och slår häftigt i mitt bröst.
^2 (A) Lyssna noga
        till dundret från hans röst,
    till mullret som går ut
        från hans mun.
³ Han sänder ut det över hela himlen,
    sina blixtar till jordens ändar.
⁴ Efteråt ryter dånet,
    han dundrar
        med sin väldiga röst,
    han spar inte på blixtarna
        när han låter sin röst höras.
^5 (B) Gud dundrar underbart med sin röst,
    han gör stora och ofattbara ting.

^6 (C) Snön befaller han:
        ”Fall över jorden!”,
    och regnet:
        ”Kraftiga skurar av regn!”
⁷ Han binder^[a] alla människors händer
    så att alla lär känna hans gärningar.
⁸ Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
    de blir kvar i sina hålor.
^9 (D) Stormen kommer från sin kammare,
    kölden kommer med
        nordanvinden.
^10 (E) Gud sänder frost
        med sin andedräkt,
    och de vida vattnen fryser till.
¹¹ Han lastar skyarna med väta
    och sprider sina åskmoln
        vida omkring.
^12 (F) De far runt åt alla håll
        efter hans styrning
    och utför allt han befaller dem
        över hela jordens yta.
¹³ Han låter dem komma som straff,
    för att hjälpa hans land
        eller visa hans godhet.

¹⁴ Lyssna till detta, Job,
    stanna och tänk på Guds under!
¹⁵ Förstår du hur Gud styr dem
    och låter blixten lysa fram
        från sitt moln?
¹⁶ Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
    den Allvises underverk,
¹⁷ hur dina kläder blir heta
    när jorden blir stilla
        under sunnanvinden?
¹⁸ Kan du, med honom,
        breda ut skyarna som ett valv,
    fasta som en spegel av gjuten metall?

¹⁹ Lär oss vad vi ska säga till honom,
    i vårt mörker har vi inget
        att lägga fram.
²⁰ Ska det kungöras för honom
        att jag vill tala?
    Ingen ber väl om att bli slukad?
²¹ Ingen kan väl se på ljuset
        som strålar i skyarna
    när vinden har gått fram
        och skingrat dem?
²² Från norr^[b] kommer en glans av guld,
    ett skrämmande majestät
        omger Gud.
^23 (G) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
        han är upphöjd i kraft och dom.
    Han kan inte kränka
        sin stora rättfärdighet.
²⁴ Därför fruktar människorna honom.
    Han bryr sig inte om dem
        som tycker sig vara visa.

² Vem är den som fördunklar mitt råd
    med ord utan förstånd?
^3 (I) Spänn bältet om livet som en man.
    Jag ska fråga dig,
        och du ska ge mig besked.

^4 (J) Var var du
        när jag lade jordens grund?
    Svara, om du vet och förstår.
^5 (K) Vem bestämde dess mått?
        Du vet ju!
    Och vem spände mätsnöret
        över den?
⁶ Var fick dess grundpelare fäste?
    Vem lade dess hörnsten,
⁷ medan morgonstjärnorna
        sjöng tillsammans
    och alla Guds söner ropade
        av glädje?

^8 (L) Vem satte dörrar för havet
    när det bröt fram ur moderlivet,
⁹ när jag gav det moln till kläder
    och dimman till linda,
^10 (M) när jag bestämde dess gräns
    och satte bom och dörrar
¹¹ och sade: ”Hit men inte längre,
    här ska dina stolta vågor
        lägga sig”?

¹² Har du under dina dagar
        befallt dagen att gry
    och visat gryningen dess plats
¹³ där den kan gripa jorden i dess hörn
    så att de gudlösa skakas bort
        från den?
¹⁴ Då ändrar jorden form
        som leran under sigillet,
    och allt träder fram som i ny dräkt.
^15 (N) Då mister de gudlösa sitt ljus,
    och den höjda armen bryts av.

¹⁶ Har du stigit ner till havets källor
    och vandrat på djupets botten?
¹⁷ Har dödens portar visat sig för dig,
    har du sett dödsskuggans portar?
¹⁸ Har du sett ut över^[c] jordens vidder?
    Berätta, om du förstår allt detta.

¹⁹ Var går vägen dit där ljuset bor,
    och var har mörkret sin boning,
²⁰ så att du kan föra det till dess gräns
    och finna stigarna till dess hus?
²¹ Du vet det, du var ju född då,
    och dina dagars tal är stort!

²² Har du varit vid snöns förråd,
    har du sett haglets förråd
²³ som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?
^24 (O) Var går vägen dit där ljuset^[d] delar sig,
    där östanvinden breder ut sig
        över jorden?

