24 Varför har den Allsmäktige

        inga domstider i förvar?
    Varför får inte hans vänner
        se hans dagar?

(A) De flyttar gränsstenar[a],
    de rövar bort hjordar
        och för dem i bet.
(B) De för bort de faderlösas åsna
    och tar änkans ko i pant.
De tränger bort de fattiga
        från vägen,
    alla nödställda i landet
        måste gömma sig.
Se, som vildåsnor i öknen
        går de ut till sin gärning.
    De söker efter mat,
        och hedmarken
            ger dem bröd åt barnen.
De skördar foder på fältet,
    de plockar det som finns kvar[b]
        i den gudlöses vingård.
Nakna ligger de om natten,
        utan kläder,
    de har inget att skyla sig med
        i kölden.
De dränks av skurar från bergen,
    i brist på skydd
        håller de sig tätt intill klippan.

Faderlösa slits från sin mors bröst
    och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
        utan kläder,
    hungrande bär de på kärvar.
11 (C) Mellan deras murar
        pressar de ut olja,
    törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
        de döendes jämmer,
    svårt sårade ropar på hjälp.
        Men Gud bryr sig inte om
            ondskan.

13 (D) Andra har blivit fiender till ljuset,
    de känner inte dess vägar
        och håller sig inte
            på dess stigar.
14 (E) Så snart det dagas
        stiger mördaren upp,
    han dödar
        den nödställde och fattige,
    och om natten blir han tjuvars like.
15 (F) Äktenskapsbrytarens öga
        spanar efter skymningen,
    han tänker: ”Inget öga får se mig”
        och täcker sitt ansikte
            med en slöja.
16 (G) Vid mörkrets inbrott
        bryter de sig in i husen,
    om dagen låser de in sig.
        De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
        är morgon för dem alla,
    de är väl förtrogna
        med mörkrets fasor.

18 De är skum på vattenytan.
    Deras mark är förbannad i landet,
        ingen styr sin färd
            till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
        slukar snövatten,
    så slukar dödsriket
        den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
        maskar frossar på honom,
    ingen bevarar hans minne.
        Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
        som inte kan föda
    och är inte god mot änkan.

22 Men Gud rycker bort de starka
        genom sin kraft.
    När han griper in
        kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
    men hans ögon vakar
        över deras vägar.
24 (H) En kort tid är de upphöjda,
        sedan är de borta,
    de slås ner och skördas som alla,
        de vissnar som axens toppar.

25 Om det inte är så,
    vem kan visa att jag ljuger
        och göra mina ord om intet?

Footnotes

  1. 24:2 flyttar gränsstenar   Ett svårt brott (Ords 23:10f). På mesopotamiska gränsstenar har man funnit inristade förbannelser över den som vågar flytta dem för att öka sitt område.
  2. 24:6 plockar det som finns kvar   Så fick de fattiga sin försörjning (3 Mos 19:10, 5 Mos 24:21, Rut 2).

Job tycker att Gud är orättvis

24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?

Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,

och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.

De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.

Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.

De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.

Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.

De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.

Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.

10 Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.

11 De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.

12 De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

13 Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.

14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.

16 De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.

17 Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.

18 Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.

19 Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.

20 Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,

21 för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.

22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.

24 För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.

25 Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?