Prolog

(A) I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda. Han hade fått sju söner och tre döttrar. Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.

Hans söner brukade hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. (B) När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem[a]. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem, för Job tänkte: ”Kanske har mina barn syndat och förbannat[b] Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.

Jobs första prövning

(C) En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren[c] kom också med bland dem. (D) Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade Herren: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Då sade Herren till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Åklagaren svarade Herren: ”Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 (E) Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” 12 Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från Herrens ansikte.

13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna[d] till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

16 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Guds eld föll från himlen[e] och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

17 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Kaldeerna[f] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

18 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

20 (F) Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 (G) Han sade:

Naken kom jag ur min moders liv,
        och naken ska jag återvända dit.
    Herren gav och Herren tog.
        Lovat är Herrens namn!

22 (H) Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Footnotes

  1. 1:5 sände Job bud efter dem för att helga dem   Annan översättning: ”såg Job till att helga dem”.
  2. 1:5 förbannat   Ordagrant: ”välsignat”, en förskönande omskrivning (även i 1:11, 2:5, 9, jfr 1 Kung 21:10).
  3. 1:6 Åklagaren   Hebr. Satán, som betyder ”åklagare” eller ”fiende” (jfr Sak 3:1, Upp 12:9f).
  4. 1:15 sabeerna   Folkslag från Saba, nuvarande Jemen i södra delen av arabiska halvön.
  5. 1:16 Guds eld föll från himlen   Syftar kanske på blixtnedslag (jfr 2 Mos 9:23 med not).
  6. 1:17 Kaldeerna   Folkslag från Mesopotamien (jfr 1 Mos 11:31, Jes 13:19).

En god och framgångsrik person

I landet Us bodde en man som hette Job. Han var en god man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont.

Job hade en stor familj med sju söner och tre döttrar och var oerhört rik.

Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, och han hade en mängd tjänare. Ja, han var den rikaste boskapsägaren i hela området.

Jobs söner brukade turas om att bjuda sina systrar och bröder till fester i sina hem, där de åt och drack tillsammans.

När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: Kanske mina barn har syndat och vänt sig bort från Gud i sina hjärtan. Så gjorde Job varje gång.

En dag när änglarna kom fram inför Herren, var Satan, Åklagaren, tillsammans med dem.

Varifrån kommer du? frågade Herren vänd till Satan. Från en färd runt hela jorden, svarade Satan.

Satan gör Job fattig

Har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och ärlig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.

Varför skulle han inte vara gudfruktig, när du lönar honom som du gör? sa Satan hånfullt.

10 Du har alltid skyddat både honom, hans hus och tillhörigheter från all skada. Du har välsignat allt han gör och förökat hans boskap! Se bara hur rik han är! Det är inte underligt att han tillber dig!

11 Men ta ifrån honom hans rikedomar, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!

12-13 Herren svarade Satan: Du får göra vad du vill med hans rikedomar, men Job själv får du inte komma vid.Satan lämnade Herren, och mycket riktigt, inte långt därefter, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, hände det.

14-15 En budbärare kom rusande till Jobs hus med nyheten: Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabeerna gick till anfall, drog i väg med djuren och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Ja, jag är den ende som kom undan.

16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan med fler dåliga nyheter: Blixten slog ner och brände upp alla dina får och herdarna som vallade dem. Det är bara jag som har kommit undan.

17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en budbärare inrusande och upplyste Job: Kaldeerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort dina kameler. De har även dödat dina tjänare. Jag är den ende som har kommit undan.

18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem,

19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i huset, så att taket störtade in och dödade allesammans. Bara jag klarade mig.

20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel i sorg och förtvivlan. Han rakade av allt hår på huvudet, föll ner på marken inför Gud och sa:

21 Jag kom naken ur min mors liv, och jag kan ingenting ta med mig när jag dör. Herren gav mig allt jag hade. Nu har han tagit tillbaka det. Välsignat vare Herrens namn.

22 Trots allt som hade hänt syndade inte Job och smädade inte Herren.

Job and His Family

There was a man in the country of Uz(A) named Job.(B) He was a man of perfect integrity,(C) who feared God and turned away from evil.(D) He had seven sons and three daughters. His estate included 7,000 sheep, 3,000 camels, 500 yoke of oxen, 500 female donkeys, and a very large number of servants. Job was the greatest man among all the people of the east.

His sons used to take turns having banquets at their homes. They would send an invitation to their three sisters to eat and drink with them. Whenever a round of banqueting was over, Job would send for his children and purify them, rising early in the morning to offer burnt offerings for[a] all of them. For Job thought: Perhaps my children have sinned, having cursed God in their hearts. This was Job’s regular practice.

Satan’s First Test of Job

One day the sons of God(E) came to present themselves before the Lord, and Satan[b] also came with them. The Lord asked Satan, “Where have you come from?”

“From roaming through the earth,”(F) Satan answered Him, “and walking around on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you considered My servant Job? No one else on earth is like him, a man of perfect integrity, who fears God and turns away from evil.”

Satan answered the Lord, “Does Job fear God for nothing? 10 Haven’t You placed a hedge around(G) him, his household, and everything he owns? You have blessed the work of his hands, and his possessions have increased in the land. 11 But stretch out Your hand and strike(H) everything he owns, and he will surely curse You to Your face.”

12 “Very well,” the Lord told Satan, “everything he owns is in your power. However, you must not lay a hand on Job himself.” So Satan left the Lord’s presence.

13 One day when Job’s sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house, 14 a messenger came to Job and reported: “While the oxen were plowing and the donkeys grazing nearby, 15 the Sabeans(I) swooped down and took them away. They struck down the servants with the sword, and I alone have escaped to tell you!”

16 He was still speaking when another messenger came and reported: “A lightning storm[c] struck from heaven.(J) It burned up the sheep and the servants and devoured them, and I alone have escaped to tell you!”

17 That messenger was still speaking when yet another came and reported: “The Chaldeans formed three bands, made a raid on the camels, and took them away. They struck down the servants with the sword, and I alone have escaped to tell you!”

18 He was still speaking when another messenger came and reported: “Your sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house. 19 Suddenly a powerful wind swept in from the desert and struck the four corners of the house. It collapsed on the young people so that they died, and I alone have escaped to tell you!”

20 Then Job stood up, tore(K) his robe, and shaved(L) his head.[d] He fell to the ground and worshiped, 21 saying:

Naked I came from my mother’s womb,(M)
and naked I will leave this life.[e](N)
The Lord gives, and the Lord takes away.
Praise the name of Yahweh.(O)

22 Throughout all this Job did not sin or blame God for anything.[f](P)

Footnotes

  1. Job 1:5 Lit for the number of
  2. Job 1:6 Or the adversary
  3. Job 1:16 Lit The fire of God
  4. Job 1:20 This custom demonstrated mourning.
  5. Job 1:21 Lit will return there; Ps 139:13,15
  6. Job 1:22 Lit or ascribe blame to God