Jeremia 34
Svenska Folkbibeln
Varning till Sidkia
34 Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade: 2 Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld. 3 Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd. 5 I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem, 7 medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Brott mot avtalet om att frige slavar
8 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet, 9 så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 "När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er. 22 Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Jeremia 34
Svenska Folkbibeln 2015
Varning till Sidkia
34 (A) Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem[a] och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: 2 (B) Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. 3 (C) Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. 5 (D) I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar[b] för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, 7 (E) medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka[c]. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Brott mot avtalet om att frige slavar
8 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, 9 (F) så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 (G) När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder[d], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.
Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 (H) Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken[e] och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 (I) dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 (J) Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort[f] ifrån er. 22 (K) Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Footnotes
- 34:1 när Babels kung … angrep Jerusalem Troligen på våren 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
- 34:5 tänt eldar Hedersbetygelse känd från Assyrien (inte kremering). Jfr 2 Krön 16:14.
- 34:7 Lakish och Aseka Befästa städer ca 5 och 3 mil sydväst om Jerusalem. I Lakish har hittats brev skrivna på krukskärvor där soldater rapporterar att Asekas signaleld har slocknat.
- 34:14 frige sin hebreiske broder Se budet i 5 Mos 15:12.
- 34:18 delade kalven i två stycken Jfr 1 Mos 15:9f. Troligen en symbol för det straff som skulle drabba den som bryter det ingångna förbundet.
- 34:21 dragit bort För att möta en egyptisk undsättningsexpedition sommaren 588 f Kr (37:5f).
Jeremías 34
Reina Valera Contemporánea
Jeremías amonesta a Sedequías
34 La palabra del Señor vino a Jeremías cuando Nabucodonosor rey de Babilonia y todo su ejército, y todos los reinos y pueblos de la tierra bajo su dominio, peleaban contra Jerusalén(A) y contra todas sus ciudades. Le dijo:
2 «Así ha dicho el Señor Dios de Israel: Ve y habla con Sedequías rey de Judá, y dile de mi parte: Yo, el Señor, voy a entregarle esta ciudad al rey de Babilonia, y él le prenderá fuego. 3 Tú no escaparás de sus manos, sino que serás apresado y puesto en sus manos. Tendrás que enfrentarte al rey de Babilonia y hablarás con él cara a cara, y serás llevado a Babilonia. 4 Sin embargo, Sedequías rey de Judá, oye mi palabra: Yo, el Señor, te hago saber que no morirás a filo de espada. 5 Tendrás una muerte tranquila, y se quemarán especias por ti, así como antes se quemaron por tus padres, los reyes que te antecedieron. Se guardará luto por ti, y se dirá “¡Ay, señor!”, porque así lo he dicho.»
—Palabra del Señor.
6 El profeta Jeremías fue a Jerusalén y le repitió todas estas palabras a Sedequías rey de Judá. 7 El ejército del rey de Babilonia se encontraba atacando a Jerusalén, Laquis y Azeca, porque de todas las ciudades fortificadas de Judá sólo éstas habían quedado.
Violación del pacto de libertar a los siervos hebreos
8 La palabra del Señor vino a Jeremías después de que Sedequías hizo un pacto con todo el pueblo en Jerusalén, para dejarlos en libertad 9 y que cada uno dejara libre a sus compatriotas hebreos, para que no hubiera siervos ni siervas israelitas. 10 Cuando se enteraron de esto todos los príncipes, y todo el pueblo que había convenido en el pacto de dejar cada uno libre a su siervo y a su sierva, y de no tenerlos más como siervos, obedecieron y los dejaron en libertad. 11 Pero después cambiaron de parecer y volvieron a tomar como siervos y siervas a los que antes habían dejado libres, y los obligaron a servirles. 12 Entonces la palabra del Señor vino a Jeremías, y le dijo:
13 «Así dice el Señor y Dios de Israel: Cuando yo saqué a sus padres de Egipto, donde eran esclavos, hice un pacto con ellos. Les dije: 14 Al cabo de siete años, cada uno de ustedes dejará en libertad a su hermano hebreo que le haya sido vendido. Le servirá seis años, y después de ese tiempo lo dejará en libertad.(B) Pero los padres de ustedes no me hicieron caso ni me prestaron atención. 15 Sin embargo, hoy ustedes se habían vuelto a mí y habían hecho lo recto delante de mis ojos, al anunciar cada uno libertad a su prójimo. Habían hecho un pacto en mi presencia, en la casa donde se invoca mi nombre. 16 Pero al cambiar de parecer han profanado mi nombre. Cada uno de ustedes ha vuelto a tomar a sus siervos y siervas, que habían dejado en libertad, y una vez más los han hecho sus esclavos. 17 Por eso, yo, el Señor, declaro: Como ustedes no me han obedecido para promulgar cada uno la libertad de su hermano y compañero, ahora yo voy a promulgar la libertad de la espada, la peste y el hambre. ¡Voy a hacer que todos los reinos de la tierra se horroricen al verlos!
