Font Size
Job 3
La Biblia de las Américas
Job 3
La Biblia de las Américas
Lamentos de Job
3 Después abrió Job su boca y maldijo el día de su nacimiento[a]. 2 Y Job dijo[b]:
3 (A)Perezca el día en que yo nací,
y la noche que dijo: «Un varón ha sido concebido».
4 Sea ese día tinieblas,
no lo tome en cuenta Dios desde lo alto,
ni resplandezca sobre él la luz.
5 Apodérense de él tinieblas y densa oscuridad(B),
pósese sobre él una nube,
llénelo de terror la negrura del día.
6 Y en cuanto a aquella noche, apodérense de ella las tinieblas;
que no se alegre entre los días del año,
ni se cuente en el número de los meses.
7 He aquí, sea estéril aquella noche,
no entren en ella gritos de júbilo.
8 Maldíganla los que maldicen el día,
los que están listos[c] para despertar a Leviatán[d](C).
9 Oscurézcanse las estrellas de su alba;
que espere la luz mas no la tenga,
que tampoco vea el rayar[e] de la aurora;
10 porque no cerró las puertas[f] del vientre de mi madre,
ni escondió la aflicción de mis ojos.
11 ¿Por qué no morí yo al nacer[g],
o expiré al salir del vientre(D)?
12 ¿Por qué me recibieron las rodillas,
y para qué los pechos que me dieron de mamar?
13 Porque ahora yo yacería tranquilo;
dormiría, y entonces tendría descanso(E)
14 con los reyes(F) y los consejeros(G) de la tierra,
que reedificaron ruinas(H) para sí;
15 o con príncipes(I) que tenían oro,
que llenaban sus casas de plata(J).
16 O como aborto desechado[h], yo no existiría,
como los niños que nunca vieron la luz.
17 Allí los impíos cesan de airarse,
y allí reposan los cansados[i](K).
18 Juntos reposan los prisioneros;
no oyen la voz del capataz.
19 Allí están los pequeños y los grandes,
y el esclavo es libre de su señor.
20 ¿Por qué se da luz al que sufre(L),
y vida al amargado de alma;
21 a los que ansían[j] la muerte, pero no llega[k](M),
y cavan por ella más que por tesoros(N);
22 que se alegran sobremanera,
y se regocijan cuando encuentran el sepulcro?
23 ¿Por qué dar luz al hombre cuyo camino está escondido(O),
y a quien Dios ha cercado(P)?
24 Porque al ver mi alimento(Q) salen mis gemidos,
y mis clamores se derraman como agua(R).
25 Pues lo que temo[l] viene sobre mí,
y lo que me aterroriza me sucede(S).
26 No tengo reposo ni estoy tranquilo,
no descanso, sino que me viene turbación(T).
Footnotes
- Job 3:1 Lit., su día
- Job 3:2 Lit., respondió, y dijo
- Job 3:8 O, son hábiles
- Job 3:8 O, al monstruo marino
- Job 3:9 Lit., los párpados
- Job 3:10 O, la abertura
- Job 3:11 Lit., desde la matriz
- Job 3:16 Lit., oculto
- Job 3:17 Lit., cansados de fuerzas
- Job 3:21 Lit., esperan
- Job 3:21 Lit., hay ninguna
- Job 3:25 Lit., el temor que yo temo
Job 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Samtal med tre vänner
(3:1—27:23)
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.
2 Han sa:
3 Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
4 Må den dagen vändas i mörker!
Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
5 Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
6 Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
och aldrig mer träda in i någon månad.
7 Må den natten vara ofruktsam,
och låt inget glädjerop höras i den.
8 Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
av dem som kan mana fram Leviatan.
9 Må dess morgonstjärnor förmörkas,
låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10 för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[a] döljas för min syn.
11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
och slaven blir fri från sin herre.
20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
vars väg är dold,
instängd av Gud?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
bara bekymmer.
Footnotes
- 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.
