11 (A) De tar det lätt med att bota
        dottern mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.

12 De ska få skämmas
    för att de har gjort något
        så avskyvärt.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.
13 (B) Jag ska rycka bort och förgöra dem,
        säger Herren.
    Inga druvor blir kvar
        på vinstockarna
    och inga fikon på fikonträden,
        till och med löven är vissnade.
    Det jag gav dem
        ska tas ifrån dem.

Read full chapter