(A) på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Gå och lossa säcktyget från dina höfter och ta av dig skorna från fötterna." Han gjorde så och gick naken och barfota.

Read full chapter

talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sa: ”Gå, ta av dig säcktyget från höfterna, och ta av dina sandaler!” Jesaja gjorde så och gick omkring utan kläder och barfota.

Read full chapter

Babels fall

21 (A) Profetia om Öknen vid havet[a].

Likt en storm som far fram
        i Negev
    kommer det från öknen,
        från det fruktansvärda landet.
(B) En hemsk syn
        har uppenbarats för mig:
    "Bedragaren bedrar,
        plundraren plundrar.
    Dra upp, Elam!
        Träng på, Mediens[b] folk!
    På all suckan ska jag göra slut."
(C) Därför är mina höfter fulla
        av smärta,
    jag har gripits av ångest
        som en födande kvinnas ångest.
    Jag är nertryckt
        så att jag inte kan höra,
    jag är bestört
        så att jag inte kan se.
Mitt hjärta är utom sig,
        bävan överväldigar mig.
    Skymningen som jag längtade efter
        får mig att darra.
(D) Man dukar bordet, sätter ut vakt,[c]
        äter och dricker.
    Res er, ni furstar!
        Smörj era sköldar!

(E) För så har Herren sagt till mig:
    "Gå och ställ ut en väktare.
        Han ska meddela vad han ser.
Ser han ett tåg av ryttare i par,
    ryttare på åsnor och på kameler,
        ska han ge noga akt,
            mycket noga.
(F) Han började ryta som ett lejon[d]:
    "Herre, här står jag ständigt
        på vakt, dagen lång,
    jag står här på min post
        natt efter natt.
(G) Och se, här kommer en vagn
        med män och ryttare[e] i par!"
    Och han tog till orda och sade:
        "Det har fallit! Babel har fallit[f]!
    Alla dess avgudabilder
        är slagna till marken."
10 Du mitt krossade
        och söndertröskade folk,
    vad jag har hört från Herren Sebaot,
        Israels Gud,
    det har jag förkunnat för er.

Profetia om Edom

11 (H) Profetia om Duma[g].

Man ropar till mig från Seir:
    "Väktare, vad är kvar av natten?
        Väktare, vad är kvar av natten?"
12 Väktaren svarar:
    "Morgon kommer,
        ändå är det natt.
    Vill ni fråga mer, så fråga.
        Kom tillbaka igen."

Profetia om Arabien

13 (I) Profetia om Arabien.

Ni ska bo i Arabiens vildmark,
    ni karavaner från Dedan.[h]
14 Möt de törstande med vatten.
    De som bor i Temas land
        ska möta flyktingarna med bröd,
15 för de flyr undan svärd,
    undan draget svärd och spänd båge,
        undan krigets tunga börda.
16 (J) För så har Herren sagt till mig:
    Inom ett år,
        så som daglönaren räknar året,
    ska all Kedars[i] härlighet vara borta,
17 och få ska vara kvar
    av de många bågskyttarna,
        Kedars väldiga krigare.
    För så har Herren, Israels Gud, talat.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:1 Öknen vid havet   Troligen träsklandet i södra Babylonien nära Persiska viken.
  2. 21:2 Elam … Medien   Folk i västra Iran, allierade med Merodak-Baladan i Babel (vers 9).
  3. 21:5 vakt   Annan översättning: "dynor", kanske en ordlek (jfr vers 6).
  4. 21:8 ryta som ett lejon   Andra handskrifter (Qumran, Peshitta): "ropa, spejaren".
  5. 21:9 ryttare   Annan översättning: "hästar".
  6. 21:9 Babel har fallit   Under Jesajas tid föll Babel 703 f Kr (se även not till 13:1), en motgång för Juda som samtidigt sökt frigöra sig från Assyrien (39:1 med not). När Babel längre fram föll 539 f Kr blev det istället en glädje för gudsfolket (Esra 1:1, Ps 137:8, jfr Upp 14:8, 18:2).
  7. 21:11 Duma   Oas i norra Arabien (1 Mos 25:14). Namnet betyder "tystnad" och anspelar på Edom.
  8. 21:13f Dedan … Tema   Arabstammar i nordvästra Saudiarabien (se Job 6:19, Hes 27:15, 20).
  9. 21:16 Kedar   Nordarabisk herdestam (60:7, Hes 27:21), senare härjad av Nebukadnessar (Jer 49:28f).

Profetia över Babylon

21 Profetia om öknen vid havet:

Som en storm som drar över Negev,
    så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.