^25 (P) Vem öppnar rännor för regnflödet
    och banar väg för åskans blixt,
²⁶ för att sända regn
        över folktomma trakter,
    öknar där ingen människa finns,
^27 (Q) för att mätta ödsliga ödemarker
    och ge växt åt gräsets brodd?
^28 (R) Har regnet någon far?
    Vem födde daggens droppar?
^29 (S) Från vilket sköte kom isen?
    Och vem födde himlens rimfrost?
³⁰ Vattnet blir hårt som sten,
    djupets yta fryser till is.

^31 (T) Kan du knyta samman
        Sjustjärnornas knippe
    eller lossa Orions band?
³² Kan du föra fram himlens tecken
        i rätt tid
    och leda Björnen^[e] och dess ungar?
³³ Förstår du himlens lagar,
    ordnar du dess välde över jorden?

³⁴ Kan du höja din röst till molnen
        och få vattenflöden att täcka dig?
³⁵ Kan du sända ut blixtarna
        så att de går ut
    och säger till dig: ”Här är vi”?
³⁶ Vem har lagt vishet i det fördolda,
    och vem gav förstånd
        åt luftens tecken?^[f]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
    Och vem tömmer ut
        himlens vattenkärl
³⁸ när myllan är hård och fast
    och jordkokorna klibbat samman?

        åt lejonhonan?
    Stillar du
        de unga lejonens hunger
^2 (V) när de kryper ihop i sina hålor
    eller ligger på lur i snåret?
^3 (W) Vem skaffar mat åt korpen,
    när hans ungar ropar till Gud
        och flaxar omkring utan föda?

⁴ Vet du när stengetterna ska föda,
    vakar du över när hindarna
        ska kalva?
⁵ Räknar du månaderna
        de går dräktiga,
    vet du tiden när de ska föda?
⁶ De böjer sig ner och föder sina foster
    och blir fria från sina värkar.
⁷ Deras ungar blir starka
        och växer upp i det fria,
    de springer sin väg
        och vänder inte tillbaka.

^8 (X) Vem släppte vildåsnan fri,
    vem lossade hennes band?
⁹ Jag gav henne stäppen till hem,
    saltöknen till sin boning.
¹⁰ Hon ler åt bullret i staden
    och hör ingen pådrivares rop.
¹¹ Hon söker sitt bete på bergen
    och letar efter allt som är grönt.

^12 (Y) Har vildoxen lust att tjäna dig
    och stanna vid din krubba
        över natten?
¹³ Kan du tvinga vildoxen
        att gå i fåran med töm
    och harva markerna efter dig?
¹⁴ Kan du lita på hans stora styrka
    och anförtro ditt arbete åt honom?
¹⁵ Litar du på att han för hem din säd
    och samlar den vid din tröskplats?

¹⁶ Strutshonan^[g]s vingar
        flaxar med fröjd,
    men visar hennes vingar och fjädrar
        ömhet?
¹⁷ Hon lämnar sina ägg på marken
    och låter dem värmas i sanden,
¹⁸ hon glömmer att en fot
        kan krossa dem,
    att vilda djur kan trampa på dem.
^19 (Z) Hon är hård mot sina ungar,
        som om de inte var hennes.
    Hon bryr sig inte om
        att hennes möda
            kan vara förgäves,
²⁰ för Gud gav henne inte vishet,
    han lät henne inte få förstånd.
²¹ Men när hon piskar sig
        upp till språng,
    då ler hon åt både häst
        och ryttare.

²² Ger du hästen hans styrka,
    klär du hans nacke med man?
²³ Får du honom att hoppa
        som gräshoppan?
    Hans stolta frustning sprider skräck.
²⁴ Han skrapar i marken
        och gläds över sin styrka,
    han rusar fram mot väpnade skaror.
²⁵ Han ler åt fruktan
        och känner ingen rädsla,
    han ryggar inte tillbaka för svärd.
²⁶ Runt honom rasslar det av koger,
    det blänker av spjut och lansar^[h].
²⁷ Han skakar och eggas
        när han vinner terräng,
    han kan inte stå still
        när basunen har ljudit.
²⁸ För varje basunstöt frustar han till,
    redan på avstånd vädrar han strid,
        kommandorop och härskri.

