10 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar
och skriver orätta lagar
² för att förvrida rättvisan för de nödställda
och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
    och plundra de faderlösa.
³ Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,
när förödelsen kommer fjärran ifrån?
Till vem skall ni fly för att få hjälp,
    och var skall ni göra av era rikedomar?^[a]
4 Den som inte faller på knä bland fångar
måste falla bland de dräpta.
    Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.

¹³ Ty han säger:
    "Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
    jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
¹⁴ Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
    Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.

¹⁵ Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
    eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
    Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!

¹⁶ Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
¹⁷ Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
    och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
¹⁸ På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
    Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
¹⁹ De träd som är kvar i skogen
    skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.

²⁰ På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
    inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
²¹ En kvarleva skall vända om,^[b]
    en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.^[c]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
    Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
²³ Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
    låta komma över hela landet.

²⁴ Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
²⁵ Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
²⁶ Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
    som han gjorde i Egypten.
²⁷ På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
    Ty oket skall brista på grund av fetman.

²⁸ Han kommer över Ajat,
    drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
²⁹ De drar fram genom passet,
    tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
    Sauls Gibea flyr.
³⁰ Ropa högt, du dotter Gallim.
    Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
³¹ Madmena flyr,
    Gibeons invånare söker skydd.
³² Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.

³³ Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
    de höga träden störta ner.
³⁴ Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.