En fruktansvärd syn har visats för mig:
    Förrädare förräder,
härjare härjar.
    Gå till anfall, Elam!
Till belägring, Medien!
    Jag gör slut på all klagan.

Därför skakar hela min kropp av smärta,
    ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda.
Jag blir förstummad av vad jag hör
    och förtvivlad över vad jag ser.
Mitt hjärta slutar nästan att slå,
    jag darrar av rädsla.
Skymningen som jag förut längtade efter
    har blivit en fasa för mig.

Man dukar bord,
    lägger ut underlag,
äter och dricker.
    Res er, furstar!
Smörj era sköldar!

Så här sa Herren till mig:

”Gå och sätt ut en vakt
    som kan rapportera vad han ser.
När han ser hästdragna vagnar,
    ryttare på åsnor och kameler
måste han vara högst beredd.”

Han som spanade[a] ropade:

”Här står jag hela tiden,
    dag efter dag i vakttornet, Herre,
natt efter natt stannar jag på min post.
    Men nu kommer det någon,
en trupp i vagn bakom hästar!”
    Den som svarade sa:
”Det har fallit, Babylon har fallit,
    och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”

10 Mitt folk ligger söndertröskat på marken!
    Vad jag har hört från härskarornas Herre, Israels Gud,
har jag förkunnat för er.

Profetia över Edom

11 Profetia om Duma[b]:

Någon ropar till mig från Seir:
    ”Vakt, händer det något med natten?
    Vakt, händer det något med natten?”
12 Vakten svarar:
    ”Morgonen kommer,
men också natten.
    Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”

Profetia över Arabien

13 Profetia om Arabien:

Ni karavaner från Dedan
    ska slå läger i Arabiens vildmark.
14 Möt de törstande med vatten,
    ni som bor i Tema,
för ut mat till flyktingarna!
15     De flyr undan draget svärd
och spänd båge,
    undan krigets fasor.

16 Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år[c], ska det vara slut på Kedars överlägsenhet. 17 Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” Herren, Israels Gud, har talat.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:8 I grundtexten står här lejon (ett lejon ropade, ev. han ropade som ett lejon). De hebreiska orden för se/spana/speja och lejon liknar varandra, och översättningen här har valt det förstnämnda, som också finns i Jesaja-rullen från Qumran.
  2. 21:11 Duma syftar på Edom. Grundtextens innebörd är osäker både här och i följande vers.
  3. 21:16 Se not till 16:14.

Profetia om Babel

50 (A) Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

Förkunna bland hednafolken,
    ropa ut det, res ett baner,
        ropa ut och dölj det inte.
    Säg: Babel är intaget[a],
        Bel[b] har kommit på skam,
            Merodak är krossad.
    Dess gudabilder har kommit
        på skam,
    dess avgudar är krossade.
(B) För ett folk drar upp
        mot det norrifrån.
    De ska göra dess land
        till en ödemark
            så att ingen kan bo i det.
    Både människor och djur ska fly.

(C) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska Israels barn komma
        tillsammans med Juda barn.
    De ska gå under gråt
        och söka Herren sin Gud.
De ska fråga efter Sion
        och vända sig hitåt:
    ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
        i ett evigt förbund
            som aldrig ska glömmas.”

(D) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.
(E) Alla som träffade på dem
        slukade dem,
    och deras motståndare sade:
        ”Vi är utan skuld.”
    Det hände för att de hade syndat
            mot Herren,
        rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

(F) Fly ut ur Babel,
        dra bort från kaldeernas land
    och var som bockar
        framför hjorden.
För se, jag ska väcka
        från nordlandet
    en mängd stora hednafolk
        och föra dem upp mot Babel.
    De ska rusta sig till strid mot det,
        från det hållet ska det erövras.
    Deras pilar ska vara
        som en skicklig hjältes,
    ingen vänder tomhänt tillbaka.
10 Kaldeen ska plundras,
    plundrarna ska alla få nog,
        säger Herren,
11 (G) för ni gladde er och jublade
        när ni skövlade min arvedel.
    Ni hoppade som kvigor
        på tröskplatsen
    och frustade som hingstar.
12 Er mor ska ändå stå med djup skam,
    hon som har fött er
        ska få skämmas.
    Se, sist av hednafolken
        ska hon bli en ödemark,
    ett torrt land och en öken!
13 (H) På grund av Herrens vrede
    ska det ligga obebott
        och helt öde.
    Var och en som går förbi Babel
        ska häpna och vissla
    vid tanken på alla dess plågor.

