Add parallel Print Page Options

Samtal med tre vänner

(3:1—27:23)

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.

Han sa:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
    och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
Må den dagen vändas i mörker!
    Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
    Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
    Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
    och aldrig mer träda in i någon månad.
Må den natten vara ofruktsam,
    och låt inget glädjerop höras i den.
Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
    av dem som kan mana fram Leviatan.
Må dess morgonstjärnor förmörkas,
    låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10     för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[a] döljas för min syn.

11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
    förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
    och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
    sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
    som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
    och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
    som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
    och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
    de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
    och slaven blir fri från sin herre.

20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
    och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
    eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
    när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
    vars väg är dold,
instängd av Gud?
24     Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25     Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
    bara bekymmer.

Footnotes

  1. 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.

Jobs första tal: Han förbannar sin födelsedag

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. Han sade:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt som sade: "En pojke är avlad."
Må den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
Må mörkret och dödsskuggan återkräva den
och molnen sänka sig ner över den.
    Må mörker förskräcka den under dagen.
Den natten må gripas av tjockaste mörker.
Den må ej fröjdas bland årets dagar
eller finna rum inom månadernas krets.
Ja, den natten må bli ofruktsam,
    jubel må ej höras under den.
Må de som besvärjer dagar förbanna den,
de som förmår mana fram
    Leviatan.[a]
Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,
må den förgäves vänta efter ljus,
    må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10 Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv
och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.

11 Varför fick jag inte dö vid födelsen,
förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12 Varför fanns knän som tog emot mig,
varför bröst där jag fick di?
13 Jag hade då legat i ro,
    jag hade då sovit och vilat
14 tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,
som byggde åt sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
16 Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,
som ett barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar inte de ogudaktiga längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
    de hör ej någon slavdrivares röst.
19 Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
21 som längtar efter döden, utan att den kommer,
och söker efter den mer än efter någon skatt,
22 som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,
när de finner sin grav?
23 Varför ges liv åt en man vars väg är dold,
åt en man instängd av Gud?
24 Suckan har blivit mitt dagliga bröd,
och som vatten strömmar mina klagorop.
25 Ty det som förskräckte mig drabbar mig,
vad jag fasade för kommer över mig.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.

Footnotes

  1. Job 3:8 Leviatan Se not till 40:20.

Plaintes de Job; il maudit le jour de sa naissance

Après cela, Job ouvrit la bouche et maudit le jour de sa naissance.

Il prit la parole et dit:

Périsse le jour où je suis né,
Et la nuit qui dit: Un enfant mâle est conçu!
Ce jour! qu’il se change en ténèbres,
Que Dieu n’en ait point souci dans le ciel,
Et que la lumière ne rayonne plus sur lui!
Que l’obscurité et l’ombre de la mort s’en emparent,
Que des nuées établissent leur demeure au-dessus de lui,
Et que de noirs phénomènes l’épouvantent!
Cette nuit! que les ténèbres en fassent leur proie,
Qu’elle disparaisse de l’année,
Qu’elle ne soit plus comptée parmi les mois!
Que cette nuit devienne stérile,
Que l’allégresse en soit bannie!
Qu’elle soit maudite par ceux qui maudissent les jours[a],
Par ceux qui savent exciter le léviathan[b]!
Que les étoiles de son crépuscule s’obscurcissent,
Qu’elle attende en vain la lumière,
Et qu’elle ne voie point les paupières de l’aurore!
10 Car elle n’a pas fermé le sein qui me conçut,
Ni dérobé la souffrance à mes regards.
11 Pourquoi ne suis-je pas mort dans le ventre de ma mère?
Pourquoi n’ai-je pas expiré au sortir de ses entrailles?
12 Pourquoi ai-je trouvé des genoux pour me recevoir,
Et des mamelles pour m’allaiter?
13 Je serais couché maintenant, je serais tranquille,
Je dormirais, je reposerais,
14 Avec les rois et les grands de la terre,
Qui se bâtirent des mausolées,
15 Avec les princes qui avaient de l’or,
Et qui remplirent d’argent leurs demeures.
16 Ou je n’existerais pas, je serais comme un avorton caché,
Comme des enfants qui n’ont pas vu la lumière.
17 Là ne s’agitent plus les méchants,
Et là se reposent ceux qui sont fatigués et sans force;
18 Les captifs sont tous en paix,
Ils n’entendent pas la voix de l’oppresseur;
19 Le petit et le grand sont là,
Et l’esclave n’est plus soumis à son maître.
20 Pourquoi donne-t-il[c] la lumière à celui qui souffre,
Et la vie à ceux qui ont de l’amertume dans l’âme,
21 Qui espèrent en vain la mort,
Et qui la convoitent plus qu’un trésor,
22 Qui seraient transportés de joie
Et saisis d’allégresse, s’ils trouvaient le tombeau?
23 A l’homme qui ne sait où aller,
Et que Dieu cerne de toutes parts?
24 Mes soupirs sont ma nourriture,
Et mes cris se répandent comme l’eau.
25 Ce que je crains, c’est ce qui m’arrive;
Ce que je redoute, c’est ce qui m’atteint.
26 Je n’ai ni tranquillité, ni paix, ni repos,
Et le trouble s’est emparé de moi.

Footnotes

  1. Job 3:8 Ceux qui maudissent les jours, magiciens ou enchanteurs qui attiraient sur certains jours des calamités ou des désastres
  2. Job 3:8 Le léviathan, monstre marin, spécialement le crocodile. Au figuré, ce mot désigne une puissance ennemie
  3. Job 3:20 Pourquoi donne-t-il... c.-à-d. pourquoi Dieu donne-t-il...