¹⁰ Du låter källor flyta fram i dalarna,
    de forsar fram mellan bergen.
¹¹ De vattnar markens alla djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
¹² Vid dem har himlens fåglar
        sina bon,
    bland grenarna hörs deras sång.
¹³ Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av det du skapar.
^14 [a]Du låter gräs skjuta upp för djuren
        och örter till människans tjänst^[b].
    Så låter du bröd
        komma från jorden,
^15 [c]och vin som ger glädje
        åt människans hjärta.
    Med olja ger du glans
        åt hennes ansikte,
    och brödet styrker hennes hjärta.

¹⁶ Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar
        som han har planterat.
¹⁷ Fåglarna bygger där sina bon,
    storken har sitt hem i cypresserna.
¹⁸ Stenbockarna har fått
        de höga bergen,
    klyftorna är klippgrävlingars
        tillflykt.

^19 [d]Månen har du gjort
        för att visa tider,
    solen vet när den ska gå ner.
²⁰ Du sänder mörker
        och det blir natt,
    då kommer skogens alla djur
        i rörelse.
^21 [e]Unga lejon ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
²² Solen går upp,
    då drar de sig undan
        och lägger sig ner i sina hålor.
²³ Då går människan ut till sin gärning
    och arbetar tills kvällen kommer.
^24 [f]Hur mångfaldiga
        är inte dina verk, Herre!
    Med vishet har du gjort dem alla,
        jorden är full av vad du har
            skapat.
^25 [g]Där är havet, det stora och vida,
    med ett oräkneligt vimmel av djur,
        både stora och små.
^26 [h]Där går skeppen fram,
    och Leviatan som du skapat
        för att leka där.
^27 [i]Alla hoppas de på dig,
    att du ska ge dem mat i rätt tid.
^28 [j]Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand
        och de mättas av goda gåvor.
^29 [k]Du döljer ditt ansikte
        och de blir förskräckta,
    du tar ifrån dem deras ande,
        de dör och blir åter till stoft.
^30 [l]Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.