14 Rusta er till strid mot Babel
    från alla sidor,
        ni som spänner båge.
    Skjut på henne,
        spar inte på pilarna,
    för hon har syndat mot Herren.
15 (I) Höj segerrop över henne
        från alla håll:
    ”Hon har tvingats ge upp.
        Hennes stöd har fallit,
            hennes murar är nerrivna!”
    Detta är Herrens hämnd.
        Hämnas då på henne.
    Gör mot henne som hon har gjort.
16 (J) Utrota ur Babel den som sår
    och den som håller skäran
        i skördens tid.
    Undan det härjande svärdet
        ska var och en vända om
            till sitt folk
    och var och en fly hem till sitt land.

17 (K) Israel är ett vilsekommet får

    som jagats av lejon.

Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. 19 (L) Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.

20 (M) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska man söka efter Israels skuld,
        men den är borta,
    efter Juda synder,
        men de finns inte mer.
    För jag ska förlåta dem
        som jag låter leva kvar.

21 (N) Dra ut mot Meratajims[c] land

        och mot invånarna i Pekod[d].
    Förgör dem och vig dem
        åt förintelse, säger Herren,
    och gör i allt
        som jag har befallt dig.

22 Det är stridslarm
    och stor förödelse i landet.
23 (O) Hur sönderbruten
        och krossad är den inte,
    den hammare som slog
        hela jorden!
    Hur har inte Babel kommit
        hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara
        för dig, Babel,
    och du blev fångad
        innan du visste om det.
    Du ertappades och greps,
        för det var mot Herren
    du hade gett dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
        och tog fram sin vredes vapen,
    för Herren Gud Sebaot hade
        ett verk att utföra
            i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
        öppna dess förrådshus,
    kasta i en hög vad där finns,
            som man gör med säd,
        och vig det åt förintelse.
    Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
        för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
        tiden för deras straff!
28 (P) Lyssna till flyktingarna
    som söker rädda sig
        ut ur Babels land,
    för att i Sion förkunna Herren
        vår Guds hämnd,
    hämnden för hans tempel.

29 Kalla samman bågskyttar
    mot Babel,
        alla som kan spänna en båge.
    Slå läger runt omkring det,
        låt ingen komma undan.
    Vedergäll det för dess gärningar,
        gör mot det precis som det själv
            har gjort,
    för det har handlat övermodigt
        mot Herren,
            mot Israels Helige.
30 (Q) Därför ska dess unga män falla
        på gatorna,
    alla dess stridsmän ska gå
        under på den dagen,
    säger Herren.

31 (R) Se, jag är emot dig, du övermodige,

        säger Herren Gud Sebaot,
    för din dag har kommit,
        den tid då jag ska straffa dig.
32 (S) Då ska den övermodige
    stappla och falla,
        och ingen ska resa upp honom.
    Jag ska tända eld på hans städer
        och elden ska förtära allt
            omkring honom.

33 Så säger Herren Sebaot:
    Förtryckta är Israels barn
        och Juda barn med dem.
    Alla som har fört dem i fångenskap
        håller fast dem
    och vägrar att släppa dem.
34 (T) Men deras återlösare är stark,
        Herren Sebaot är hans namn.
    Han tar sig an deras sak,
        och skaffar ro åt jorden
    men oro åt Babels invånare.

35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
    mot Babels invånare,
        mot dess furstar och vise män!
36 (U) Svärd mot lögnprofeterna,
        de ska stå där som dårar.
    Svärd mot dess hjältar,
        de ska bli förfärade.
37 (V) Svärd mot dess hästar och vagnar,
    mot alla främmande folk därinne,
        de ska bli som kvinnor.
    Svärd mot dess skatter,
        så att de rövas bort.
38 Torka ska drabba dess vatten,
        de ska torka ut,
    för det är ett gudabildernas land,
        med sina skrämmande avgudar
            uppför de sig som galna.
39 (W) Därför ska schakaler bo där
    tillsammans med andra ökendjur.
        Strutsar ska där ha sin boning.
    Aldrig mer
        ska någon människa bo där,
    från släkte till släkte
        ska det vara obebott.
40 (X) Liksom när Sodom och Gomorra
        med sina grannstäder
    ödelades av Gud,
        säger Herren,
    så ska ingen bo där,
        ingen människa mer vistas där.

41 (Y) Se, ett folk kommer norrifrån,
        ett stort hednafolk,
    många kungar reser sig
        från jordens yttersta ände.
42 (Z) De bär båge och lans[e],
        de är grymma och skoningslösa.
    Larmet från dem
        är som havets dån,
    på hästar rider de fram,
        rustade som kämpar till strid
            mot dig, du dotter Babel.
43 När Babels kung[f] hör ryktet om dem
        sjunker hans händer ner.
    Ängslan griper honom,
        ångest som
            hos en barnaföderska.