²⁹ Är det genom din vishet
        som höken stiger
    och breder ut sina vingar
        mot söder?
³⁰ Är det på din befallning
        som örnen stiger högt
    och bygger sitt näste på höjden?
³¹ På klippan bor han och vilar,
    på klippans topp och bergsfäste.
³² Därifrån spanar han efter byte,
    långt i fjärran spejar hans ögon.
^33 (AA) Hans ungar frossar på blod,
    och där de slagna ligger,
        där finner man honom.

³⁴ Och Herren svarade Job. Han sade:

^35 (AB) Du som tvistar med den Allsmäktige,
        ska du tillrättavisa honom?
    Du som anklagar Gud, ge svar!^[i]

Ni ska höra och höra
        men inte förstå,
    och ni ska se och se
        men ändå inte se,
¹⁵ för detta folks hjärta
        är förhärdat.
    De hör illa med sina öron
        och de sluter sina ögon,
    så att de inte ser med sina ögon
        eller hör med sina öron
    eller förstår med hjärtat
        och vänder om så att
            jag får bota dem.

Herre, vänd ditt öra till mig
        och svara mig,
    för jag är svag och fattig.
^2 (B) Bevara min själ,
        för jag är trogen.
    Du är min Gud,
        fräls din tjänare som litar på dig.
³ Förbarma dig över mig, Herre,
    för jag ropar till dig dagen lång.
^4 (C) Gläd din tjänares själ,
    för till dig, Herre, lyfter jag min själ.

^5 (D) Du, Herre, är god och förlåtande,
    stor i nåd mot alla
        som ropar till dig.
^6 (E) Herre, hör min bön,
    lyssna till mitt rop om nåd!
^7 (F) Jag ropar till dig på nödens dag,
    för du kommer att svara mig.

^8 (G) Ingen bland gudarna
        är som du, Herre,
    inga gärningar är som dina.
^9 (H) Alla folk som du har gjort
    ska komma och tillbe
        inför dig, Herre.
    De ska ära ditt namn,
^10 (I) för du är stor och du gör under.
    Du ensam är Gud.

^11 (J) Visa mig, Herre, din väg,
        jag vill vandra i din sanning.
    Ge mig ett odelat hjärta
        så att jag vördar ditt namn.
¹² Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
        av hela mitt hjärta
    och ära ditt namn i evighet,
^13 (K) för din nåd över mig är stor,
    du räddar min själ
        ur dödsrikets djup.

^14 (L) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
    en flock av våldsmän
        vill ta mitt liv.
    De har inte dig för ögonen.

^15 (M) Men du, Herre,
        är en barmhärtig och nådig Gud,
    sen till vrede
        och stor i nåd och sanning.
¹⁶ Vänd dig till mig
        och förbarma dig över mig.
    Ge din makt till din tjänare
        och fräls din tjänarinnas son!
¹⁷ Ge mig ett tecken på din godhet,
    låt dem som hatar mig se det
        och skämmas,
    för du, Herre, hjälper
        och tröstar mig.

Han har grundat sin stad
    på de heliga bergen.
^2 (O) Herren älskar Sions portar
    mest av alla Jakobs boningar.
^3 (P) Härliga ting har sagts om dig,
    Guds stad. Sela

^4 (Q) "Jag ska räkna Rahab^[a] och Babel
        bland mina bekännare,
    Filisteen och Tyrus
        tillsammans med Kush^[b].
            De är födda där."
^5 (R) Om Sion ska det sägas:
        "Den och den är född där."
    Och han, den Högste,
        håller det vid makt.
^6 (S) När Herren upptecknar folken
        ska han räkna så:
    "De är födda där." Sela

^7 (T) Under sång och dans ska man säga:
    "Alla mina källor har jag i dig."

^2 (V) Herre, min frälsnings Gud,
    dag och natt ropar jag till dig.
³ Låt min bön komma
        inför ditt ansikte,
    vänd ditt öra till mitt rop,
⁴ för min själ är mättad med lidanden
    och mitt liv närmar sig dödsriket.

^5 (W) Jag räknas bland dem
        som går ner i graven,
    jag är som en man utan livskraft.
^6 (X) Jag är övergiven bland de döda,
        likt de fallna som ligger i graven,
    dem du inte längre tänker på
        och som inte mer
            är i dina händer.
^7 (Y) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
    ner i mörkret, ner i djupet.
^8 (Z) Din vrede vilar tung över mig,
    alla dina böljor låter du
        skölja över mig. Sela

^9 (AA) Du har fjärmat mina förtrogna
        från mig,
    du har gjort mig vidrig för dem,
        fångad så att jag inte kommer ut.
^10 (AB) Mitt öga förtärs av lidande.
    Herre, jag ropar till dig varje dag,
        jag sträcker mina händer
            mot dig.