—Palabra del Señor.
18 »A los que transgredieron mi pacto y no cumplieron sus términos, los cuales pactaron en mi presencia, los voy a partir en dos, del mismo modo que se partió en dos el becerro con el que se selló el pacto. Voy a partir en dos 19 a los príncipes de Judá y de Jerusalén, a los oficiales y sacerdotes, y a todo el pueblo de la tierra; en fin, ¡a todos los que pasaron por en medio de las dos partes del becerro! 20 Voy a ponerlos en manos de sus enemigos, que quieren matarlos. Sus cadáveres les servirán de comida a las aves de rapiña y a los animales salvajes. 21 Al rey Sedequías y a sus príncipes los entregaré en manos de sus enemigos, que quieren matarlos, y en manos del ejército del rey de Babilonia, que ha dejado de atacarlos. 22 Voy a darles la orden de volver a esta ciudad, y de que la ataquen y la conquisten, y le prendan fuego. Voy a hacer de las ciudades de Judá un desierto, hasta que no quede un solo habitante.»
—Palabra del Señor.
Jeremiah 34
New Catholic Bible
The Fall of Jerusalem
Chapter 34
Zedekiah Condemned. 1 While Nebuchadnezzar, the king of Babylon, and his entire army and all the kingdoms of the earth under his dominion and all the people in the empire he ruled were waging war against Jerusalem and all its towns, this word came to Jeremiah from the Lord: 2 Go forth to Zedekiah, the king of Judah, and say to him: Thus says the Lord: I intend to hand over this city to the king of Babylon, and he will order that it be burned to the ground. 3 And you yourself will not escape his clutches, for there is no doubt that you will be captured and delivered into his hands. With your own eyes you will see the king of Babylon, and he will speak with you face to face. Then you will go to Babylon.
4 But even so, listen to the promise of the Lord to you, Zedekiah, king of Judah. This is what the Lord promises in your regard: You will not die by the sword. 5 Rather, you will die a peaceful death. And just as the people burned spices in honor of your ancestors, the kings who preceded you, so they will mourn your passing and burn spices for you, as they lament, “Alas, O king.” I myself have made this promise, says the Lord.
6 The prophet Jeremiah revealed all these things to Zedekiah, the king of Judah, in Jerusalem 7 while the army of the king of Babylon was attacking Jerusalem and the remaining cities of Judah that were left, Lachish and Azekah,[a] for these were the only fortified cities of Judah that were still standing.
The Broken Promise. 8 This word came to Jeremiah from the Lord after King Zedekiah had made a covenant with all the people in Jerusalem to issue a proclamation of freedom for their slaves. 9 Everyone who had Hebrew slaves, whether male or female, was to grant them freedom, and no one would be allowed to keep a fellow Jew in the state of slavery.
10 All of the officials and the people who entered into this agreement, swearing that they would set free their male and female slaves so that they would not again be enslaved, obeyed and granted them their freedom. 11 Afterward, however, they changed their minds and once again forced back into slavery those to whom they had granted their freedom.
12 Then this word of the Lord came to Jeremiah: 13 Thus says the Lord, the God of Israel: I made a covenant with your fathers when I brought them out of the land of Egypt, out of the place of slavery, saying, 14 “Every seventh year each one of you must set free any Hebrew who has sold himself to you as a slave and has served you for six years.”
Your fathers, however, did not listen to me or obey me. 15 Recently you repented and did what is right in my sight by proclaiming that freedom was to be given to your brethren and even making a covenant with me in the house that bears my name. 16 Now, however, you have renounced that agreement and profaned my name when each of you took back the male and female slaves to whom you had granted freedom and forced them once again to be your slaves.
17 Therefore, thus says the Lord: Inasmuch as you have not obeyed me and refused to grant deliverance to your neighbors and kinsmen, now I will proclaim deliverance for you—deliverance to the sword, to plague, and to famine. I will make you an object of horror to all the kingdoms of the earth. 18 As for those who have violated my covenant and refused to observe the terms of the covenant to which they agreed in my presence, I will treat them like the calf which they cut in two and then passed between its pieces.[b] 19 The leaders of Judah and Jerusalem, the eunuchs, the priests, and all the people of the land who walked between the pieces of the calf 20 will be handed over to their enemies who seek their lives. Their corpses will become food for the birds of the air and the animals of the earth.
21 As for Zedekiah, the king of Judah, and his officials, I will hand them over to their enemies who seek their lives and to the army of the king of Babylon which has withdrawn from you. 22 I will issue the command, says the Lord, and I will bring them back to this city. They will attack it and capture it and burn it to the ground. And I will turn the towns of Judah into a desolate wasteland where no one dwells.
Footnotes
- Jeremiah 34:7 Lachish and Azekah: two cities southwest of Jerusalem, on the coastal plain.
- Jeremiah 34:18 The calf . . . : the reference is to an ancient rite for ratifying an agreement (see Gen 15:9).
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 2009, 2011 by Sociedades Bíblicas Unidas
