubblat,
och du har gett kraft
åt vacklande knän.
5 (C) Men nu gäller det dig,
och då blir du modlös,
du blir förskräckt
när det drabbar dig.
6 Är inte din gudsfruktan
din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?
7 Tänk efter:
När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga
under?
8 (D) Jag har sett att de som plöjer ondska
och sår olycka får skörda sådant.
9 (E) De förgås för Guds andedräkt,
de försvinner
för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder
bryts av.
11 Det gamla lejonet
förgås i brist på rov
och lejonhonans ungar skingras.
12 Ett ord smög sig till mig,
det nådde mitt öra
som en viskning
13 när tankarna oroades
av nattens syner
och sömnen föll tung
över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
men jag kunde inte
urskilja utseendet
på gestalten jag såg.
Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren
inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
som bor i hyddor av lera[b],
dem som har sin grund i stoftet!
De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
ligger de slagna,
de går under för alltid
utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
de dör utan visdom.”
Footnotes
- 4:18 finner fel hos sina änglar Jfr änglarnas uppror i 2 Petr 2:4, Upp 12:7.
- 4:19 hyddor av lera Människokroppen (jfr 1 Mos 2:7, 2 Kor 5:1f, 2 Petr 1:13f).
Job 4
Svenska Folkbibeln
Job 4
Svenska Folkbibeln
Elifas första tal
4 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp om någon vågar tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Se, många har du väglett,
och kraftlösa händer har du stärkt.
4 Dina ord har rest upp den som snubblat,
och du har gett kraft åt vacklande knän.
5 Men nu gäller det dig, och du blir otålig,
det drabbar dig, och du blir förskräckt.
6 Är inte din gudsfruktan din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under?
8 Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,
de skördar sådant.
9 För Guds andedräkt förgås de,
för hans vredes fnysning försvinner de.
10 Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder bryts av.
11 Det gamla lejonet förgås i brist på rov
och lejoninnans ungar sprids vida omkring.
12 Ett ord smög sakta till mig,
det nådde mitt öra som en viskning,
13 när tankarna oroades av nattens syner,
och sömnen föll tung över människorna.
14 Förskräckelse och bävan kom över mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet
på gestalten som jag såg.
Det var tyst, sedan hörde jag en röst:
17 "Kan en människa stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren inför sin skapare?
18 Inte ens sina tjänare kan han lita på,
hos sina änglar finner han fel.
19 Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sin grundval i stoftet.
De krossas lättare än mal.
20 När morgon har blivit afton,
ligger de slagna.
Utan att någon märker det,
går de under för alltid.
21 Deras tältrep rycks upp för dem,
de dör utan visdom."
Job 4
New International Version
Job 4
New International Version
Eliphaz
4 Then Eliphaz the Temanite(A) replied:
2 “If someone ventures a word with you, will you be impatient?
But who can keep from speaking?(B)
3 Think how you have instructed many,(C)
how you have strengthened feeble hands.(D)
4 Your words have supported those who stumbled;(E)
you have strengthened faltering knees.(F)
5 But now trouble comes to you, and you are discouraged;(G)
it strikes(H) you, and you are dismayed.(I)
6 Should not your piety be your confidence(J)
and your blameless(K) ways your hope?
7 “Consider now: Who, being innocent, has ever perished?(L)
Where were the upright ever destroyed?(M)
8 As I have observed,(N) those who plow evil(O)
and those who sow trouble reap it.(P)
9 At the breath of God(Q) they perish;
at the blast of his anger they are no more.(R)
10 The lions may roar(S) and growl,
yet the teeth of the great lions(T) are broken.(U)
11 The lion perishes for lack of prey,(V)
and the cubs of the lioness are scattered.(W)
12 “A word(X) was secretly brought to me,
my ears caught a whisper(Y) of it.(Z)
13 Amid disquieting dreams in the night,
when deep sleep falls on people,(AA)
14 fear and trembling(AB) seized me
and made all my bones shake.(AC)
15 A spirit glided past my face,
and the hair on my body stood on end.(AD)
16 It stopped,
but I could not tell what it was.
A form stood before my eyes,
and I heard a hushed voice:(AE)
17 ‘Can a mortal be more righteous than God?(AF)
Can even a strong man be more pure than his Maker?(AG)
18 If God places no trust in his servants,(AH)
if he charges his angels with error,(AI)
19 how much more those who live in houses of clay,(AJ)
whose foundations(AK) are in the dust,(AL)
who are crushed(AM) more readily than a moth!(AN)
20 Between dawn and dusk they are broken to pieces;
unnoticed, they perish forever.(AO)
21 Are not the cords of their tent pulled up,(AP)
so that they die(AQ) without wisdom?’(AR)
Job 4
King James Version
Job 4
King James Version
4 Then Eliphaz the Temanite answered and said,
2 If we assay to commune with thee, wilt thou be grieved? but who can withhold himself from speaking?
3 Behold, thou hast instructed many, and thou hast strengthened the weak hands.
4 Thy words have upholden him that was falling, and thou hast strengthened the feeble knees.
5 But now it is come upon thee, and thou faintest; it toucheth thee, and thou art troubled.
6 Is not this thy fear, thy confidence, thy hope, and the uprightness of thy ways?
7 Remember, I pray thee, who ever perished, being innocent? or where were the righteous cut off?
8 Even as I have seen, they that plow iniquity, and sow wickedness, reap the same.
9 By the blast of God they perish, and by the breath of his nostrils are they consumed.
10 The roaring of the lion, and the voice of the fierce lion, and the teeth of the young lions, are broken.
11 The old lion perisheth for lack of prey, and the stout lion's whelps are scattered abroad.
12 Now a thing was secretly brought to me, and mine ear received a little thereof.
13 In thoughts from the visions of the night, when deep sleep falleth on men,
14 Fear came upon me, and trembling, which made all my bones to shake.
15 Then a spirit passed before my face; the hair of my flesh stood up:
16 It stood still, but I could not discern the form thereof: an image was before mine eyes, there was silence, and I heard a voice, saying,
17 Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker?
18 Behold, he put no trust in his servants; and his angels he charged with folly:
19 How much less in them that dwell in houses of clay, whose foundation is in the dust, which are crushed before the moth?
20 They are destroyed from morning to evening: they perish for ever without any regarding it.
21 Doth not their excellency which is in them go away? they die, even without wisdom.
Svenska 1917 (SV1917)
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.