44 (AA) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.

Även de minsta i hjorden
        ska släpas bort,
    och deras betesmark
        ska häpna över dem.
46 Vid ropet: ”Babel är intaget!”
        ska jorden bäva
    och ett skriande höras
        bland folken.

51 Så säger Herren:

Se, jag ska uppväcka
        en ödeläggande ande mot Babel
            och mot Leb-Kamajs[g] invånare.
Jag ska sända skördemän
        mot Babel,
    och de ska rensa bort dess invånare
        och ödelägga landet.
    Från alla sidor ska de komma
        emot det på olyckans dag.
Skyttar ska spänna sina bågar
        mot dem som där spänner båge
    och mot dem som där bröstar sig
        i sitt pansar.
    Skona inte de unga männen,
        vig hela dess här åt förintelse!
Slagna män ska då falla
        i kaldeernas land
    och genomborrade män
        på deras gator,
(AB) för Israel och Juda är inte änkor
    övergivna av sin Gud,
        av Herren Sebaot,
    fastän deras land är fullt
        av skuld mot Israels Helige.
(AC) Fly ut ur Babel!
    Var och en ska rädda sitt liv
        så att ni inte går under
            genom dess missgärning,
    för detta är en hämndens tid
        för Herren
    då han vedergäller Babel
        vad det har gjort.

(AD) En gyllene bägare var Babel
    i Herrens hand,
        den gjorde hela jorden drucken.
    Av dess vin drack hednafolken,
        därför blev de från vettet.
(AE) Men plötsligt har nu Babel fallit
    och krossats.
        Jämra er över det!
    Hämta balsam för dess plåga,
        kanske kan den botas.
(AF) ”Vi har försökt att bota Babel,
        men det har inte kunnat botas.
    Låt oss lämna det
        och gå var och en till sitt land,
    för dess straffdom
        räcker upp till himlen,
    den når ända upp till skyarna.

10 (AG) Herren har låtit vår rättfärdighet

        gå fram.
    Kom, låt oss berätta i Sion
        om Herren vår Guds verk.”

11 (AH) Vässa pilarna, fatta sköldarna!
    Herren har väckt
        de mediska kungarnas ande,
    hans avsikt är att lägga Babel
        i ruiner.
    Det är Herrens hämnd,
        hämnden för hans tempel.
12 Res ett baner mot Babels murar!
    Håll sträng bevakning,
        ställ ut vakter,
            lägg bakhåll!
    För Herren har fattat sitt beslut,
        och han utför vad han har talat
            mot Babels invånare.
13 (AI) Du som bor vid stora vatten
        och är så rik på skatter,
    ditt slut har nu kommit,
        din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit
        vid sig själv:
    Sannerligen, jag ska fylla dig
            med människor
        så talrika som gräshoppor,
    och de ska höja segerrop mot dig.

15 (AJ) Han har skapat jorden
        genom sin kraft,
    han har grundat världen
        genom sin vishet,
    och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

16 När han låter sin röst höras,

        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        upp från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för vinden
            ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmederna kommer
        på skam med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
        är bedrägeri,
            ingen ande är i dem.
18 Tomhet är de,
        ett verk som väcker åtlöje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
19 Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt
        och sin arvedels stam[h].
    Herren Sebaot är hans namn.

20 (AK) Min hammare är du,
        mitt stridsvapen.
    Med dig krossar jag hednafolk,
        med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag
        häst och ryttare,
    med dig krossar jag
        vagn och kusk,
22 med dig krossar jag
        man och kvinna,
    med dig krossar jag
        gammal och ung,
    med dig krossar jag
        yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag
        herden och hans hjord,
    med dig krossar jag
        bonden och hans oxar,
    med dig krossar jag
        ståthållare och styresmän.

24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.

27 Res ett baner på jorden,
        blås i horn bland hednafolken,
    förbered hednafolk
        till strid mot det,
    båda upp riken mot det,
        Ararat, Minni[i] och Ashkenas.[j]
    Välj ut en härförare mot det,
        dra dit upp med hästar
    som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk
        till strid mot det:
    Mediens kungar, dess ståthållare
        och alla dess landsfurstar
    och hela det land som lyder
        under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
    för Herrens planer
        mot Babel fullbordas:
    att göra Babels land till
        en ödemark utan invånare.

