12 (A) De har förnekat Herren och sagt:
        ”Han finns inte där.
    Inget ont ska drabba oss,
        svärd och svält ska vi inte möta.

Read full chapter

(A) Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” (B) Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, (C) sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka. Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.

Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. (D) Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. 11 (E) Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste[a]? Se, jag har själv sett det, säger Herren.

12 (F) Gå bort till den plats i Shilo[b] där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 (G) Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 (H) därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15 (I) Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.

16 (J) Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 (K) Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning[c]. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.

19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? 20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.

21 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[d] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 (M) För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer. 23 (N) Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” 24 (O) Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.

25 (P) Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. 26 (Q) Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.

27 Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”

Dom över Hinnoms sons dal

29 (R) Klipp av ditt hår[e] och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede. 30 (S) Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 (T) De har byggt upp Tofethöjderna[f] i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.

32 (U) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 (V) Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34 (W) I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud[g], för landet ska läggas öde.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:11 ett rövarnäste   Uttrycket används av Jesus i Matt 21:13, Mark 11:17, Luk 19:46.
  2. 7:12 Shilo   Ort ca 3 mil norr om Jerusalem. Här stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18-22, 1 Sam 1-4). Härjades troligen av filisteerna (1 Sam 4, Ps 78:60).
  3. 7:18 himlens drottning   Gudinnan Ishtar dyrkades i Babel med sötade offerkakor (jfr Hos 3:1). Motsvarades av Astarte (2 Kung 23:13), Ashera (2 Kung 23:4f), Anat (not till 44:1) och grekiska Afrodite.
  4. 7:21 brännoffer   Brändes helt åt Gud (3 Mos 1:9), till skillnad från slaktoffer som åts (3 Mos 7:11f).
  5. 7:29 Klipp av ditt hår   Uttryck för sorg (jfr 16:6, Mika 1:16).
  6. 7:31 Tofet   Betyder ”härd”. Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld (”Gehenna”, Matt 5:22).
  7. 7:34 rop för brudgum och rop för brud   Annan översättning: ”brudgummens röst och brudens röst”.

26 (A) Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

27 Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De spiller blod och förgör människor för att skaffa sig oärlig vinst. 28 (B) De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De ser falska profetsyner åt dem och spår lögnaktiga spådomar åt dem. De säger: Så säger Herren Gud, fastän Herren inte har talat. 29 Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

30 (C) Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. 31 Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”

Read full chapter

(A) Hennes styresmän därinne
        är rytande lejon,
    hennes domare är stäppvargar[a]
        som inget spar till morgonen.
(B) Hennes profeter är skrävlare,
        trolösa män.
    Hennes präster vanhelgar
        det som är heligt
    och gör våld på lagen.

(C) Herren är rättfärdig därinne,
        han gör inget orätt.
    Morgon efter morgon
        uppenbarar han sin dom,
            den uteblir aldrig.
    Men den orättfärdige
        vet inte av någon skam.

Jag utrotade hednafolk,
        deras murtorn förstördes.
    Jag lade deras gator öde,
        ingen gick där längre.
    Deras städer skövlades,
        tömda på folk och invånare.
Jag sade: ”Du ska frukta mig
        och ta emot tuktan.”
    Då skulle hennes boning
        inte utplånas eller drabbas
    av allt som jag bestämt
        som straff.
    Men i stället var de ivriga
        att[b] göra sina fördärvliga
            gärningar.

(D) Vänta därför på mig, säger Herren,
        på dagen då jag reser mig
            för att ta byte[c],
    för detta är mitt domslut:
        Jag ska samla folk
            och hämta riken
    för att ösa min vrede över dem,
        hela min glödande harm,
    för hela jorden ska förtäras
        av min lidelses eld.

Frälsning för en rest av Israel

(E) Då ska jag ge folken renade läppar,
    och de ska alla
        åkalla Herrens namn
    och tjäna honom tillsammans[d].
10 (F) Från landet bortom Nubiens floder[e]
    ska mina tillbedjare,
        mitt förskingrade folk,
            frambära offer åt mig.
11 (G) På den dagen
    ska du inte behöva skämmas
        för alla överträdelser
            du begått mot mig,
    för då ska jag rensa bort ur dig
        dem som stoltserar
            i högmod hos dig,
    och du ska inte längre
        förhäva dig på mitt heliga berg.
12 (H) Men jag ska lämna kvar i dig
    ett folk som är ödmjukt och svagt
        och har sin tillflykt
            i Herrens namn.
13 (I) De som är kvar av Israel
        ska inte göra orätt eller tala lögn,
    och ingen falsk tunga
        ska finnas i deras mun.
    De ska få beta och lägga sig ner
        utan att någon skrämmer dem.

14 (J) Jubla, dotter Sion,
        ropa av glädje, Israel!
    Var glad och fröjda dig
        av hela ditt hjärta,
            dotter Jerusalem!
15 (K) Herren har tagit bort
    straffdomarna från dig
        och röjt bort din fiende.
    Herren, Israels Kung, bor i dig.
        Du ska aldrig mer
            frukta något ont.

16 På den dagen ska det sägas
        till Jerusalem:
    ”Var inte rädd, Sion,
        låt inte dina händer sjunka!
17 (L) Herren din Gud bor i dig,
        en hjälte som frälser.
    Han gläder sig över dig med lust,
        han tiger stilla[f] i sin kärlek,
    han fröjdas över dig med jubel.”

18 (M) Jag ska samla dem
        som sörjer över högtiderna[g],
    dem som varit skilda från dig
        och nu bär föraktets börda.
19 (N) Se, på den tiden ska jag
        ta itu med alla som plågat dig.
    Jag ska frälsa de haltande
        och samla de fördrivna.
    Jag ska göra dem
        till lovsång och berömmelse
    över hela jorden
        där de varit så hånade.
20 På den tiden ska jag föra er hem,
        då ska jag samla er,
    för jag ska göra er
        till berömmelse och lovsång
            bland jordens alla folk
    när jag gör slut på er fångenskap
        inför era ögon, säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:3 stäppvargar   Annan översättning: ”kvällens vargar”.
  2. 3:7 var de ivriga att   Annan översättning: ”steg de upp tidigt för att”.
  3. 3:8 ta byte   Annan översättning (så Septuaginta): ”vittna”.
  4. 3:9 tillsammans   Ordagrant: ”med en enda axel”.
  5. 3:10 landet bortom Nubiens floder   Afrika bortom Nilen, den då kända världens bortre gräns.
  6. 3:17 tiger stilla   Andra handskrifter (Septuaginta): ”förnyar (dig)”.
  7. 3:18 sörjer över högtiderna   Att Herrens högtider (3 Mos 23, 5 Mos 16) inte kunde firas efter templets fall och folkets fördrivning (jfr Klag 1:4).