Add parallel Print Page Options

May isang lalake sa lupain ng Uz, na ang pangalan ay Job; at ang lalaking yaon ay sakdal at matuwid, at natatakot sa Dios, at humihiwalay sa kasamaan.

At may ipinanganak sa kaniya na pitong anak na lalake at tatlong anak na babae.

Ang kaniyang pag-aari naman ay pitong libong tupa, at tatlong libong kamelyo, at limang daang magkatuwang na baka, at limang daang asnong babae, at isang totoong malaking sangbahayan; na anopa't ang lalaking ito ay siyang pinaka dakila sa lahat na mga anak ng silanganan.

At ang kaniyang mga anak ay nagsiyaon at nagsipagdaos ng kapistahan sa bahay ng bawa't isa sa kanikaniyang kaarawan; at sila'y nangagsugo, at ipinatawag ang kanilang tatlong kapatid na babae upang magsikain at magsiinom na kasalo nila.

At nangyari, nang makaraan ang mga kaarawan ng kanilang pagpipista, na si Job ay nagsugo, at pinapagbanal sila, at bumangong maaga sa kinaumagahan, at naghandog ng mga handog na susunugin ayon sa bilang nilang lahat: sapagka't sinabi ni Job, Marahil ang aking mga anak ay nangagkasala, at itinakuwil ang Dios sa kanilang mga puso. Ganito ang ginawa ni Job na palagi.

Isang araw nga nang ang mga anak ng Dios ay magsiparoon na magsiharap sa Panginoon, na si Satanas ay naparoon din naman na kasama nila.

At sinabi ng Panginoon kay Satanas, Saan ka nanggaling? Nang magkagayo'y sumagot si Satanas sa Panginoon, at nagsabi, Sa pagpaparoo't parito sa lupa, at sa pagmamanhik manaog doon.

At sinabi ng Panginoon kay Satanas, Iyo bang pinansin ang aking lingkod na si Job? sapagka't walang gaya niya sa lupa, na sakdal at matuwid na lalake, na natatakot sa Dios at humihiwalay sa kasamaan.

Nang magkagayo'y sumagot si Satanas sa Panginoon, at nagsabi, Natatakot ba ng walang kabuluhan si Job sa Dios?

10 Hindi mo ba kinulong siya, at ang kaniyang sangbahayan, at ang lahat niyang tinatangkilik, sa bawa't dako? iyong pinagpala ang gawa ng kaniyang mga kamay, at ang kaniyang pag-aari ay dumami sa lupain.

11 Nguni't pagbuhatan mo siya ng iyong kamay ngayon, at galawin mo ang lahat niyang tinatangkilik, at itatakuwil ka niya ng mukhaan,

12 At sinabi ng Panginoon kay Satanas, Narito, lahat niyang tinatangkilik ay nangasa iyong kapangyarihan; siya lamang ang huwag mong pagbuhatan ng iyong kamay. Sa gayo'y lumabas si Satanas na mula sa harapan ng Panginoon.

13 At nangyari isang araw, nang ang kaniyang mga anak na lalake at babae ay nagsisikain at nagsisiinom ng alak sa bahay ng kanilang kapatid na panganay.

14 Na dumating ang isang sugo kay Job, at nagsabi, Ang mga baka ay nagsisipagararo, at ang mga asno ay nagsisisabsab sa siping nila:

15 At dinaluhong ng mga Sabeo, at pinagdadala; oo, kanilang pinatay ng talim ng tabak ang mga bataan; at ako lamang ang nakatanang magisa upang magsaysay sa iyo.

16 Samantalang siya'y nagsasalita pa, ay dumating naman ang iba, at nagsabi, Ang apoy ng Dios ay nalaglag mula sa langit, at sinunog ang mga tupa, at ang mga bataan, at pinagsupok; at ako lamang ang nakatanang magisa upang magsaysay sa iyo.

17 Samantalang siya'y nagsasalita pa, ay dumating naman ang iba, at nagsabi, Ang mga Caldeo ay nagtatlong pulutong, at dumaluhong sa mga kamelyo, at pinagdadala, oo, at pinatay ng talim ng tabak ang mga bataan; at ako lamang ang nakatanang magisa upang magsaysay sa iyo.