Job 3
New International Version
Job 3
New International Version
Job Speaks
3 After this, Job opened his mouth and cursed the day of his birth.(A) 2 He said:
3 “May the day of my birth perish,
and the night that said, ‘A boy is conceived!’(B)
4 That day—may it turn to darkness;
may God above not care about it;
may no light shine on it.
5 May gloom and utter darkness(C) claim it once more;
may a cloud settle over it;
may blackness overwhelm it.
6 That night—may thick darkness(D) seize it;
may it not be included among the days of the year
nor be entered in any of the months.
7 May that night be barren;
may no shout of joy(E) be heard in it.
8 May those who curse days[a] curse that day,(F)
those who are ready to rouse Leviathan.(G)
9 May its morning stars become dark;
may it wait for daylight in vain
and not see the first rays of dawn,(H)
10 for it did not shut the doors of the womb on me
to hide trouble from my eyes.
11 “Why did I not perish at birth,
and die as I came from the womb?(I)
12 Why were there knees to receive me(J)
and breasts that I might be nursed?
13 For now I would be lying down(K) in peace;
I would be asleep and at rest(L)
14 with kings and rulers of the earth,(M)
who built for themselves places now lying in ruins,(N)
15 with princes(O) who had gold,
who filled their houses with silver.(P)
16 Or why was I not hidden away in the ground like a stillborn child,(Q)
like an infant who never saw the light of day?(R)
17 There the wicked cease from turmoil,(S)
and there the weary are at rest.(T)
18 Captives(U) also enjoy their ease;
they no longer hear the slave driver’s(V) shout.(W)
19 The small and the great are there,(X)
and the slaves are freed from their owners.
20 “Why is light given to those in misery,
and life to the bitter of soul,(Y)
21 to those who long for death that does not come,(Z)
who search for it more than for hidden treasure,(AA)
22 who are filled with gladness
and rejoice when they reach the grave?(AB)
23 Why is life given to a man
whose way is hidden,(AC)
whom God has hedged in?(AD)
24 For sighing(AE) has become my daily food;(AF)
my groans(AG) pour out like water.(AH)
25 What I feared has come upon me;
what I dreaded(AI) has happened to me.(AJ)
26 I have no peace,(AK) no quietness;
I have no rest,(AL) but only turmoil.”(AM)
Footnotes
- Job 3:8 Or curse the sea
Job 3
King James Version
Job 3
King James Version
3 After this opened Job his mouth, and cursed his day.
2 And Job spake, and said,
3 Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said, There is a man child conceived.
4 Let that day be darkness; let not God regard it from above, neither let the light shine upon it.
5 Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.
6 As for that night, let darkness seize upon it; let it not be joined unto the days of the year, let it not come into the number of the months.
7 Lo, let that night be solitary, let no joyful voice come therein.
8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.
9 Let the stars of the twilight thereof be dark; let it look for light, but have none; neither let it see the dawning of the day:
10 Because it shut not up the doors of my mother's womb, nor hid sorrow from mine eyes.
11 Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly?
12 Why did the knees prevent me? or why the breasts that I should suck?
13 For now should I have lain still and been quiet, I should have slept: then had I been at rest,
14 With kings and counsellors of the earth, which build desolate places for themselves;
15 Or with princes that had gold, who filled their houses with silver:
16 Or as an hidden untimely birth I had not been; as infants which never saw light.
17 There the wicked cease from troubling; and there the weary be at rest.
18 There the prisoners rest together; they hear not the voice of the oppressor.
19 The small and great are there; and the servant is free from his master.
20 Wherefore is light given to him that is in misery, and life unto the bitter in soul;
21 Which long for death, but it cometh not; and dig for it more than for hid treasures;
22 Which rejoice exceedingly, and are glad, when they can find the grave?
23 Why is light given to a man whose way is hid, and whom God hath hedged in?
24 For my sighing cometh before I eat, and my roarings are poured out like the waters.
25 For the thing which I greatly feared is come upon me, and that which I was afraid of is come unto me.
26 I was not in safety, neither had I rest, neither was I quiet; yet trouble came.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.