53 (A) Vem trodde vår predikan?

    För vem blev Herrens arm
        uppenbarad?[a]
(B) Som en späd planta
    sköt han upp inför honom,
        som ett rotskott ur torr jord.
    Han hade varken skönhet
        eller majestät när vi såg honom,
    inget utseende som vi drogs till.
(C) Han var föraktad
        och övergiven av människor,
    en smärtornas man
        och förtrogen med lidande.
    Han var som en
        som man skyler ansiktet för,
    så föraktad att vi inte
        respekterade honom.

(D) Men det var våra sjukdomar han bar,
        våra smärtor tog han på sig,
    medan vi såg honom som hemsökt,
        slagen av Gud och pinad.[b]
(E) Han blev genomborrad för våra brott,
        slagen för våra synder.
    Straffet blev lagt på honom
        för att vi skulle få frid,
    och genom hans sår är vi helade.
(F) Vi gick alla vilse som får,
        var och en gick sin egen väg.
    Men all vår skuld
        lade Herren på honom.

(G) Han blev misshandlad,
    men han ödmjukade sig
        och öppnade inte sin mun.
    Som ett lamm som förs bort
        för att slaktas,
    som ett får som är tyst
        inför dem som klipper det,
    så öppnade han inte sin mun.[c]
(H) Genom våld och dom
        blev han borttagen.
    Vem i hans släkte betänker
        att när[d] han rycktes bort
            från de levandes land,
    blev han plågad på grund av
        mitt folks brott?
(I) Han fick sin grav
    bland de ogudaktiga
        men var hos en rik vid sin död,
    för han hade inte gjort något orätt,
        och inget svek fanns i hans mun.[e]

10 (J) Det var Herrens vilja
        att slå honom och låta honom lida.
    När du gör hans liv
        till ett skuldoffer[f],
    får han se avkomlingar
        och leva länge,
    och Herrens vilja ska ha framgång
        genom hans hand.
11 (K) Genom den möda
    hans själ har utstått
        får han se[g] och bli tillfreds.
    Genom sin kunskap[h] förklarar
        min rättfärdige tjänare
            de många rättfärdiga,
    och han bär deras skulder.

12 (L) Därför ska jag ge honom
    de många[i] som hans del,
        och de starka ska han få som byte,
    eftersom han utgav sitt liv i döden
        och räknades bland förbrytare,[j]
    han som bar de mångas synd
        och gick in i överträdarnas ställe[k].

Footnotes

  1. 53:1 Citeras av Johannes i Joh 12:38 och av Paulus i Rom 10:16.
  2. 53:4f Citeras i Matt 8:17 och 1 Petr 2:24f som profetia om Messias.
  3. 53:7f Citeras i Apg 8:32f som profetia om Messias.
  4. 53:8 Vem i hans släkte betänker att när   Annan översättning: "Vem i hans släkte protesterade? När" eller "Vem tänker på hans släkte? När" (så i Apg 8:33).
  5. 53:9 Citeras i 1 Petr 2:22 som profetia om Messias.
  6. 53:10 När du gör hans liv till ett skuldoffer   Annan översättning: "När hans liv görs till ett skuldoffer".
  7. 53:11 se   Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "se ljus".
  8. 53:11 kunskap   Innebär inte bara vetskap utan också gemenskap (jfr t ex Ords 9:10), här Messias syndfria gemenskap med Gud (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3).
  9. 53:12 de många   Uttryck för alla människor (jfr Dan 12:2, Matt 20:28, Rom 5:15f).
  10. 53:12 Citeras av Jesus i Luk 22:37 som profetia om honom.
  11. 53:12 gick in i överträdarnas ställe   Annan översättning: "bad för överträdarna" (se t ex Luk 23:34).

53 Men vem vill tro vårt budskap! Vem vill lyssna? För vem ska Gud uppenbara sin frälsande kraft?

För Gud var han som ett färskt, grönt skott, som sköt upp från en rot i en torr och steril mark. Men i våra ögon var han inte på något sätt tilldragande. Det fanns ingenting hos honom som behagade oss.

Vi föraktade honom och övergav honom, han var en sorglig syn, drabbad av lidande! Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Vi avskydde honom och förstod inte vem han var.

Ändå var det vårt lidande han bar och våra sorger som tyngde honom. Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans egna synder,

men det var för vår skull han blev sårad och slagen. Han blev misshandlad för att vi skulle få frid. Han blev straffad, men vi blev friade! I hans sår finns det helande för oss!

Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!

Han var pressad och plågad, men ändå sa han inget till sitt försvar. Han var som ett lamm, som förs bort för att slaktas. Och som ett får står tyst när man klipper det, så stod han tyst framför dem som dömde honom.

Från anklagelser och rättegång förde de bort honom för att dödas. Men vilka bland folket insåg den dagen att det var deras synder han dog för? Vem förstod att han led i deras ställe?

Han begravdes som en brottsling i en rik mans grav, men han hade inte gjort något brottsligt, och han hade aldrig sagt ett ont ord.

10 Men det var ändå Herrens plan att krossa honom och lägga detta lidande på honom. När han väl har offrats för synden, ska han få många arvingar. Han ska få liv igen, och Guds plan ska ha framgång genom honom.

11 När han ser resultatet av sitt lidande ska han känna sig tillfreds. På grund av vad han, min rättfärdige tjänare, har gjort ska många bli rättfärdiga inför Gud. Han ska bära alla deras synder.

12 Därför ska jag ge honom all den ära som tillkommer den som är stor och mäktig, för han har gett sitt liv i döden. Han betraktades som en syndare när han bar mångas synder och ingrep för deras skull och bar fram deras sak inför Gud.