30 (AL) Babels hjältar slutar att strida,
        de sitter stilla i sina fästen.
    Deras styrka har försvunnit,
        de har blivit som kvinnor.
    Man har tänt eld
        på Babels boningar,
    och dess bommar
        är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
    den ene budbäraren korsar
        den andres väg
    för att meddela Babels kung
        att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
    att dammarna är uppbrända i eld
        och stridsmännen står
            skräckslagna.
33 För så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Dottern Babel är som en tröskplats
        när man just har trampat
            till den.
    Ännu en liten tid,
        och skördetiden är inne.

34 Han har slukat mig
    och tillintetgjort mig,
        Babels kung Nebukadressar.
    Han har gjort mig till ett tomt kärl,
        som en drake har han svalt mig,
    han har fyllt sin buk
        med mina läckerheter
            och drivit bort mig.

35 ”Låt det våld som har drabbat mig

        och mitt kött
            komma över Babel”,
        säger hon som bor i Sion.
    ”Låt mitt blod komma över
        Kaldeens invånare”,
    säger Jerusalem.

36 Därför säger Herren så:
    Se, jag ska utföra din sak
        och utkräva din hämnd.
    Jag ska låta Babels hav sina bort
        och dess brunn torka ut,
37 (AM) och Babel ska bli en stenhög,
        ett tillhåll för schakaler,
    till häpnad och förakt.
        Ingen ska bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
    de morrar som lejonungar.
39 (AN) Men när de är som mest upptända
    ska jag ordna ett gästabud
        för dem.
    Jag ska göra dem druckna
        så att de jublar,
    och så ska de somna in
        i en evig sömn
    och aldrig mer vakna, säger Herren.
40 Jag ska föra dem ner
    till att slaktas som lamm,
        som baggar och bockar.

41 (AO) Hur har inte Sheshak[k] blivit intaget,
    det som var
        hela jordens berömmelse
            har erövrats!
    Hur har inte Babel fått
        hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
    de brusande böljorna täckte
        över det.

43 Så förvandlades dess städer

        till en ödemark,
    ett torrt land och en öken,
        ett land där ingen bor
    och där ingen människa går fram.
44 (AP) Jag ska straffa Bel i Babel
    och dra ut ur hans gap
        vad han har slukat.
    Hednafolken ska inte mer
        strömma till honom,
    också Babels murar ska falla.

45 (AQ) Dra ut därifrån, mitt folk.
    Var och en ska rädda sitt liv
        undan Herrens brinnande vrede.

46 (AR) Tappa inte modet

och frukta inte de rykten

        som hörs i landet,
    även om ett rykte kommer ena året
        och ett nytt rykte nästa år,

även om våld råder på jorden

        och härskare står mot härskare.

47 För se, dagar ska komma
    då jag ska straffa
        Babels avgudar
    och då hela dess land ska stå
        med skam
    och alla bli slagna därinne.
48 (AS) Då ska de jubla över Babel,
    himmel och jord
        och allt som finns där,
    för norrifrån kommer
        härjarna över det,
    säger Herren.
49 På grund av dem som har dräpts
        i Israel måste Babel falla,
    så som dräpta över hela jorden
        har fallit för Babels skull.

50 (AT) Ni som räddat er undan svärdet,
        ge er av, stanna inte!
    Kom ihåg Herren i fjärran land
        och låt Jerusalem vara
            i era hjärtan!
51 Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

52 Se, därför ska dagar komma,

    säger Herren,
        då jag ska döma Babels avgudar
    och i hela dess land
        ska slagna män jämra sig.
53 (AU) Även om Babel steg upp till himlen
    och gjorde sin befästning
        hög och ointaglig,
    så skulle ändå plundrare
        från mig nå dit, säger Herren.

54 Sorgerop hörs från Babel
    och stor förödelse
        från kaldeernas land,
55 för Herren ödelägger Babel
    och gör slut på
        det stora larmet därinne.
    Deras vågor brusar
        som stora vatten,
    dånet av dem ljuder högt,

56 (AV) för över Babel kommer en

        som ödelägger,
    och hjältarna där tas till fånga,
        deras bågar bryts sönder.
    Herren är en vedergällningens Gud,
        han lönar till fullo.
57 Jag ska göra dem druckna,
    Babels furstar och visa,
        dess ståthållare, styresmän
            och hjältar.
    De ska somna in i en evig sömn
        och aldrig mer vakna,
    säger Kungen.
        Herren Sebaot är hans namn.

58 (AW) Så säger Herren Sebaot:
    Babels breda murar
        ska rivas ner i grund,
    och de höga portarna
        ska brännas upp i eld.
    Så mödar sig folken för intet
        och folkslagen arbetar sig trötta
    för det som blir lågornas rov.