18 Samantalang siya'y nagsasalita pa, ay dumating naman ang iba, at nagsabi, Ang iyong mga anak na lalake at babae ay nagsisikain at nagsisiinom ng alak sa bahay ng kanilang kapatid na panganay:

19 At, narito, dumating ang malakas na hangin na mula sa ilang, at hinampas ang apat na sulok ng bahay, at lumagpak sa mga binata, at sila'y nangamatay; at ako lamang ang nakatanang magisa upang magsaysay sa iyo.

20 Nang magkagayo'y bumangon si Job, at hinapak ang kaniyang balabal, at inahitan ang kaniyang ulo, at nagpatirapa sa lupa at sumamba;

21 At sinabi niya, Hubad akong lumabas sa bahay-bata ng aking ina, at hubad na babalik ako roon: ang Panginoon ang nagbigay, at ang Panginoon ang nagalis; purihin ang pangalan ng Panginoon.

22 Sa lahat ng ito ay hindi nagkasala si Job, ni inari mang mangmang ang Dios.

Job and His Family in Uz

There was a man (A)in the land of Uz, whose name was (B)Job; and that man was (C)blameless and upright, and one who (D)feared God and [a]shunned evil. And seven sons and three daughters were born to him. Also, his possessions were seven thousand sheep, three thousand camels, five hundred yoke of oxen, five hundred female donkeys, and a very large household, so that this man was the greatest of all the [b]people of the East.

And his sons would go and feast in their houses, each on his appointed day, and would send and invite their three sisters to eat and drink with them. So it was, when the days of feasting had run their course, that Job would send and [c]sanctify them, and he would rise early in the morning (E)and offer burnt offerings according to the number of them all. For Job said, “It may be that my sons have sinned and (F)cursed[d] God in their hearts.” Thus Job did regularly.

Satan Attacks Job’s Character

Now (G)there was a day when the sons of God came to present themselves before the Lord, and [e]Satan also came among them. And the Lord said to [f]Satan, “From where do you come?”

So Satan answered the Lord and said, “From (H)going to and fro on the earth, and from walking back and forth on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you [g]considered My servant Job, that there is none like him on the earth, a blameless and upright man, one who fears God and [h]shuns evil?”

So Satan answered the Lord and said, “Does Job fear God for nothing? 10 (I)Have You not [i]made a hedge around him, around his household, and around all that he has on every side? (J)You have blessed the work of his hands, and his possessions have increased in the land. 11 (K)But now, stretch out Your hand and touch all that he has, and he will surely (L)curse[j] You to Your face!”

12 And the Lord said to Satan, “Behold, all that he has is in your [k]power; only do not lay a hand on his person.

So Satan went out from the presence of the Lord.

Job Loses His Property and Children

13 Now there was a day (M)when his sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house; 14 and a messenger came to Job and said, “The oxen were plowing and the donkeys feeding beside them, 15 when the [l]Sabeans [m]raided them and took them away—indeed they have killed the servants with the edge of the sword; and I alone have escaped to tell you!”

16 While he was still speaking, another also came and said, “The fire of God fell from heaven and burned up the sheep and the servants, and [n]consumed them; and I alone have escaped to tell you!”

17 While he was still speaking, another also came and said, “The Chaldeans formed three bands, raided the camels and took them away, yes, and killed the servants with the edge of the sword; and I alone have escaped to tell you!”

18 While he was still speaking, another also came and said, (N)“Your sons and daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house, 19 and suddenly a great wind came from [o]across the wilderness and struck the four corners of the house, and it fell on the young people, and they are dead; and I alone have escaped to tell you!”

20 Then Job arose, (O)tore his robe, and shaved his head; and he (P)fell to the ground and worshiped. 21 And he said:

(Q)“Naked I came from my mother’s womb,
And naked shall I return there.
The Lord (R)gave, and the Lord has (S)taken away;
(T)Blessed be the name of the Lord.”

22 (U)In all this Job did not sin nor charge God with wrong.