^11 (AC) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
¹² Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
^13 (AD) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

^14 (AE) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
^15 (AF) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
¹⁶ Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
^17 (AG) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
¹⁸ Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
^19 (AH) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

^2 (AJ) Jag vill sjunga om Herrens
        nådegärningar för evigt,
    med min mun
        förkunna din trofasthet
            från släkte till släkte.
^3 (AK) Jag säger:
        För evigt är din nåd befäst,
    i himlen är din trofasthet
        grundad.

⁴ "Jag har slutit förbund
        med min utvalde,
    gett min ed till min tjänare David:^[f]
5 (AL) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
    och bygga din tron
        från släkte till släkte." Sela

^6 (AM) Himlarna prisar dina under, Herre,
    och din trofasthet
        i de heligas församling.
⁷ Vem i skyn kan jämföras
        med Herren?
    Vem bland Guds söner kan liknas
        vid Herren?
⁸ Gud är fruktad i de heligas råd,
    stor och mer vördad
        än alla omkring honom.

⁹ Herre Gud Sebaot,
        vem är som du?
    Stark är du, Herre,
        och din trofasthet omger dig.
^10 (AN) Du råder över det stolta havet,
    när dess vågor reser sig
        stillar du dem.
^11 (AO) Du krossade Rahab som en slagen,
    du skingrade dina fiender
        med din mäktiga arm.
^12 (AP) Din är himlen,
        din är också jorden.
    Du har grundat världen
        med allt vad den rymmer.
¹³ Nord och syd har du skapat,
    Tabor och Hermon
        jublar i ditt namn.
¹⁴ Du har en arm med kraft,
    din hand är mäktig,
        din högra hand är upphöjd.
^15 (AQ) Rätt och rättfärdighet
        är grunden för din tron,
    nåd och sanning
        står inför ditt ansikte.

^16 (AR) Saligt är det folk
        som vet vad jubel är!
    Herre, de vandrar
        i ditt ansiktes ljus.
¹⁷ I ditt namn jublar de ständigt,
    i din rättfärdighet upphöjs de,
¹⁸ för du är deras styrka
        och härlighet,
    i din nåd upphöjer du vårt horn.
^19 (AS) Ja, vår sköld tillhör Herren,
    vår kung tillhör Israels Helige.

^20 (AT) Du talade en gång i en syn
        till dina trogna och sade:
    "Jag har sänt hjälp
        genom en hjälte,
    jag har upphöjt en yngling^[g]
        ur folket.
^21 (AU) Jag har funnit min tjänare David
    och smort honom
        med min heliga olja.
²² Min hand ska stödja honom,
    min arm ska styrka honom.
²³ Ingen fiende ska plundra honom,
    ingen orättfärdig
        ska förtrycka honom.
²⁴ Jag ska krossa hans fiender
        framför honom
    och slå ner dem
        som hatar honom.

²⁵ Min trofasthet och nåd
        ska vara med honom,
    i mitt namn ska hans horn
        bli upphöjt.
^26 (AV) Jag ska lägga havet
        under hans hand,
    floderna under hans högra hand.
^27 (AW) Han ska ropa till mig:
    "Du är min Far, min Gud
        och min frälsnings klippa!"
^28 (AX) Jag ska göra honom
        till den förstfödde,
    till den högste
        bland^[h] kungarna på jorden.
²⁹ Jag ska bevara min nåd
        mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom
        ska stå fast.
^30 (AY) Jag ska låta hans ätt^[i]
        bestå i evighet
    och hans tron
        så länge himlen är till.

³¹ Om hans barn överger
        min undervisning
    och inte följer mina befallningar,
^32 (AZ) om de bryter mina lagar
    och inte håller mina bud,
³³ då ska jag straffa deras brott med ris
    och deras synd med plågor.
³⁴ Men min nåd
        ska jag inte ta ifrån honom,
    jag ska inte svika min trofasthet.
^35 (BA) Jag ska inte bryta mitt förbund,
    det mina läppar har sagt
        ska jag inte ändra.
^36 (BB) En gång för alla
        har jag svurit vid min helighet,
    jag sviker inte David:
^37 (BC) Hans ätt ska bestå för evigt
    och hans tron som solen inför mig,
^38 (BD) den ska bestå som månen
        i evigheters evighet.
    Och vittnet i skyn är trofast." Sela