59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria[l], son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår[m]. Seraja var nämligen kvartermästare.

60 Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. 63 (AX) Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.”

Här slutar Jeremias ord.[n]

Footnotes

  1. 50:2 Babel är intaget   Babel föll 539 f Kr för Koresh (Dan 5:31, 6:28). Därefter minskade Babel gradvis i betydelse och låg helt öde först efter nytestamentlig tid. Jfr Jes 47, Upp 17-18.
  2. 50:2 Bel   Titel för Mesopotamiens högsta gud (jfr ”Baal”), under Babels tid Marduk (Merodak).
  3. 50:21 Meratajim   Hebr. för ”dubbel envishet”. På akkadiska Marratum, saltträsk i sydöstra Irak.
  4. 50:21 Pekod   Hebr. för ”straffa”. På akkadiska Pukudu, stamgrupp i östra Irak.
  5. 50:42 lans   Annan översättning: ”kroksabel”.
  6. 50:43 Babels kung   Nabonidus (556-539 f Kr). Se Dan 5:1f med not.
  7. 51:1 Leb-Kamaj   är ett kryptogram för Kaldeen, dvs Babylonien. Namnet betyder ”hjärtat på dem som reser sig mot mig”.
  8. 51:19 sin arvedels stam   Andra handskrifter: ”Israel, sin arvedels stam”.
  9. 51:27 Ararat, Minni   Riken i gränsområdet mellan nuvarande Turkiet och Iran.
  10. 51:27 Ashkenas   Skyter (Kol 3:11), hästfolk öster och norr om Svarta havet (1 Mos 10:3).
  11. 51:41 Sheshak   är ett kryptogram för Babel. Man ersätter alfabetets första bokstav med den sista, den andra med den näst sista osv.
  12. 51:59 Seraja, son till Neria   Bror till skrivaren Baruk (Jer 32:12). Ett avtryck av Serajas personliga sigill finns bevarat. Som kvartermästare skötte han expeditionens inkvartering.
  13. 51:59 Sidkia i hans fjärde regeringsår   År 593 f Kr, då Hesekiel i Babel fick sin kallelse (Hes 1:1).
  14. 51:64 Här slutar Jeremias ord   Kapitel 52 är en epilog hämtad från slutet av Andra Kungaboken (2 Kung 24:18f).

Dom över Babylonien

50 Detta är vad Herren talade angående Babylonien, kaldéernas land, genom profeten Jeremia:

”Förkunna bland folken,
    låt det höras,
höj banéret och ropa ut,
    tig inte, säg:
’Babylon ska intas,
    Bel står med skam
och Marduk krossas.
    Avgudarna står med skam
och belätena krossas.’
    För ett folk från norr anfaller
och ödelägger landet
    så att ingen kan bo där längre.
Både människor och djur flyr bort.

Då, på den tiden,
    säger Herren,
ska Israels folk komma vandrande
    tillsammans med Judas folk
och gråtande söka Herren, sin Gud.
    De ska fråga efter Sion
och vända blicken ditåt.
    De ska komma och förena sig med Herren
i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.

Mitt folk har varit förlorade får.
    Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
    De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.
    Alla som råkade på dem
slukade dem,
    och deras fiender sa:
’Vi är oskyldiga,
    för de har syndat mot Herren,
rättfärdighetens betesmark,
    Herren, sina förfäders hopp.’

Fly från Babylonien,
    lämna kaldéernas land.
Gå som bockar som leder hjorden.
    Nu ska jag resa upp en här av väldiga folk
från landet i norr och leda den mot Babylon.
    De gör sig redo för strid,
norrifrån ska det erövras.
    Deras pilar är som en skicklig hjältes,
som inte vänder tillbaka med oförrättat ärende.
10     Kaldéen ska bli plundrat
tills alla har fått tillräckligt med byte, säger Herren.

11 Ni är glada och jublar,
    ni som plundrar min arvedel.
Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen
    och frustar som hingstar.
12 Er mor ska få stå med stor skam,
    hon som födde er ska bli vanärad.
Hon ska bli det minsta bland folken,
    en vildmark och ett torrt ökenland.
13 På grund av Herrens vrede
    ska det vara obebott
och bli till ett ensligt ödeland.
    Alla som far förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser dess förödelse.

