(A) Jag har blivit till åtlöje
        för min vän,
    jag som ropade till Gud
        och fick svar.
    Den rättfärdige och oskyldige
        blir till åtlöje.

Read full chapter

Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.

Read full chapter

(A) Han har gjort mig till ett ordspråk
        bland folken,
    jag är en man som man spottar
        i ansiktet.

Read full chapter

Gud har gjort mig till en visa överallt,
    en som man spottar rakt i ansiktet.

Read full chapter

12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
    men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (A) De som sitter i porten
        pratar om mig,
    drinkare gör visor om mig.

14 (B) Men jag bär min bön
        till dig, Herre, i nådens tid.
    Gud, svara mig i din stora godhet,
        i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
        så att jag inte sjunker,
    rädda mig
        från dem som hatar mig
            och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
        skölja över mig,
    låt inte djupet sluka mig,
        låt inte brunnens gap
            slå igen över mig.

17 Svara mig, Herre,
        för din nåd är god!
    Vänd dig till mig
        i din stora barmhärtighet.
18 (C) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
    för jag är i nöd.
        Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
    friköp mig från mina fiender.

20 Du känner den skymf,
        skam och vanära jag får utstå.
    Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
        jag är sjuk.
    Jag hoppades på medlidande
        men fick inget,
    på tröstare men fann ingen.
22 (D) De gav mig galla att äta
    och ättika[a] att dricka i min törst.

23 (E) Låt deras bord framför dem
    bli en snara, ett straff och en fälla[b].
24 Låt deras ögon förmörkas
        så att de inte ser,
    låt deras ben ständigt vackla.[c]
25 Ös din vrede över dem,
    låt din glödande harm
        hinna upp dem.
26 (F) Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras tält,[d]
27 (G) för de förföljer den du har slagit
    och pratar om plågan[e]
        hos den du har sårat.
28 (H) Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del
        av din rättfärdighet.
29 (I) Låt dem utplånas
        ur de levandes bok,
    låt dem inte bli skrivna
        bland de rättfärdiga.

30 Men jag är plågad och lider.
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
    och upphöja honom
        med tacksägelse.
32 (J) Det ska glädja Herren
    mer än tjurar och oxar
        med horn och klövar.
33 (K) De ödmjuka ska se det och glädjas.
    Ni som söker Gud,
        era hjärtan ska leva,
34 (L) för Herren lyssnar till de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

35 (M) Himmel och jord ska prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem,
36 för Gud ska frälsa Sion
        och bygga upp Juda städer.
    De ska bo där
        och ta Sion i besittning.
37 (N) Hans tjänares barn
        ska få det till arv,
    och de som älskar hans namn
        ska bo där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 69:22 galla … ättika   Vid korsfästelsen fick Jesus ättikvin (Joh 19:28-30) med galla (Matt 27:34).
  2. 69:23 ett straff och en fälla   Annan översättning: "och för de säkra en fälla".
  3. 69:24 låt deras ben vackla   Andra handskrifter (Septuaginta): "böj deras rygg". Jfr Rom 11:10.
  4. 69:26 Citeras av Petrus i Apg 1:20 med hänsyftning på Judas Iskariots öde.
  5. 69:27 pratar om plågan   Andra handskrifter (Septuaginta): "ökar plågan".

12 När jag klär mig i sorgkläder
    blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
    och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
    Svara mig, Gud, i din stora nåd,
    i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
    Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
    och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
    eller djupet uppsluka mig.
    Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
    vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
    för jag är i nöd.
    Skynda dig att svara!
19 Kom nära mig och befria mig,
    friköp mig från mina fiender!

20 Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
    Du ser alla mina ovänner.
21 Deras förakt har krossat mitt hjärta,
    och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
    men fann inget,
någon som kunde trösta mig
    men hittade ingen.
22 De blandade gift i min mat
    och gav mig ättika att dricka i min törst.

23 Låt deras bord framför dem bli en snara
    och deras frid[a] en fälla.
24 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
    och deras höfter alltid vackla.
25 Häll ut din vrede över dem!
    Låt dem känna din vredes glöd,
26 och låt deras hem stå öde
    och ingen mer bo i deras tält.
27 De förföljer den som du har slagit
    och pratar om plågan hos den du har sårat.
28 Ställ dem till svars för synd efter synd,
    låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Utplåna dem från de levandes bok!
    Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30 Jag är i nöd och ångest,
    Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31 Då ska jag prisa Guds namn med sång,
    ära honom med tacksägelse.
32 Det behagar Herren mer än en tjur
    eller en oxe med horn och klövar.
33 De förtryckta ska se det och glädja sig,
    ni som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

35 Låt himlen och jorden prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem!
36 Gud ska rädda Sion
    och bygga upp Juda städer igen,
    de ska bo där och ta det i besittning.
37 Hans tjänares barn ska ärva det,
    och alla som älskar hans namn ska bo där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 69:23 Grundtextens innebörd är osäker.

14 (A) Jag har blivit till åtlöje
        för hela mitt folk,
    deras nidvisa hela dagen lång.

Read full chapter

14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
    en visa har jag blivit för dem.

Read full chapter