^15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.

^19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.

²² Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?

²³ Har jag någonsin bett dig om hjälp?

²⁴ Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!

^25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?

²⁷ Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.

²⁸ Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?

²⁹ Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!

³⁰ Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?

⁹ Mitt folks sår är alltför djupa för att kunna läkas. Herren står beredd vid Jerusalems portar för att straffa staden.

¹⁴ Räkna inte mer med Moreset-Gat, för det finns inget hopp om att rädda den staden. Aksib har lurat kungarna i Israel genom att lova hjälp utan att kunna ge den.