14 Förbered er för strid mot Babylon,
    från alla sidor, ni bågskyttar!
Skjut mot det, spara inte på pilarna,
    för det har syndat mot Herren.
15 Höj segerrop mot det från alla sidor!
    Man ger upp!
Tornen faller, murarna rasar.
    Detta är Herrens hämnd.
Hämnas på Babylonien,
    gör mot henne som hon själv har gjort!
16 Förinta ur Babylonien den som sår
    och den som brukar skära i skördetiden.
Undan förtryckarens svärd
    ska var och en återvända till sitt eget folk
och fly till sitt eget land.

17 Israel är som ett vilsegånget får,
    jagat av lejon.
Den förste att sluka det var kungen av Assyrien,
    och sedan krossade Nebukadnessar,
kungen av Babylonien, dess ben.”

18 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud:

”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land,
    precis som jag straffade den assyriske kungen.
19 Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker.
    Det ska gå i bet på Karmel och Bashan
och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead.
20     Då, på den tiden, säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
    men den ska inte finnas mer, och Judas synder
ska inte heller gå att finna,
    för jag ska förlåta dem som jag har skonat.

21 Anfall Meratajims land
    och invånarna i Pekod.[a]
Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger Herren.
Gör så som jag har befallt dig!
22     Det är stridslarm i landet,
en stor förödelse.
23     Ack, bräckt och krossad
är den slägga som slog hela världen!
Babylons öde väcker stor fasa bland folken.
24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon,
    och du greps innan du hann märka något.
Man fann dig och tillfångatog dig,
    därför att du satt dig upp mot Herren.
25 Herren har öppnat sitt vapenförråd
    och tagit fram sin vredes vapen,
för Herren, härskarornas Herre,
    har ett verk att utföra i kaldéernas land.
26 Ja, gå emot det från fjärran!
    Bryt upp dess förråd!
Samla allting i en hög och vig det åt förintelse!
    Lämna ingenting kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
    för dem till slakt!
Ve dem! Deras tid är inne,
    tiden för deras straff.
28 Lyssna till dem som flyr,
    de som tar sig ut ur Babyloniens land
för att i Sion berätta
    om Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.

29 Dra samman bågskyttar mot Babylon,
    av alla som kan spänna en båge.
Omringa det från alla håll,
    så att ingen kan fly!
Ge igen för alla hennes ogärningar,
    gör så mot henne som hon själv har gjort,
för hon har satt sig upp mot Herren, Israels Helige.
30     Därför faller de unga männen på gatorna,
och alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
31 Jag står dig emot, du högmodiga,
    säger Herren, härskarornas Herre,
för nu är tiden för mitt straff inne för dig!
32     Den högmodige stapplar och faller,
och ingen reser honom upp.
    Jag ska tända en eld i hans städer,
som ska bränna upp allt som finns där omkring.”

33 Så säger härskarornas Herre:

”Folket i Israel är förtryckt,
    och folket i Juda likaså.
Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast
    och vägrar att låta dem gå.
34 Men deras befriare[b] är mäktig.
    Hans namn är härskarornas Herre.
Han ska försvara dem
    och låta landet få ro,
men han ger oro åt Babylons invånare.

35 Svärd mot kaldéerna,
    säger Herren,
mot Babylons invånare
    och dess furstar och visa män!
36 Svärd mot spåmännen,
    de ska stå där som dårar!
Svärd mot dess hjältar,
    de ska bli förskräckta!
37 Svärd mot dess hästar och vagnar
    och mot alla främlingar där inne,
de ska bli som kvinnor!
    Svärd mot dess skatter,
de ska rövas bort.
38     Torka[c] över dess vatten,
de ska torka ut!
    För detta är avgudarnas land,
de dyrkar skräckens beläten som besatta.

39 Därför ska ökendjur och hyenor bo där,
    och berguvar ha sitt tillhåll där.
Aldrig mer ska någon bo där.
    Det ska ligga övergivet från generation till generation.
40 Så som Gud ödelade
    Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren,
så ska ingen bo där,
    ingen vistas där mer.

41 Se, ett folk kommer från norr,
    en stor nation och många kungar reser sig
från jordens yttersta ändar.
42     De är beväpnade med båge och lans.
De är grymma och obarmhärtiga.
    De låter som havets dån,
på sina hästar drar de fram,
    rustade för strid,
mot dig, dotter Babylon!
43     När kungen av Babylonien hör ryktet om dem
står han där handfallen.
    Han grips av ångest,
som en kvinna som ska föda barn.
44     Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
    ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska utse för detta?
    För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”[d]

45 Hör därför vad Herren har planerat för Babylon
    och tänkt ut mot kaldéernas land:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
    betesmarkerna ska förfäras över dem.
46 Jorden bävar vid ropet om Babylons fall.
    Ett rop hörs bland folken.

