Print Page Options

Idinaing ni Job ang Ginagawa sa Kanya ng Diyos

16 Nang magkagayo'y sumagot si Job, at sinabi,

“Ako'y nakarinig ng maraming ganyang bagay;
    kahabag-habag na mga mang-aaliw kayong lahat.
Magwawakas ba ang mga mahahanging salita?
    O anong nag-uudyok sa iyo upang ikaw ay sumagot?
Ako ma'y makapagsasalita ring gaya mo,
    kung ang iyong kaluluwa ay nasa kalagayan ng aking kaluluwa,
ako'y makapagdudugtong ng mga salita laban sa iyo,
    at maiiiling ang aking ulo sa iyo.
Maaari kong palakasin kayo ng aking bibig,
    at ang pag-aliw ng aking mga labi ay mag-aalis ng inyong sakit.

“Kapag ako'y nagsasalita, ang aking kirot ay hindi nawawala,
    at kapag ako'y tumatahimik, gaano dito ang lumalayo sa akin?
Ngunit ngayon ako'y pinapanghina niya,
    nilansag niya ang aking buong pulutong.
At ako'y pinagdalamhati niya,
    na siyang saksi laban sa akin,
at ang aking kapayatan ay bumabangon laban sa akin,
    ito'y nagpapatotoo sa aking mukha.
Niluray niya ako sa kanyang kapootan, at kinamuhian ako;
    pinapagngalit niya sa akin ang kanyang mga ngipin;
    pinandidilatan ako ng mga mata ng kaaway ko.
10 Kanilang pinagbubukahan ako ng kanilang bibig,
    nakakahiyang sinampal nila ako sa mukha,
    sila'y nagsama-sama laban sa akin.
11 Ibinigay ako ng Diyos sa di banal,
    at inihagis ako sa kamay ng masasama.
12 Ako'y nasa kaginhawahan at kanyang niligalig akong mainam;
    sinunggaban niya ako sa leeg, at pinagpira-piraso ako;
inilagay naman niya ako upang kanyang tudlain.
13 Pinalibutan ako ng kanyang mga mamamana,
kanyang sinaksak ang aking mga bato, at hindi nagpatawad;
    kanyang ibinuhos ang aking apdo sa lupa.
14 Kanyang binugbog ako nang paulit-ulit;
    dinaluhong niya ako na gaya ng isang mandirigma.
15 Tumahi ako para sa aking katawan ng damit-sako,
    at ang aking lakas sa alabok ay inilugmok ako.
16 Ang aking mukha ay namumula sa pag-iyak,
    at sa aking mga pilik-mata ay pusikit na kadiliman;
17 bagaman walang karahasan sa aking mga kamay,
    at ang aking dalangin ay malinis.

18 “O lupa, ang aking dugo ay huwag mong tabunan,
    at hayaang huwag makatagpo ang aking daing ng lugar na kapahingahan.
19 Kahit(A) na ngayon, ang aking saksi ay nasa kalangitan,
    at siyang nagtatanggol sa akin ay nasa kaitaasan.
20 Tinutuya ako ng aking mga kaibigan;
    ang aking mata ay nagbubuhos ng mga luha sa Diyos.
21 Mayroon sanang taong makiusap sa Diyos;
    gaya ng tao sa kanyang kapwa.
22 Sapagkat pagsapit ng ilang taon,
    ako'y tutungo sa daan na hindi ko na babalikan.

'Job 16 ' not found for the version: Ang Bagong Tipan: Filipino Standard Version.

Job

16 Then Job replied:

“I have heard many things like these;
    you are miserable comforters,(A) all of you!(B)
Will your long-winded speeches never end?(C)
    What ails you that you keep on arguing?(D)
I also could speak like you,
    if you were in my place;
I could make fine speeches against you
    and shake my head(E) at you.
But my mouth would encourage you;
    comfort(F) from my lips would bring you relief.(G)

“Yet if I speak, my pain is not relieved;
    and if I refrain, it does not go away.(H)
Surely, God, you have worn me out;(I)
    you have devastated my entire household.(J)
You have shriveled me up—and it has become a witness;
    my gauntness(K) rises up and testifies against me.(L)
God assails me and tears(M) me in his anger(N)
    and gnashes his teeth at me;(O)
    my opponent fastens on me his piercing eyes.(P)
10 People open their mouths(Q) to jeer at me;(R)
    they strike my cheek(S) in scorn
    and unite together against me.(T)
11 God has turned me over to the ungodly
    and thrown me into the clutches of the wicked.(U)
12 All was well with me, but he shattered me;
    he seized me by the neck and crushed me.(V)
He has made me his target;(W)
13     his archers surround me.(X)
Without pity, he pierces(Y) my kidneys
    and spills my gall on the ground.
14 Again and again(Z) he bursts upon me;
    he rushes at me like a warrior.(AA)

15 “I have sewed sackcloth(AB) over my skin
    and buried my brow in the dust.(AC)
16 My face is red with weeping,(AD)
    dark shadows ring my eyes;(AE)
17 yet my hands have been free of violence(AF)
    and my prayer is pure.(AG)

18 “Earth, do not cover my blood;(AH)
    may my cry(AI) never be laid to rest!(AJ)
19 Even now my witness(AK) is in heaven;(AL)
    my advocate is on high.(AM)
20 My intercessor(AN) is my friend[a](AO)
    as my eyes pour out(AP) tears(AQ) to God;
21 on behalf of a man he pleads(AR) with God
    as one pleads for a friend.

22 “Only a few years will pass
    before I take the path of no return.(AS)

Footnotes

  1. Job 16:20 Or My friends treat me with scorn

16 Därefter tog Job till orda och sade:

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

16 Then Job answered and said,

I have heard many such things: miserable comforters are ye all.

Shall vain words have an end? or what emboldeneth thee that thou answerest?

I also could speak as ye do: if your soul were in my soul's stead, I could heap up words against you, and shake mine head at you.

But I would strengthen you with my mouth, and the moving of my lips should asswage your grief.

Though I speak, my grief is not asswaged: and though I forbear, what am I eased?

But now he hath made me weary: thou hast made desolate all my company.

And thou hast filled me with wrinkles, which is a witness against me: and my leanness rising up in me beareth witness to my face.

He teareth me in his wrath, who hateth me: he gnasheth upon me with his teeth; mine enemy sharpeneth his eyes upon me.

10 They have gaped upon me with their mouth; they have smitten me upon the cheek reproachfully; they have gathered themselves together against me.

11 God hath delivered me to the ungodly, and turned me over into the hands of the wicked.

12 I was at ease, but he hath broken me asunder: he hath also taken me by my neck, and shaken me to pieces, and set me up for his mark.

13 His archers compass me round about, he cleaveth my reins asunder, and doth not spare; he poureth out my gall upon the ground.

14 He breaketh me with breach upon breach, he runneth upon me like a giant.

15 I have sewed sackcloth upon my skin, and defiled my horn in the dust.

16 My face is foul with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;

17 Not for any injustice in mine hands: also my prayer is pure.

18 O earth, cover not thou my blood, and let my cry have no place.

19 Also now, behold, my witness is in heaven, and my record is on high.

20 My friends scorn me: but mine eye poureth out tears unto God.

21 O that one might plead for a man with God, as a man pleadeth for his neighbour!

22 When a few years are come, then I shall go the way whence I shall not return.