³⁹ Men nu har du förkastat
    och förskjutit din smorde.
⁴⁰ Du har upplöst förbundet
        med din tjänare,
    du har vanärat hans krona
        och kastat den till marken.
^41 (BE) Du har rivit alla hans murar
    och lagt hans borgar i ruiner.
^42 (BF) Alla som passerar på vägen
        plundrar honom,
    han blir hånad av sina grannar.
⁴³ Du lyfte hans motståndares
        högra hand,
    du lät hans fiender jubla.
⁴⁴ Du lät hans skarpa svärd ge vika
    och stödde honom inte i striden.
⁴⁵ Du har gjort slut på hans glans
    och slagit hans tron till jorden.
⁴⁶ Du har förkortat
        hans ungdoms dagar,
    du har täckt honom med skam.
        Sela

^47 (BG) Hur länge, Herre,
        ska du hålla dig helt dold?
    Hur länge ska din vrede
        brinna som eld?
^48 (BH) Tänk på hur kort mitt liv är,
    hur förgängliga^[j] du skapat
        alla människors barn.
⁴⁹ Vem kan leva och slippa se döden,
    vem kan rädda sin själ
        från dödsrikets våld? Sela

^50 (BI) Herre, var är dina nådegärningar
        från förr
    som du lovade David med ed
        i din trofasthet?
⁵¹ Herre, tänk på dina tjänares^[k] vanära,
    vad jag bär inom mig
        från de många folken,
⁵² hur dina fiender hånar, Herre,
    hur de hånar din smordes fotspår.

⁵³ Välsignad är Herren i evighet!
    Amen, amen.

    än huset fullt
        av festmat^[a] och gräl.

² Klok tjänare får råda över
        odåga till son
    och dela arvet med bröderna.

^3 (B) Degeln prövar silvret
        och ugnen guldet,
    Herren prövar hjärtan.

⁴ En ond människa lyssnar till
        onda tungor,
    en lögnare lånar sitt öra
        åt fördärvligt prat.

^5 (C) Den som hånar den fattige
        smädar hans Skapare,
    den som är skadeglad
        blir inte ostraffad.

^6 (D) Barnbarn är de gamlas krona,
    barnens stolthet är deras fäder.

⁷ Stora ord passar inte dåren,
    än mindre lögnaktigt tal en furste.

⁸ Mutan är som en amulett
        i givarens ögon,
    vart han än vänder sig
        har han framgång.

^9 (E) Den som skyler en synd
        främjar^[b] kärlek,
    den som ältar en sak
        skiljer vänner åt.

^10 (F) En tillrättavisning
        tar mer på den förståndige
    än hundra slag på dåren.

¹¹ Upprorsmakaren vill bara ont^[c],
    en grym budbärare
        ska sändas mot honom.

¹² Hellre möta en björn
        som mist sina ungar
    än en dåre i hans oförnuft.

^13 (G) Om någon lönar gott med ont
    lämnar ondskan aldrig hans hus.

¹⁴ Att börja ett gräl
        är att öppna en dammlucka,
    sluta innan striden bryter ut.

^15 (H) Den som friar en brottsling
    och den som fördömer
        en rättfärdig
    är båda avskyvärda för Herren.

¹⁶ Vad hjälper pengar i dårens hand?
    Kan han köpa vishet
        när han saknar vett?

^17 (I) En väns kärlek består alltid,
    en broder föds för att hjälpa i nöd.

^18 (J) Utan vett är den som ger handslag
    och går i borgen för sin nästa.

^19 (K) Den som älskar synd älskar strid,
    den som gör sin port hög
        söker sin undergång.

^20 (L) Den som har falskt hjärta
        finner ingen lycka,
    den som har oärlig tunga
        faller i olycka.

^21 (M) Den som har en odåga till son
        får sorg,
    en dåres far har ingen glädje.

^22 (N) Glatt hjärta ger god läkedom,
    brutet mod
        suger märgen ur benen.

^23 (O) Den gudlöse
        tar fram mutor ur fickan^[d]
    för att vränga rättens vägar.

^24 (P) Den förståndige
        har visheten för ögonen,
    dårens blick går till jordens ände.

^25 (Q) En dåraktig son
        är en grämelse för sin far
    och en bitter sorg
        för den mor som fött honom.

²⁶ Att bötfälla den oskyldige
        är illa nog,
    men att slå ädla män
        strider mot all rätt.

^27 (R) Den som har vett spar sina ord,
    en förståndig man
        håller huvudet kallt.

^28 (S) Också dåren anses vis
        när han tiger,
    klok när han stänger sina läppar.