Footnotes

  1. Job 1:1 Lit. turned away from
  2. Job 1:3 Lit. sons
  3. Job 1:5 consecrate
  4. Job 1:5 Lit. blessed, but in an evil sense; cf. Job 1:11; 2:5, 9
  5. Job 1:6 Lit. the Adversary
  6. Job 1:7 Lit. the Adversary
  7. Job 1:8 Lit. set your heart on
  8. Job 1:8 Lit. turns away from
  9. Job 1:10 Protected him
  10. Job 1:11 Lit. bless, but in an evil sense; cf. Job 1:5
  11. Job 1:12 Lit. hand
  12. Job 1:15 Lit. Sheba; cf. Job 6:19
  13. Job 1:15 Lit. fell upon
  14. Job 1:16 destroyed
  15. Job 1:19 LXX omits across

A kegyes Jób gazdagsága

Élt Úc földjén egy Jób nevű ember, aki feddhetetlen és becsületes ember volt, félte az Istent, és kerülte a rosszat.

Hét fia és három leánya született neki.

Hétezer juh, háromezer teve, ötszáz pár ökör és ötszáz szamár volt a jószága, és igen sok szolgája volt. Ez az ember tekintélyesebb volt minden keleti embernél.

Fiai lakomát szoktak tartani odahaza, mindegyik a maga napján. Ilyenkor üzentek három nőtestvérüknek, és őket is meghívták, hogy velük együtt egyenek és igyanak.

Amikor azonban a lakoma napjai sorra lejártak, értük küldött Jób, és megszentelte őket úgy, hogy korán reggel fölkelt, és annyi égőáldozatot mutatott be, ahányan voltak. Mert azt gondolta Jób: Hátha vétkeztek a fiaim, és káromolták Istent szívükben. Így szokott tenni Jób minden alkalommal.

A Sátán rágalmazza Jóbot

Történt egy napon, hogy az istenfiak megjelentek, és megálltak az Úr előtt. Velük együtt megjelent a Sátán is.

Az Úr megkérdezte a Sátánt: Honnan jössz? A Sátán ezt felelte az Úrnak: A földön barangoltam, ott jártam-keltem.

Erre ezt mondta az Úr a Sátánnak: Észrevetted-e szolgámat, Jóbot? Nincs hozzá fogható a földön: feddhetetlen és becsületes ember, féli az Istent, és kerüli a rosszat.

A Sátán így felelt az Úrnak: Nem ok nélkül féli Jób az Istent!

10 Hiszen te oltalmazod őt, a házát és mindenét, amije csak van! Keze munkáját megáldottad, és jószága elszaporodott a földön.

11 De nyújtsd csak ki a kezed, és tedd rá arra, amije van, majd káromol még téged!

12 Az Úr ezt felelte a Sátánnak: Mindenét a kezedbe adom, csak rá magára nem vethetsz kezet! És eltávozott a Sátán az Úr elől.

Jób a bajban is istenfélő marad

13 Egyszer, amikor Jób fiai és leányai lakomáztak, és borozgattak elsőszülött testvérük házában,

14 hírnök érkezett Jóbhoz, és így szólt: A marhákkal szántottak, a szamarak pedig mellettük legelésztek.

15 De a sébaiak rájuk rontottak, és elvitték azokat, a legényeket pedig kardélre hányták. Csak én menekültem meg, hogy hírt adhassak neked.

16 Még ez beszélt, amikor megérkezett a másik, és így szólt: Istentől tűz hullott az égből, amely megégette, és elpusztította a juhokat és a legényeket. Csak én menekültem meg, hogy hírt adhassak neked.

17 Még ez beszélt, amikor megérkezett a másik, és így szólt: A káldeusok három csapatban rajtaütöttek a tevéken, és elvitték azokat, a legényeket pedig kardélre hányták. Csak én menekültem meg, hogy hírt adhassak neked.

18 Még ez beszélt, amikor megérkezett a másik, és így szólt: Fiaid és leányaid lakomáztak, és borozgattak elsőszülött testvérük házában.

19 De hirtelen nagy szél támadt a puszta felől, megrendítette a ház négy sarkát, az rászakadt a fiatalokra, és meghaltak. Csak én menekültem meg, hogy hírt adhassak neked.

20 Jób ekkor fölállt, megszaggatta köntösét, és megnyírta a fejét. Azután a földre esve leborult,

21 és így szólt: Mezítelen jöttem ki anyám méhéből, mezítelen is megyek el. Az Úr adta, az Úr vette el. Áldott legyen az Úr neve!

22 Még ebben a helyzetben sem vétkezett Jób, és nem követett el megbotránkoztató dolgot Isten ellen.