51 Så säger Herren:

”Jag ska väcka upp
    en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.[e]
    Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
    De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
    Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.[f]
    Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
    Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
    Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
    men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.

Fly från Babylonien!
    Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
    För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
    Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
    Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
    Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
    Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.

’Vi har försökt bota Babylon,
    men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
    var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
    den räcker ända upp till skyarna.’

10 Herren har skaffat rättvisa för oss.
    Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’

11 Vässa pilarna,
    ta upp sköldarna![g]
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
    eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12     Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
    Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
    För Herren ska genomföra
vad han beslutat
    och talat mot Babylons invånare.
13 Du som bor vid många vatten
    och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
    tiden är inne för dig att bli avklippt.
14 Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
    Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
    och de ska höja ett segerrop mot dig.

15 Han gjorde jorden i sin makt
    grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16     När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
    han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
    Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.

17 Varje människa står där som en dåre,
    utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
    för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18     De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19     Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
    också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.

20 Du är min hammare och mitt stridsvapen.
    Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21     med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22     med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
    med dig krossar jag yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag herde och hjord,
    med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.

24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.

25 För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
    Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26     Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
    för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27 Höj ett banér på jorden,
    stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
    sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
    och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
    som svärmar av gräshoppor!
28 Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
    deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29     Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
    mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
    så att ingen kan bo där.
30 Dess krigare strider inte längre.
    De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
    och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
    och krossat bommarna.
31 Löpare följer efter löpare
    budbärare efter budbärare,
från alla håll,
    med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32     flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna[h] brinner
    och armén har gripits av panik.”

33 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:

”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
    och snart ska tröskningen börja.”

34 ”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
    har uppslukat mig
och tömt ut mig,
    han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
    fyllt sin buk med mina läckerheter
    och sedan kastat ut mig.
35 Må det våld som drabbat mig
    komma över Babylon,”
        säger Sions invånare,
    ”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
        säger Jerusalem.

36 Därför säger Herren så:

”Jag ska vara din försvarare
    och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
    dess källa sina.
37 Babylon ska bli en ruinhög,
    ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38 De ryter tillsammans som lejon,
    morrar som lejonungar.
39 Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
    att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40 Jag ska leda dem till slakt,
    som lamm, baggar och bockar.

41 Ack! Sheshak[i] har fallit,
    det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42 Babylon har dränkts av havet,
    översvämmats av brusande vågor.
43 Dess städer har lagts öde,
    och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
    och som ingen ens passerar.
44 Jag straffar Bel i Babylon
    och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
    Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.

45 Ge er av därifrån, mitt folk!
    Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46     Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
    För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
    och om härskare som står mot härskare.
47 Det ska komma en tid
    när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
    och alla ligga där döda.
48 Himmel och jord och allt som finns där
    ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.

49 Babylon måste falla
    för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
    över hela jorden för Babylons skull.
50 Ni som lyckats undkomma svärdet,
    ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
    tänk på Jerusalem!”

51 ”Vi är vanärade, vi blir hånade,
    skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
    i de heliga platserna i Herrens hus.”

52 ”Den tiden ska komma, säger Herren,
    då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53     Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
    så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.

54 Klagorop hörs från Babylon,
    förödelsen i kaldéernas land är stor.
55 Herren förstör Babylon,
    han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
    de låter sitt dån höras.
56 Förgöraren kommer mot Babylon.
    Hjältarna tas till fånga,
    och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
    han vedergäller fullt ut.
57 Jag ska låta dess furstar, visa män,
    ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
    säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”

58 Så säger härskarornas Herre:

”Babylons breda mur
    ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
    Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”

59 Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60 Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62 Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64 och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”

Här slutar Jeremias budskap.

Footnotes

  1. 50:21 Namnen här är en hebreisk ordlek. Meratajim syftar troligen på en region i södra Babylonien nära Eufrats och Tigris utlopp till Persiska viken och där vattnet hade hög salthalt. På hebreiska betyder namnet dubbelt uppror och kan tolkas som en epitet för Babylonien i sin helhet. Pekod syftar på ett arameiskt folk längre ner på östra sidan om Tigris. De nämns ofta i assyriska texter och även i Hes 3:23 som Babyloniens allierade. På hebreiska betyder namnet straff/hemsökelse och tillämpat på Babylonien att landet skulle straffas för sitt dubbla uppror.
  2. 50:34 Se not till 4 Mos 35:12.
  3. 50:38 Eller svärd.
  4. 50:44-46 Innehållet i dessa verser är nästan identiskt med 49:19-21, se även not där.
  5. 51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
  6. 51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
  7. 51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
  8. 51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk.
  9. 51:41 Se not till 25:26.